Slamflugor (Eristalis)

Slamflugor
Gulfotad slamfluga (E. pertinax), hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningTvåvingar
Diptera
FamiljBlomflugor
Syrphidae
UnderfamiljEristalinae
TribusEristalini
SläkteSlamflugor
Eristalis
Vetenskapligt namn
§ Eristalis
AuktorLatreille 1804
Hitta fler artiklar om djur med

Slamflugor (Eristalis) är ett släkte i familjen blomflugor. Även släktet Eristalinus har det svenska namnet slamflugor. Larverna är ofta kända under namnet råttsvanslarver.

Kännetecken

Slamflugorna i detta släkte är kraftigt byggda och mellan 8 och 16 millimeter långa. Många arter liknar honungsbi eller humlor. Grundfärgen är oftast svart med gulbruna inslag. Vissa arter har vingfläckar medan andra arter saknar dessa. Benen är oftast mörka och med varierande gula inslag som kan vara viktiga för artbestämningen.

Vissa arter i släktet är lätta att identifiera i fält, medan andra kräver mikroskopstudier av genitalierna för att säkert kunna identifieras.

Levnadssätt

Slamflugorna trivs bäst i närheten av våtmarker, stränder och andra fuktiga områden.

Larver

Larverna lever i små vattenpölar, gödselvatten och liknande där den filtrerar vattnet på multnande växtdelar och mikroorganismer. De har ett långt svansliknande andningsrör på upp till 15 centimeter (ibland flera gånger längre än själva kroppen), vilket de kan skjuta upp till ytan på det syrefattiga vattnet. De kallas därför ofta för råttsvanslarver.

När larverna ska förpuppa sig, kryper de upp på land. Då syns de ofta i våtrum, förstugor och källare i närheten av pölarna. De äggformade och gråbruna pupporna har en storlek på en dryg centimeter, och de behåller den långa "svansen".

Vuxna individer

De vuxna flugorna, både hanar och honor, kan ses när de besöker blommor. Hanen hävdar revir i områden med mycket blommor.

Utbredning

Det finns 91 kända arter av slamflugor av detta släkte i världen varav 38 har palearktisk utbredning. I Europa finns 20 arter varav 18 finns i Norden. Flera av arterna är mycket vanliga.

I kulturen

Larver hos vissa arter av slamflugor kan leva i döda djurkroppar. Detta har lett till en gammal och väl spridd föreställning om att byn skulle kunna uppstå ur kadaver som ligger och ruttnar. Äldst tycks denna myt vara i Egypten, biet och tjuren båda är heliga djur.

I Bibeln beskrivs hur Simson efter att ha dödat ett lejon hittar både bin och honung i munnen på kadavret, och fenomenet finns även beskrivet i många antika texter inom grekisk och romersk litteratur. Myten fortsatt leva inom folktron på många håll, eftersom det först på 1880-talet uppdagades att det inte handlade om bin utan om slamflugor.

Systematik och namn

Det finns 250 namn beskrivna i litteraturen, men många av dessa har visat sig vara färgvariationer av samma art. Man räknar således endast med 91 arter i världen.

Lillslamfluga (E. arbustorum)
Mörk slamfluga (E. intricaria)
Hagslamfluga (E. horticola)
Gulfotad slamfluga (E. pertinax)

Arter i Norden

Samtliga kända arter i Norden räknas till undersläktet Eoseristalis, förutom storslamflugan som tillhör undersläktet Eristalis.

Etymologi

Namnet Eristalis har oklart ursprung. Det kan möjligen härledas från det grekiska ordet 'eristes' som betyder "bråkstake", vilket skulle kunna syfta på att hanen hävdar revir och attackerar de som kommer för nära.

Dottertaxa till slamflugor, i alfabetisk ordning

Källor

  1. ↑ Nord, Andreas (5 oktober 2022). ”Varelse i vattentunnan”. Fråga en Biolog. Lunds universitet. https://fragaenbiolog.blogg.lu.se/varelse-i-vattentunnan/. Läst 26 april 2026.
  2. 1 2 3 4 Mourier, Henri. ”Råttsvanslarv”. Pestium.SE. https://www.pestium.se/skadedjur-och-andra-gaster-inomhus/tillfalliga-gaster/rattsvanslarv/. Läst 26 april 2026.
  3. 1 2 3 4 5 6 Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-70-2
  4. ↑ Nord, Andreas (11 december 2024). ”Vad var det som simmar här?”. Fråga en Biolog. Lunds universitet. https://fragaenbiolog.blogg.lu.se/vad-var-det-som-simmar-har/. Läst 26 april 2026.
  5. 1 2 ”andningsrör”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/andningsr%C3%B6r. Läst 26 april 2026.
  6. ↑ Nord, Andreas (1 november 2023). ”Vad är det för märkligt djur?”. Fråga en Biolog. Lunds universitet. https://fragaenbiolog.blogg.lu.se/vad-ar-det-for-markligt-djur/. Läst 26 april 2026.
  7. ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eristalis/match/1. Läst 24 september 2012.
  8. ↑ Dyntaxa Eristalis

Externa länkar

Katalogdata
 • AFD: Eristalis​​​​ • Dyntaxa: 1000353​ • EoL: 26171​ • GBIF: 1491190​​​ • Inaturalist: 52491​ • ITIS: 140904​​ • NCBI: 198633​​ • WoRMS: 151036​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 65248​​​ • Plazi: CC77878C-FF8A-8B3D-8585-DEA7FAE0335C, 6C2087E6-FF91-FFE3-54DC-55939261FE67, 587687C9-FFA4-8576-30ED-FDB9FD0842B1​​​​​​​​​​