| Abe Schwartz | |
| Abe Schwartz, 2022. | |
| Född | 1881 Rumänien |
|---|---|
| Död | 1963 USA |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Pianist, kompositör, violinist |
| Redigera Wikidata | |
Abe Schwartz (jiddisch: אבּ שװארץ eller אייב שווארץ), född 1881 i närheten av Bukarest i Rumänien, död 1963 i Bronx i New York, var en rumänsk-amerikansk klezmerviolinist, kompositör, och orkesterledare. Hans musikkarriär varade från 1910-talet till 1940-talet, och i rollen som orkesterledare spelade han in skivor med flera av det tidiga nittonhundratalets största klezmermusiker i Amerika, inklusive Naftule Brandwein och Dave Tarras.
Abe Schwartz föddes den 15 april 1881 i en judisk familj i Rumänien, men uppgifterna om hans tidiga liv är knapphändiga och tvetydiga. I dokumenten från hans migration till New York angav han sin födelseort som Mihaleni, men i Rumänien finns dock över ett dussin orter med detta namn. Schwartz emigrerade till USA med sina föräldrar någon gång mellan 1900 och 1902. I USA gifte han sig så småningom med sin fru Rose och fick en son Louis, samt fyra döttrar: Mary, Ida, Bebe och Sylvia, som även medverkar på några inspelningar, ackompanjerade sin far på piano.
Under 1900- och 1910-talen arbetade Schwartz som dansbandsledare i New York och ingick i en grupp rumänskfödda klezmermusiker som Max Leibowitz, Abe Katzman och Milu Lemisch. Under första världskriget var han verksam som musiker på Little Bessarabia Restaurant på East Houston Street. Genom artist- och repertoarman David Nodiff rekryterades han av 1917 till Columbia Records där han organiserade inspelningar av ”etnisk musik” och rekryterade nya judiska artister. Bland dessa talanger fanns klarinettisten Naftule Brandwein, som medverkade på flera av Schwartz inspelningar. Som ”husets dirigent” inom bolagets utlandsavdelning satte Schwartz samman tillfälliga ensembler inför varje session, ofta utan skrivna arrangemang, vilket gav inspelningarna ett spontant och folkligt uttryck.
År 1919 presenterade Schwartz sin första egenskrivna sång, "Dos Zekele mit Koilen", vilken han spelade inmed den jiddischspråkige sångaren Abraham Moskowitz, vilket innebar starten för Schwartz bana inom jiddischteaterns musikaliska värld. Samma år spelade han också in ett antal icke-judiska inspelningar, under pseudonymer som Orkiestra Wiejska och Russky Narodny Orkestr.
År 1920, inför en ny omgång klezmerinspelningar, försäkrade Schwartz upphovsrättsskydd för 35 melodier. Dessa finns i dag tillgängliga via USA:s kongressbibliotek.
Schwartz mest kända melodi var Di Grine Kuzine. Sången blev mycket populär och inspirerade flera liknande verk, bland annat Hyman Prizants Mayn Kuzine och Jacob Leiserowitzs Di Grine Kuizine. Den spelades även in av artister som Abraham Moskowitz, Joseph Feldman och Morris Goldstein. Låtens framgång gjorde till att Schwartz kom att skriva fler sånger till jiddischteatern.
När Naftule Brandwein lämnade Schwartz orkester år 1923 ersattes han av klarinettisten Schloimke (Sam) Beckerman. År År 1927 medverkade Schwartz till att bilda Boiberiker Kapelye, en ensemble som uppträdde i radio och spelade in skivor under fem år. Gruppen bestod av framstående musiker som Dave Tarras, Alex Fiedel och Berish Katz.
Schwartz fortsatte att komponera och spela in musik under 1930-talet och var yrkesverksam även under 1940-talet. En av hans senare framgångar var inspelningen Ikh bin a Boarder bay mayn vayb, från 1941. Enligt klarinettisten Marty Levitt, som spelade med honom 1949, hade Schwartz då fortfarande välbetalda framträdanden och betraktades av publiken som en ikon inom klezmermusiken.
Under 1950-talet drog sig Schwartz tillbaka från musikbranschen.
Schwartz dog på Morrisania Hospital i Bronx den 7 maj 1963, 75 år gammal.