Bakgrunden till bokens tillkomst är betecknande för Modiano: av en händelse råkade han 1988 läsa en efterlysningsnotis i ett gammalt nummer av tidningen Paris-Soir, utgivet i december 1941 under den tyska ockupationen av Paris. Det var den försvunna judiska skolflickan Dora Bruder som eftersöktes av sina föräldrar:
Vi söker en ung flicka, Dora Bruder, 15 år, 1,55 m, ovalt ansikte, gråbruna ögon, grå kappa, vinröd jumper, mörkblå kjol och hatt, bruna snörskor. Upplysningar kan lämnas till monsieur och madame Bruder, Boulevard Ornano 41, Paris.
Denna knapphändiga information gjorde stort intryck på Modiano, som några år senare kom att ägna stor möda åt att efterforska vem den eftersökta flickan var, och vad som hade hänt henne från det att hon avvek och försvann från sin katolska internatskola i Paris i december 1941 till det att hon deporterades från interneringslägret Drancy till Auschwitz i september 1942, där alla spår efter henne upphör.
Modiano upptäckte under arbetets gång att Dora Bruder och hennes föräldrar var "människor som inte lämnar många spår efter sig". I sitt sökande efter information om dem var han i huvudsak hänvisad till kortfattade registerutdrag och enstaka samtal med tidsvittnen, något som inte genererade mycket annat än fragmentariska uppgifter. En stor inspirationskälla för författarens arbete inledningsvis var den franske historikern Serge Klarsfeld, specialist på judeförföljelserna i Frankrike, och hans sammanställningar över judar som deporterades under kriget. Klarsfeld kunde 1994 även bistå författaren direkt genom att tillhandahålla både biografiska uppgifter och fotografier av familjen Bruder som han hade lyckats finna.
Berättarstil
Frånvaron av närmare detaljer om Dora Bruder och hennes familj, och den tomhet som detta skapade hos författaren, är ett av bokens teman. Som ett resultat av denna frånvaro, denna brist på minnen av Dora Bruder, kom Modiano i stället att upptäcka snarlika minnen av en rad andra personer, platser och händelser, inklusive sin egen och sin familjs historia. När han inte har klarat att finna uppgifter om hennes förehavanden under ett visst skede har han ofta valt att spekulera i vad som kan ha hänt, eller − för att "inte helt och hållet tappa bort henne" − nöjt sig med att redogöra för vädret under den aktuella perioden. Dessa grepp har gett boken dess säregna och tidvis lätt surrealistiska karaktär, med glidningar mellan faktauppgifter och dagdrömmar, förfluten tid och nutid, och mellan författarens livshistoria och Dora Bruders.
Genom att framhäva händelsernas kollektiva dimension är boken om Dora Bruder, i likhet med Modianos debutroman Place de l'Étoile (1968), ett porträtt av Paris under ockupationsåren och därtill ett litterärt minnesmärke över de invånare i staden, särskilt de som ännu inte var vuxna, som under de här åren föll offer för övergrepp, tortyr, deportation och mord.
Ramberättelse
Dora Bruder föddes i Paris 1926 som enda barnet till Ernest Bruder och Cécile Burdej, bägge judiska invandrare från den upplösta dubbelmonarkin Österrike-Ungern, han från Wien, hon från Budapest. Den 9 maj 1940, vid fjorton års ålder, blev Dora Bruder inskriven som elev vid Saint-Cœur-de-Maries katolska internatskola i östra Paris. Modiano har inte funnit anledningen till inskrivningen. Internatet blev förvisso under ockupationen en plats dit judiska barn kunde söka tillflykt undan förföljelse, men Dora Bruder skrevs in där dagen innan Tyskland invaderade Frankrike. I och med att familjen bodde i ett enkelt hotellrum spekulerar Modiano i om orsaken till inskrivningen i stället kan ha varit trångboddhet, snarare än beskydd, möjligen i kombination med att föräldrarna menade att en period med katolsk uppfostran skulle göra dottern gott med tanke på den livsfas hon befann sig i.
Den 14 juni 1940 besatte tyskarna Paris, vilket var starten på en drygt fyra år lång ockupation av staden.
I oktober 1940 påbörjades registreringen av judar bosatta i Paris. Ernest Bruder registrerade sig själv och sin hustru den 4 oktober, men lät bli att registrera sin dotter.
I mars 1941 inrättades en fransk myndighet för ”den judiska frågan” (Commissariat général aux questions juives), som i samarbete med SS skulle förbereda och genomföra anti-judiska lagar, utegångsförbud, arresteringar, deportationer och konfiskering av egendom.
Från juni 1942 måste judar i Paris bära det judiska kännemärket när de vistades utanför hemmet. I juli 1942 genomfördes massarresteringar av judar i den ockuperade zonen.
Det nya koncentrationslägret i Auschwitz − Auschwitz II i byn Birkenau − togs i bruk i under våren och sommaren 1942. Till skillnad från Auschwitz I, som i första hand var ett arbetsläger, byggdes Auschwitz II för att fungera som ett förintelseläger. Den första franska deportationen dit skedde den 27 mars från Drancy/Compiègne, för att sedan vara i full gång i juni 1942.
Sammanlagt deporterades drygt 75000 personer − i huvudsak judar och medlemmar av motståndsrörelsen − från Frankrike mellan 1942 och 1944. Endast ett par tusen av dessa överlevde.
I slutet av augusti 1944 upphörde ockupationen av Paris efter att den franska motståndsrörelsen med hjälp av allierade trupper lyckades driva ut den tyska ockupationsarmén.
Dora Bruder tillbringade ockupationens första ett och ett halvt år på Saint-Cœur-de-Maries internatskola. Det var fråga om en helpensionsvistelse med några timmars frigång varje söndag. Efter en sådan ledighet söndagen den 14 december 1941 återvände hon inte till internatet och var därefter försvunnen fram till mitten av april 1942. Modiano ställer sig frågande till hur en tonårsflicka kan ha överlevt i Paris under fyra iskalla månader, men bortsett från ett par antydningar undviker han att mer ingående spekulera i vad som i realiteten kan ha inträffat.
Persongalleri
Huvudpersoner
Dora Bruder (1926−1942), född i Paris, elev vid klostret Saint-Cœur-de-Maries internatskola 1940−1941, gripen och fängslad i Tourelles den 18−19 juni 1942, överförd till Drancy den 13 augusti, deporterad från Drancy till Auschwitz II-Birkenau tillsammans med sin far den 18 september 1942.
Ernest Bruder (1899−1942), Dora Bruders far, diversearbetare, född i Wien, judisk, statslös före detta österrikare, före detta menig fransk legionär, krigsinvalid till 100%, gripen i mars 1942, internerad i Drancy, deporterad från Drancy till Auschwitz II-Birkenau den 18 september 1942.
Cécile Bruder (1907−1943), Dora Bruders mor, sömmerska, född Cécile Burdej i Budapest, Österrike-Ungern, judisk, kom med sina föräldrar till Paris 1923, gift med Ernest Bruder 1924, gripen den 16 juli 1942, frisläppt, gripen på nytt den 9 januari 1943, deporterad från Drancy till Auschwitz den 11 februari 1943.
Louisa Colpeyn (1918−2015), författarens mor, belgisk skådespelare, född i Antwerpen, kom till Paris i juni 1942, gifte sig med Albert Modiano i november 1944, ett par månader efter att Paris hade befriats från den tyska ockupationen.
Albert Modiano (1912−1977), författarens judiske far, affärsman, född i Paris, levde under ockupationsåren ett anonymt liv, ofta i stadens undre värld, i syfte att undgå upptäckt och arrestering: blev ändå gripen vid en razzia i februari 1942, men lyckades med en hårsmån undkomma.
Unga judiska kvinnor som deporterades från Paris till KZ Auschwitz II
Syma Berger (1920−1942), född i Przemyśl, Polen, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942, den tredje deportationen från Frankrike, och den första där kvinnor ingick.
Fredel Traister (1922−1942), född i Berlin, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942.
Claudette Bloch (1910−1999), marinbiolog, född i Paris Bourg-la-Reine, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942, en av de ytterst få i den aktuella transporten som överlevde åren i tysk fångenskap, först i Auschwitz, därefter i Ravensbrück: hon kunde efter kriget lämna viktiga vittnesmål och föreläsa om sina upplevelser.
Josette Delimal (1921−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942, dog i tyfus kort tid efter ankomsten till Auschwitz.
Tamara Isserlis (1918−1942), medicinstuderande, född i Paris Saint-Cloud, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942.
Ida Levine (1913−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942.
Hena Glanc 1922−1942, född i Pruszków, Polen, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942.
Annette Zelman (1921−1942), konststuderande, född i Nancy, förlovad med författaren Jean Jausion, greps efter att ha blivit angiven av Jausions far som motsatte sig äktenskapet, deporterad i transporten från Drancy den 22 juni 1942 − hennes livsöde har ådragit sig intresse både i form av böcker och filmer, exempelvis tv-filmen L'histoire d'Annette Zelman från 2022.
Raca Israelewicz (1924−1942), född i Łódź, Polen, deporterad i transporten från Drancy den 19 juli 1942.
Ruth Kronenberg (1914−1942), kostymör, född i Bochum, Tyskland, uppväxt i Köln, var sammanboende med poeten Roger Gilbert-Lecomte i Paris fjortonde arrondissement, greps sommaren 1942 i Perpignan i den så kallade fria zonen och deporterades i en transport från Drancy den 11 september samma år.
Claudine Winerbett (1924−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Pithiviers den 21 september 1942.
Zélie Strohlitz (1926−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Pithiviers den 21 september 1942.
Marthe Nachmanowicz (1925−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Pithiviers den 21 september 1942.
Esther Sterman (1926−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Pithiviers den 21 september 1942.
Yvonne Pitoun (1925−1942), född i Alger, Franska Algeriet, deporterad i transporten från Pithiviers den 21 september 1942.
Paulette Gothelf (1927−1942), född i Paris, deporterad i transporten från Pithiviers den 21 september 1942.
Louise Jacobson (1924−1943), född i Paris, deporterad i transporten från Drancy den 13 februari 1943.
Kollegor till författaren som omnämns
Victor Hugo (1802−1885), som i Samhällets olycksbarn beskriver hur Cosette och Jean Valjean söker skydd i en fiktiv klosterskola som bär vissa likheter med Saint-Cœur-de-Marie där Dora Bruder var elev drygt hundra år senare.
Friedo Lampe (1899−1945), tysk författare vars roman Am Rande der Nacht (Vid nattens inbrott) förbjöds av nazisterna på grund av sitt homoerotiska innehåll och för att den skildrar kärlek mellan en vit (tysk) kvinna och en svart man.
Felix Hartlaub (1913−1945), tysk författare och historiker, stationerad i Paris 1940−1941 med uppdrag att granska beslagtagna franska arkivhandlingar, deltog som infanterist i slutstriderna om Berlin, försvann nära Spandau i maj 1945.
Roger Gilbert-Lecomte (1907−1943), fransk poet, medlem i gruppen runt tidskriften Le Grande Jeu, sammanboende med Ruth Kronenberg, försjönk i morfinmissbruk efter hennes deportation, dog av stelkramp på sjukhuset Broussais i Paris.
Albert Sciaky (1918−1945), kallad "Sebu", fransk författare och motståndsman, debuterade 1938 under pseudonymen François Vernet, deporterades till Dachau i juli 1944, död där i mars 1945.
Robert Desnos (1900−1945), fransk surrealistisk poet och motståndsman, deporterad till Auschwitz 1944, dog av tyfus i Theresienstadt i juni 1945, en månad efter den tyska kapitulationen.
Jean Jausion (1917−1944), fransk författare, förlovad 1942 med Annette Zelman, anslöt sig efter hennes deportation till motståndsrörelsen: efter befrielsen av Paris arbetade han som krigsreporter i Lorraine − där han dog i ett tyskt bakhåll.
Jean Genet (1910−1986), skrev delar av sin roman Rosenmiraklet (1946) medan han satt fängslad i Tourelles 1943, året efter att Dora Bruder var inspärrad där.
Bland övriga personer som figurerar i boken kan nämnas Marie-Jean-Baptiste (1903−1985), abbedissa vid Saint-Cœur-de-Maries internatskola från 1929 till 1946, och Robert Tartakovsky (1902−1942), rysk-judisk konsthandlare vars sista brev från Drancy citeras i sin helhet. Likaså en polsk-judisk lumphandlare på rue des Jardins-Saint-Paul, jämngammal med Dora Bruder och uppväxt i samma kvarter, Anne B och Bella D, väninnor till författaren på 1960-talet, också jämngamla med Dora Bruder, som bägge greps under ockupationen i samband med försök att korsa demarkationslinjen till den fria zonen, samt en polsk jude som sålde resväskor och en tjock fotograf med knottrig näsa, bägge vid ingången till loppmarknaden i Saint Ouen.
Utgivning och mottagande
Dora Bruder gavs första gången ut 1997 av Éditions Gallimard i förlagets klassiska "Collection Blanche"-serie. När boken 1999 gavs ut på nytt som pocket i "Folio"-serien innehöll texten ett flertal uppdateringar och rättelser. Den brittiske Modianokännaren Alan Morris har ingående studerat denna omarbetning.
Tillsammans med romanen De dunkla butikernas gata (1978) räknas Dora Bruder till Patrick Modianos mest kända, mest översatta, mest lästa och mest betydelsefulla verk. Boken har översatts till ett drygt tjugotal språk, bland annat engelska, spanska, kinesiska, ryska, arabiska och fem av de nordiska språken.
I samband med att Patrick Modiano tilldelades Nobelpriset i litteratur 2014 fick boken om Dora Bruder förnyad uppmärksamhet. I januari 2015 kungjorde borgmästaren i Paris, Anne Hidalgo, att ett populärt promenadstråk i det artonde arrondissement skulle ges namnet Promenade Dora-Bruder. Invigningen skedde den 1 juni 2015 i närvaro av Patrick Modiano. Denna trädkantade gångväg går längs den nedlagda Petite Ceinture-järnvägen, i det som nu är mittremsan mellan Rue Belliard och Rue Leibniz, och ligger cirka tio minuters promenad från Dora Bruders senast kända adress, Boulevard Ornano 41.
Svenska utgåvor
Den svenska utgåvan i översättning av Madeleine Gustafsson utkom 2014 på Elisabeth Grate Bokförlag. Boken kom att ges ut en vecka innan tillkännagivandet av Patrick Modiano som mottagare av 2014 års Nobelpris. Senare samma år gav också Ordfront Ljud ut den svenska översättningen som ljudbok, inläst av Björn Granath.
Fransk lägervakt vid transitlägret i Drancy, augusti 1941.
Järnvägsvagn till minne om deportationerna från Drancy.
Promenade Dora-Bruder i Paris artonde arrondissement.
Kommentarer
↑I den första svenska utgåvan 2014 står det felaktigt att notisen stod att läsa i France-Soir, en tidning som dock grundades först 1944.
↑Trots att Modiano i boken redogör för en mängd detaljer kring hur han gick till väga för att söka efter information om Dora Bruder så förbigår han av någon anledning att nämna det viktiga bidrag till arbetet som han fick av Klarsfeld, något som orsakade en viss besvikelse hos den sistnämnde.
↑Modiano hade i sammanhanget kunnat följa upp ett par upplysningar som han hade fått av Dora Bruders kusin, nämligen att hon trots sin unga ålder uppfattades som upprorisk och självständig: "rebelle, indépendant, cavaleuse". Per Arne Tjäder har i Gare d'Austerliz − en bok om Patrick Modiano fokuserat på betydelsen av ordet cavaleuse. I den svenska utgåvan har det översatts med "gick helst sina egna vägar", men Tjäder påpekar, helt riktigt, att det snarare betyder att Dora Bruder hade utvecklat erotiska intressen, kanske rentav också ett eget sexuellt kapital, och därför kan ha inlett någon form av intim social relation där hon under en period möjligen både beskyddades och utnyttjades. En annan intressant omständighet som Modiano nämner i förbigående är att "andra rebeller", jämnåriga med Dora Bruder, "kastade handgranater mot tyskarna", vilket öppnar för möjligheten att hon under sin fyra månaders bortavaro gick under jorden tillsammans med kamrater som valde att göra motstånd mot ockupationen.
↑Exakt dödsår för Dora Bruder − och för många andra som deporterades från Paris − kan inte fastställas utifrån den dokumentation som finns tillgänglig. 80−90% av fångarna som anlände till Auschwitz II efter den 3 augusti 1942 sändes direkt till gaskammare. Dessa fångar registrerades inte och fick inget fångnummer.
↑Texten på tavlan i kortfattad svensk översättning lyder: "I interneringslägret Caserne des Tourelles, beläget på Boulevard Mortier 141−143, blev cirka 8000 kvinnor och män mellan 1940 och 1944 fängslade av Vichy-regeringen och den nazistiska ockupationsmakten: "oönskade element" (både utlänningar och franska medborgare), judar, kommunister, andra politiker, spanska republikaner, återfallsförbrytare och arbetsvägrare. Flera hundra av dem blev senare, på grund av sin judiska börd, mördade i dödslägren."
↑Howell, Jennifer(2010).”In defiance of genre: The language of Patrick Modiano’s Dora Bruder project”(på engelska).Journal of European Studies(University of Iowa)40(1).
Frankrike
.jpg)
_-_2022-08-06_-_7.jpg)
