Bakgrund
Debian skiljer sig från många andra stora Linuxdistributioner genom att utvecklingen sker inom ett ideellt projekt snarare än ett kommersiellt företag. Utvecklingen utförs av frivilliga bidragsgivare, även om distributionen också används kommersiellt och av utvecklare i anställning.
Debian har strikta krav på programvarans frihet, där Debian Free Software Guidelines ligger till grund för definitionen av fri programvara och har påverkat Open Source Initiatives definition av öppen källkod.
Programvaran i Debian är anpassad för ett stort antal datorarkitekturer och har historiskt även experimenterat med andra operativsystemkärnor än Linux, såsom Hurd och FreeBSD.
Bidrag till Debian sker genom en formell process där utvecklare förväntas ha kännedom om projektets riktlinjer och tekniska krav. Nya utvecklare introduceras ofta genom mentorskap från befintliga utvecklare.
Ett Debian‑jubileumsinlägg från 2010 nämner att projektet då hade mer än 1 000 bidragsgivare (utvecklare och andra) vid projektets 17‑årsdag, men det är inte en exakt officiell siffra för då aktiva “Debian‑utvecklare” (sannolikt lägre).
Enligt Debian har Debian‑gemenskapen över 1 400 aktiva bidragsgivare 2026, inklusive de som underhåller paket, dokumenterar och hjälper till.
I Debians första många år var systemet så pass svårt att installera att till och med Linus Torvalds 2007 inte rekommenderade Debian. Under 2010- och 2020-talen har dock installationen förenklats avsevärt.
Mjukvara
Debian erbjuder ett stort urval datorprogram och ett omfattande paketarkiv. Programvaran distribueras både som källkod och som färdigt kompilerade binärpaket, och kan installeras från olika medier eller över nätverk.
Paketutbudet omfattar nästan uteslutande fri programvara enligt Debian Free Software Guidelines, medan viss ofri programvara och firmware tillhandahålls separat utan att ingå i den officiella distributionen.
Pakethanterarna dpkg, apt och aptitude hanterar installation, uppdatering och borttagning av paket, inklusive automatisk lösning av beroenden. Detta möjliggör systemuppdateringar utan en för användaren störande omstart, även om omstart kan behövas för att aktivera ny kärna.
Debian strävar efter stabilitet och har stränga kvalitetskrav på programvaran. Detta i kombination med det stora paketutbudet och de många stödda arkitekturerna betyder att programvaran redan då den publiceras i en officiell utgåva är äldre än i många andra linuxdistributioner (detta gäller inte uttestningsutgåvan, se nedan).
Versioner
Debian har tre huvudgrenar: stable, testing och unstable, samt en fjärde gren, experimental, som används för tidig utveckling av paket och funktioner som ännu inte är redo för unstable.
Användare som inte behöver de nyaste programversionerna och föredrar stabilitet kan hålla sig till stable, utan att komma i kontakt med de tre andra ovannämnda grenarna. När den tidigare testing blir stable kommer den äldre utgåvan att bli oldstable, och stödet fortsätter i huvudsak som förut, men i regi av LTS-gruppen, för att ge tid för uppdatering. När nästa utgåva blivit stable blir den gamla utgåvan oldoldstable. Eftersom uppgradering endast stöds från en version till nästa måste uppdatering från oldoldstable till stable ske via oldstable (eller genom nyinstallation).
Sommaren 2014 började Debian erbjuda längre stöd för äldre utgåvor, med hjälp av särskilda arbetsgrupper. Den dåvarande oldstable, 6.0 Squeeze, publicerad 2011, avsågs stödas till februari 2016 (det normala stödet avsågs avslutas 31 maj 2014). Motsvarande stöd förväntades erbjudas också de följande versionerna, om experimentet lyckas. Långtidsstödet gäller inte alla paket, framförallt undantas en del webb-program, och endast vissa arkitekturer.
Varje stabil version garanteras ett femårigt stöd från det att den blev stable. Från att versionen blir oldstable stöds det genom LTS- och ELTS-projekten ("long term support" respektive "extended long term support), vilka i synnerhet efter de fem åren inte stöder all programvara och inte alla arkitekturer. ELTS sköts av tredjeparter, som kan ta betalt för stödet och administreras av Freexian; det är inte direkt kopplat till Debian. Därmed har de viktigaste arkitekturerna ett tioårigt stöd. Vilken programvara som stöds de tio åren beror delvis på dem som är beredda att betala för fullt stöd för programvaran de använder.
År 2026 ser det ut såhär:
- stretch (9), utgiven 2017: arkiverad, tredjepartsstöd ("extended long-term support") till utgången av juni 2027
- buster (10), utgiven 2019: arkiverad, tredjepartsstöd ("extended long-term support") till utgången av juni 2029
- bullseye (11), utgiven 2021: oldoldstable, stödd av Debian till utgången av augusti 2026, sedan genom ELTS till 2031.
- bookworm (12)), utgiven 2023: oldstable, stöds av Debian till cirka 2028
- trixie (13), utgiven 2025: stable
- testing: nästa planerade stabila version; Debian 14 kommer att heta Forky, Debian 15 Duke.
- unstable (sid): utvecklingsgren
- experimental: gren för tidig testning av ny programvara
Oldstable är den tidigare stabila versionen (stabil men inte "den nya stabila"). Stödet motsvarar i stora drag stödet för stable. Versionen stöds fullt ut till ungefär ett år efter att den nya versionen officiellt publicerats. Då det är två år mellan versionerna betyder det att en version stöds i ungefär tre år efter publiceringen. Till exempel lenny (), utgiven i februari 2009, stöddes till den 14 februari 2012, med en sista utgåva ännu den 10 mars, ett drygt år efter att squeeze gavs ut den 6 februari 2011. Genom LTS-projektet har utgåvorna sedan squeeze haft begränsat stöd ytterligare två år, som oldoldstable, innan de arkiverats. Från Debian 8 jessie får utgåvorna kommersiellt tredjepartsstöd för ytterligare fem år efter att de arkiverats.
Stable är den nuvarande stabila versionen av Debian och rekommenderas när stabilitet är viktig. Programvaran i den stabila utgåvan uppdateras i regel inte vad gäller funktionalitet. Rättelser för säkerhetsproblem och grava fel publiceras regelbundet, men inarbetade i de gamla programversionerna. Uppdateringarna görs dels enskilt vad gäller säkerhetsfel, dels som underutgåvor med vanligen några månaders mellanrum.
Tack vare denna princip introduceras sällan nya fel i en stabil version, men viss programvara med täta större uppdateringar utan stöd för gamla versioner (typiskt för webbläsare) kan med tiden bli svåra att underhålla och stödet för sådana programpaket har ibland avslutats i förtid. Då nya versioner av stable har publicerats med ungefär två års mellanrum kommer en del central programvara antagligen att vara närmare tre år gammal innan en ny stabil utgåva publiceras.
Testing (”uttestningsutgåvan”) innehåller programvara som först har publicerats i unstable och därefter flyttats vidare efter en tids testning utan allvarliga problem. Den representerar nästa planerade stabila version av Debian och erbjuder en balans mellan ny funktionalitet och stabilitet.
Inför en ny utgåva fryses testing, vilket innebär att endast buggfixar och kritiska uppdateringar accepteras. När kvaliteten bedöms som tillräcklig publiceras den som en ny stabil version, och en ny testing-gren skapas.
Unstable (även kallad "Sid") är den instabila utgåvan och är där nya versioner av programvaran publiceras för testning. Debian rekommenderar att versioner med stor risk för problem först testas annanstans innan de publiceras i unstable, men den som använder unstable antas kapabel att reparera sitt system och villig att rapportera problem. Säkerhetsproblem hanteras inte separat utan rättelserna behandlas som andra ändringar.
Experimental används för programvara som överhuvudtaget inte bedöms mogen för allmänt bruk i Debian, till exempel för programversioner som avsevärt avviker från de tidigare versionerna och inte ännu samordnats med dessa och relaterade program.
Oldoldstable är den tidigare gamla stabila (oldstable) versionen. Den stöds med hjälp av skilda arbetsgrupper för "long term support".
Grenar
Varje version av Debian är uppdelad i arkivkomponenterna main, contrib och non-free. Main innehåller enbart fri programvara enligt Debians riktlinjer för fri programvara (DFSG) och utgör den officiella Debian-distributionen. Contrib innehåller fria paket som är beroende av programvara i non-free. Non-free innehåller paket som inte uppfyller kraven för fri programvara och ingår därför inte i den officiella distributionen.
De ofria paketen och paketen i contrib ingår inte i den officiella Debian-distributionen, utan den som vill använda dem måste aktivera dessa grenar separat eller explicit ladda ner enskilda paket ur dem. Typiska exempel på ofria paket är drivrutiner och firmware tillhandahållna endast i binär form av maskinvarutillverkare samt nerladdningsskript för kodekar som får laddas ner men inte distribueras. Tillämpningsprogram som tillhandahållits via non-free har i allmänhet så småningom ersatts med fria alternativ.
De ofria paketen får ofta inte distribueras kommersiellt och kan då inte finnas på cd-skivor som säljs, annat än enligt skilt avtal mellan cd-tillverkare och rättsinnehavare. Eftersom de berörda paketen är få och små är det ett mindre problem om de måste laddas ner i efterhand, utom vad gäller programvara nödvändig för att starta en viss maskin och aktivera nätkontakten. Installationsmanualen innehåller information om hur man kan gå till väga.
