| AD Leonis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lejonet |
| Rektascension | 10t 19m 36,277 s |
| Deklination | +19° 52′ 12,06 ″ |
| Skenbar magnitud () | +9,32 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M3.5 eV |
| U–B | +1,06 |
| B–V | +1,54 |
| Variabeltyp | Flarestjärna |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +10,8 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -501,8 mas/år Dek.: -42,8 ± 0,10 mas/år |
| Parallax () | 201,4064 ± 0,0269 |
| Avstånd | 16,194 ± 0,002 lå (4,9651 ± 0,0007 pc) |
| Absolut magnitud () | +10,87 |
| Detaljer | |
| Massa | 0,39 - 0,42 M☉ |
| Radie | 0,39 R☉ |
| Luminositet | 0,024 L☉ |
| Temperatur | 3 390 ± 19 K |
| Metallicitet | +0,28 ± 0,17 |
| Vinkelhastighet | 3 km/s |
| Ålder | 25 - 300 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| BD+20 2465, AG+20 1170, AP J10193634+1952122, CCDM J10199+1951C, 2E 2259, EUVE J1019+19.8, G 54-23, GJ 388, IRAS 10169+2007, LHS 5167, LSPM J1019+1952, 2MASS J10193634+1952122, NLTT 24015, PLX 2420, PPM 127309, 2RE J101936+195209, 2RE J1019+195, 1RXS J101936.3+195215, SAO 81292, TYC 1423-174-1, UCAC2 38796273, UCAC4 550-048962, USNO-B1.0 1098-00182796, AD Leonis, WISEA J101935.88+195211.9, [GKL99] 216, Gaia DR3 625453654702751872, Gaia DR2 625453654702751872 | |
AD Leonis är en ensam stjärna i mellersta delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en skenbar magnitud av ca 9,32 och kräver åtminstone ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 201,4 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 16,2 ljusår (ca 4,97 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på 11 km/s.
AD Leonis är en röd stjärna i huvudserien av spektralklass M3.5 eV och är en flarestjärna, som har slumpmässiga ökningar i ljusstyrka. Den har en massa som är ca 0,4 solmassa, en radie som är ca 0,39 solradie och har ca 0,024 gånger solens utstrålning av energi från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 400 K. Stjärnan är relativt ung med en uppskattad ålder på 25–300 miljoner år, och anses ingå i den unga diskpopulationen.

Stjärnans varierande karaktär observerades första gången 1949 av Katherine C. Gordon och Gerald E. Kron vid Lick Observatory. AD Leonis är en av de mest aktiva flarestjärnorna som är kända, och emissionerna från flares har visats över det elektromagnetiska spektrumet så högt som röntgenbandet. Det magnetiska nettoflödet vid ytan är cirka 3 kG. Förutom stjärnfläckar är cirka 73 procent av ytan täckt av magnetiskt aktiva områden. Undersökning av koronan i röntgenvåglängd visar kompakta slingstrukturer som spänner över upp till 30 procent av stjärnans storlek. Medeltemperaturen för koronan är cirka 6,39 megakelvin. År 2021 observerades en superflare på AD Leonis samtidigt i röntgenområdet av XMM-Newton och i optiska bandet av TESS.