Antonym

Antonymer (”motnamn”) eller motsatsord avser ord som kan sägas stå i motsatsförhållande till varandra, alltså ord har mot­satt betydelse i förhållande till ett givet ord.

Även om begreppen ofta används synonymt förekommer förhållanden där vardera används snävare, även om dessa mer begränsade betydelser kanske inte gäller i alla vetenskapliga sammanhang. Antonym förekommer exempelvis som synonym till gradmotsatser och brittiska språkvetaren David Crystal varnar för att antonymi och antonym bör betraktas med försiktighet.

Etymologi

Antonym är belagt i svenskan sedan 1906 och härrör ursprungligen franskan (franska: antonyme). Det är konstruerat efter negationsprefixet anti-, som snarast betyder ”mot”, med suffixet -onym, som härrör grekiskan och betyder ”namn” (jämför pseudonym, retronym och så vidare), alltså ”motnamn”.

Dikotomi

Huvudartikel: Dikotomi
Dikotomi-illustration uppgjord av A och B.

En antonym anger i huvudsak vilket ord som ligger på motsatta sidan av den dikotomi som ett visst ord tillhör. Exempel på antonyma ordpar:

   rik   –   fattig
   stor   –   liten
   tät   –   gles

Antonymer till ett och samma ord behöver inte vara synonyma och syfta till samma dikotomi, utan de kan relatera till olika grundbetydelser av grundordet. Både ond och äcklig är antonymer till god men de är för den sakens skull inte synonymer.

Typer

Autoantonym (kontronym)

Huvudartikel: Autoantonym

Autoantonym eller kontronym kallas ord som är antonym till sig själv.

Ett exempel är verbet damma som både betyder ”sprida damm” och ”städa damm”, exempelvis: städerskan dammar jämte mattan dammar.

Gradmotsatser

Gradmotsatser är ordpar vars betydelser är motsatta lösa yttervärden som ligger på en kontinuerligt skala, exempelvis:

   glädje   –   sorg
   rik   –   fattig
   rolig   –   tråkig
   smal   –   tjock
   varm   –   kall
   växande   –   krympande

Skalan gör att det finns en naturlig vaghet i förhållandet och det är svårt eller omöjligt att avgöra var gränsen mellan orden ska dras. Att något inte är kallt innebär inte nödvändigtvis att det är varmt, alltså, förnekandet av det ena ordet är inte nödvändigtvis ett bejakande (bekräftande) av det andra. Exempelvis är inte gammal inte nödvändigtvis samma sak som ung.

Gradmotsatser kan som en följd av detta vanligen kompareras.

Komplementära motsatser (artmotsatser)

Komplementära motsatsord eller artmotsatser (komplementaritet) innebär att motsatsen är absolut och inte ligger på ett kontinuerligt spektrum, alltså att förnekandet av det ena ordet innebär ett bejakande (bekräftande) av det andra, exempelvis:

Komplementära adjektiv

   död   –   levande – något som inte lever är dött, något som är dött lever inte

Komplementära substantiv

   man   –   kvinna

Komplementära verb

   skjuta   –   draga – om en dörr inte öppnas genom påskjutning öppnas den genom tilldragning, och vice versa

Komplementära motsatser innebär så att säga endast två lägen eller möjligheter; det finns inga mellanlägen, utan något förhåller sig antingen på det ena eller på det andra sättet. Adjektiv som är komplementära motsatser kan i normalfallet inte kompareras.

Många komplementära motsatspar konstrueras med hjälp av negerande prefix. Exempel:

   aktivera   –   avaktivera
   formell   –   informell
   gift   –   ogift

Konversa motsatser (konverser)

Konversa motsatsord eller konverser (konversitet) är ordpar som beskriver en relation eller ett skeende ur olika perspektiv där motsatsen bara är meningsfull i samband med förhållandet mellan de två betydelserna, exempelvis:

Konversa adjektiv

   framför   –   bakom – något som är framför har något bakom sig

Konversa substantiv

   far   –   son
   lärare   –   elev
   maka   –   make

Konversa verb

   ge   –   få
   jaga   –   fly
   sälja   –   köpa

Reversa motsatser (reverser)

Reversa motsatsord eller reverser (reversitet) är ordpar som uttrycker olika händelser men där skeendena kan betraktas som motsatta utan att för den skull vara varandras negationer.[förtydliga] Detta gäller för ordpar som:

   förlänga   –   förkorta
   höja   –   sänka
   klä på   –   klä av
   packa upp   –   packa ner

Riktningsmotsatser

Riktningsmotsatser är konverser i förhållande till riktning, exempelvis:

   framför   –   bakom
   komma   –   gå – att komma till en plats och gå därifrån
   upp   –   ner

Annan karakteristik för motsatsord

Ibland går det att göra en mera subjektiv kedja av ord från det ena läget till det andra. Exempelvis: urbra - bra – hyfsad – okej – halvbra – sådär – inget vidare – dålig – suger - under all kritik – sämsta tänkbara.

Några ord som bildats av ett egennamn har även motsatsord som bildats av egennamn, exempelvis:

   abderitisk   –   salomonisk
   apollinisk   –   dionysisk

För vissa ord är det lätt att hitta motsatsord, såsom glad jämte ledsen, men ibland kan det krävas mer tankeverksamhet, som för ordparen:

   beklagan   –   lyckönskan
   blaserad   –   levnadsglad
   empati   –   känslokyla
   kioskvältare   –   lagersuccé

Källor

Noter

  1. 1 2 Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: antonym
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 ”Betydelsefält i svenskan ur ett andraspråksperspektiv” (på svenska). sprakbruk.fi. https://sprakbruk.fi/artiklar/betydelsefalt-i-svenskan-ur-ett-andraspraksperspektiv/. Läst 30 november 2025.
  3. ↑ John Lyons (1968). Introduction to theoretical linguistics. Cambridge University Press. https://archive.org/details/introductiontoth00lyon
  4. ↑ John Lyons (1977). Semantics. "1". Cambridge University Press
  5. ↑ David Crystal (2003). A dictionary of linguistics and phonetics. Blackwell Publishing. https://archive.org/details/dictionaryofling0000crys_s2g6
  6. ↑ ”antonyme”. http://cnrtl.fr/definition/antonyme/. Läst 30 november 2025.
  7. 1 2 3 antonym i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 14 oktober 2020.
  8. ↑ Linguistics, vol. 125. 1974, s. 121.
  9. 1 2 3 4 Sjögren, Peter A. (1979). Termer i allmän språkvetenskap: ett systematiskt lexikon. Akademilitteratur. sid. 90
  10. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Ingegerd Enström (1996). Klara verba: andraspråksinlärares verbanvändning i svenskan. Acta Universitatis Gothoburgensis. sid. 96
  11. 1 2 Jan Gyllenbok (2015). Ord till tusen - inspirationsbok i ordkunskap, ordbildning och ordanvändning i det svenska språket (4:e upplagan). ICD Publ. sid. 106–107
  12. 1 2 3 4 Andrea Brandhorst, Heinz-Hermann Brandhorst, Heinrich Fallner och Else Natalie Warns (red) (2013). Bibliodrama som process : leda och handleda. sid. 37–38

Skrift

Externa länkar