| Birgit Nilsson | |
| Birgit Nilsson under en TV-sänd operakonsert i Stockholm i juli 1963. | |
| Födelsenamn | Märta Birgit Nilsson |
|---|---|
| Smeknamn | ”la Nilsson” |
| Född | 17 maj 1918 Västra Karup, Skåne, Sverige |
| Död | 25 december 2005 (87 år) |
| Dödsort | Bjärlöv, Skåne, Sverige |
| Genre | opera |
| Roll | sopran |
| År som aktiv | 1946–1982 |
| Webbplats | www.birgitnilsson.com |
Utmärkelser
Litteris et Artibus (1960) Léonie Sonnings musikpris (1966) Medaljen för tonkonstens främjande (1966) Ingenio et arti (1972) Kommendör av 1. klass av Vasaorden (1974) Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden (1975) Illis Quorum (1981) Förtjänstkors av Niedersachsens förtjänstorden (första graden) (1988) Kommendör av Arts et Lettres-orden (1991) | |

Märta Birgit Nilsson-Niklasson som gift, som artist Nilsson, född 17 maj 1918 i Västra Karups socken i Skåne, död 25 december 2005 i Bjärlöv i Skåne, var en svensk operasångerska (dramatisk sopran). Hon blev hovsångerska 1954 och fick motsvarande titel, Kammersängerin, i Österrike 1968 samt därefter även i Bayern 1970. Hon blev ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1960 och fick professors namn 1998.
Nilsson var det enda barnet till lantbrukarparet Nils Petter Svensson och Justina Svensson, född Paulsson. De var bosatta på en gård i byn Svenstad i Västra Karups socken i nuvarande Båstads kommun. Tre år gammal började hon ta ut melodier på ett leksakspiano som hon fått i present av en dräng på gården. I en intervju sade hon senare att hon kunde sjunga innan hon kunde gå och att hon sjöng till och med i drömmen. Senare köpte hennes far en orgel till henne.
Hennes vokala talang upptäcktes först av lärarparet Jenny och Erik Pamp i Svenstads folkskola. Fjorton år gammal började hon ta pianolektioner, och hon gick även med i Västra Karups kyrkokör. Där blev hon uppmärksammad av kantorn i Båstad, Albert Runbäck, som såg till att hon fick ta sånglektioner hos sångläraren Ragnar Blennow i Åstorp. Blennow kan räknas som hennes verklige upptäckare, och det var han som uppmanade henne att söka till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm inför hösten 1941. Där blev hon antagen som elev i solosång. Endast två av 47 sökande antogs. Lärare blev bland andra Joseph Hislop och Arne Sunnegårdh.



År 1946 gjorde Nilsson sin debut vid Kungliga Teatern. På grund av en ordinarie rollinnehavares sjukdom fick hon uppgiften att med tre dagars varsel studera in Agathes roll i Friskytten av Carl Maria von Weber. Dirigenten Leo Blech var dock ovänlig mot henne och hon skrev i sina memoarer, att hon efteråt funderade på självmord.
Nilsson skildrar i sina memoarer att hon genomförde sin första grammofoninspelning 1947, av en aria ur Franz Berwalds Estrella di Soria, trots svår sjukdom, halsfluss med hög feber. Hon vågade inte avböja detta första erbjudande att förevigas på grammofon.
Året därpå, 1947, fick hon dock sitt stora genombrott som Lady Macbeth i Verdis opera Macbeth med Fritz Busch som dirigent. En hel rad av nya roller följde, bland dem som Venus i Tannhäuser (1947), Fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren (1948), Senta i Den flygande holländaren (1948), Donna Anna i Don Giovanni (1949), Lisa i Spader Dam (1949), Sieglinde i Valkyrian (1949), Brünhilde i Siegfried (1949), Woglinde i Ragnarök (1949) och titelrollen i Tosca (1951) samt titelrollen i Aida (1951). På den tiden sjöngs alla roller vid Stockholmsoperan på svenska.
Samarbetet med Busch innebar att Nilssons internationella karriär kom igång. Han såg till att hon engagerades vid Glyndebourne-festivalen 1951 där Birgit debuterade 20 juni i rollen som Elektra i Mozarts opera Idomeneo. Hon gjorde 6 föreställningar där den sista den 14 juli även spelades in.
Debuten på Wiener Staatsoper 1953 blev en ny milstolpe i karriären. I Wien skulle hon bli en regelbundet återkommande gästartist under mer än ett kvartssekel. Debuten vid Bayreuthfestspelen ägde rum 1954 i rollen som Elsa i Lohengrin. Samma år gjorde hon sin första Brünnhilde i Nibelungens ring vid Bayerska statsoperan i München i samband med festivalen där. Fram till 1969 återkom hon dit som Sieglinde, Brünnhilde och Isolde.
Titelrollen i Puccinis opera Turandot gjorde hon på Teatro alla Scala i Milano 1958. Hon fick då, som andra icke-italienare (den första var Maria Callas), äran att öppna säsongen där. Rollen som Turandot kom sedan att bli en av hennes paradroller, eftersom den var så väl lämpad för hennes röst. Att få öppna den 181:a säsongen på La Scala var ett av de största ögonblicken i hennes liv, enligt en senare intervju.
I USA gjorde Nilsson sin debut 1956, som Brünnhilde i Valkyrian vid San Francisco-operan. I samband med Metropolitan-debuten 1959 fick hon förstasidesrubriker i dagspressen. Hon gjorde där rollen som Isolde i Tristan och Isolde. Under ledning av Charles Mackerras sjöng hon en Wagner-konsert vid invigningen av konsertsalen i Operahuset i Sydney 1973. För övrigt har hon sjungit vid alla större operahus i världen inkluderande Wiener Staatsoper, Deutsche Oper Berlin, Royal Opera House Covent Garden, Tokyo, Parisoperan, Teatro Colón i Buenos Aires, Chicago och Hamburg.
EMI:s inspelning av Puccinis Flickan från vilda västern blev Nilssons första kompletta officiella operainspelning. Den kvinnliga huvudrollen Minnie skulle ha sjungits av Maria Callas, som lämnade återbud.
För att ge Decca rättigheterna att spela in hennes Elektra (Richard Strauss), 1966–67, ställde Birgit Nilsson motkravet att bolaget även skulle spela in hennes Tosca, trots att de nyligen gjort en inspelning med Renata Tebaldi. Nilsson fick till sin egen stora glädje möjligheten 1969 att på EMI spela in sin debutroll vid Stockholmsoperan, Agathe i Friskytten. Detta är hennes enda inspelning tillsammans med Nicolai Gedda. Hon var utsedd att sjunga Leonora i den sedan så berömda inspelningen av Fidelio med Christa Ludwig och Otto Klemperer (1969). Att så inte blev, har aldrig förklarats.
I DG:s inspelning av Tannhäuser (1970) sjöng Nilsson både Venus och Elisabeth. Detta hade föregåtts av samma prestation på Metropolitanoperan. Sångerskan menade enligt sina memoarer att det var först då hon fick ett bättre grepp om denna opera.
Nilsson ansågs vara sin tids ledande Wagner-sopran, en status som hon ärvde av den norska sopranen Kirsten Flagstad. Hon sjöng dock även många andra stora roller, till exempel Leonore, Aida, Turandot, Tosca, Elektra och Salome. Enligt New York Times hade hon ”en röst med oklanderlig sannhet och ointaglig uthållighet”.
Operakarriären fortsatte fram till 1982. Hon sjöng då huvudsakligen Elektra och Färgarhustrun. Färgarhustrun (i Richard Strauss opera Die Frau ohne Schatten är för övrigt Nilssons sist instuderade roll (1975). Hon gjorde sitt sista operaframträdande någonsin i Frankfurt 1982 i rollen som Elektra.
År 2003 gjorde Nilsson sitt tredje och sista Sommar-program i radion, med underrubriken Från bethögen till Beethoven.

Hennes bortgång offentliggjordes, efter hennes makes önskan, först efter att begravningsgudstjänsten ägt rum i stillhet i Västra Karups kyrka den 11 januari 2006. Hon efterlämnade sin make sedan 57 år, veterinären och sedermera affärsmannen Bertil Niklasson, som avled i mars 2007. Makarna hade inga barn.
Den östra lindallén i Kungsträdgården är sedan den 8 maj 2007 uppkallad efter Nilsson, Birgit Nilssons allé. Hon har även gett namn åt ett av Skånetrafikens Pågatåg.
Birgit Nilsson-stipendiet delas ut av Birgit Nilssons stipendiefond, som instiftades i december 1969. Det tillkom till minne av Birgit Nilssons sånglärare Ragnar Blennow från Åstorp. Stiftelsekapitalet var ursprungligen på 15.000 kronor – medel från en föreställning av Tosca på Malmö Opera den 12 december 1969. Stipendiet ges till unga, lovande sångare, som verkar i Birgit Nilssons anda. Stipendiefondens mål är, att främja begåvade sångares fortsatta musikaliska utbildning.
I december 2008, tre år efter hennes död, avslöjades det att hon instiftat ett pris, The Birgit Nilsson Prize, som ska gå till en sångare, dirigent eller specifik produktion inom den klassiska musiken. Prissumman är på en miljon amerikanska dollar och en internationell femmannajury utser pristagare. Priset är världens största musikpris. Första gången priset delades ut, 2009, gick det till tenoren Plácido Domingo efter Nilssons egen önskan. År 2011 fick den italienske dirigenten Riccardo Muti priset för sina insatser inom opera- och konsertlivet.
I maj 2010 invigdes Birgit Nilsson Museum, beläget i hennes barndomshem i Svenstad i enlighet med hennes egen önskan. Museet förvaltas och drivs av en stiftelse. Här ges möjlighet till guidade visningar i boningshuset där bland annat möbler, fotografier och andra privata tillhörigheter kan ses medan guiden berättar om Birgit Nilssons uppväxt och väg till musiken. Utöver detta kan besökare se utställningen ”Birgit Nilsson – ögonblick och toner”, som från säsongen 2012 är färdigställd och med ljudguide (svenska, engelska och tyska). Här kan besökare lyssna på inspelningar, se på filmklipp och ta del av hennes privata föremål och minnen. Stallet är omgjort till kafé; i shopen finns musik, dvd:er, böcker och souvenirer till försäljning. Många i personalen har personliga minnen av Nilsson.

Konstnärerna Ulla och Gustav Kraitz staty ”Birgit” avtäcktes i Båstad på Birgit Nilssons plats den 17 maj 2013 av konsertpianisten Lars Roos. Den är två meter hög och har utförts i högbränt stengods. Verket är beställt av Båstads kommun. Planerna på en skulptur har funnits sedan 2006, berättade kommunalrådet Kerstin Gustafsson. Vid avtäckningen närvarade flera hundra personer, Bjäre kyrkokörer framträdde och tenoren Michael Weinius sjöng några av de stycken Nilsson blev berömd för.
Nilsson och Skåne pryder den svenska 500-kronorssedeln, som gavs ut av Riksbanken i oktober 2016.
Hon har, tillsammans med övriga fem personer för porträtten på de nya sedlarna, valts utifrån att ha uppfyllt kriterierna: ”att personerna ska ha haft sin verksamhet under 1900-talet, de ska ha en folklig förankring och gärna ett internationellt anseende. Dessutom ska de representera olika delar av Sverige”.
I tidsordning. Den omfattar de viktigaste utgivningarna som gavs ut under Nilssons levnad. Samlingsvolymer eller konserter ingår inte, inte heller alla liveinspelningar.
De två föregående skivorna finns utgivna på en cd av märke Testament med nummer SBT 1200.
|