| HH 1/2 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 36m 22,8s |
| Deklination | -06° 46′ 03″ |
| Astrometri | |
| Avstånd | 1 500 lå |
| Andra beteckningar | |
| HH 1-2, HH 1/2, HH 1, HH 2 | |
Herbig-Haro-objekten HH 1/2 är de första sådana objekten som identifierats som Herbig-Haro-objekt och upptäcktes av George Herbig och Guillermo Haro. De är belägna på ett avstånd av cirka 1 343 ljusår (412 parsec) i stjärnbilden Orion nära NGC 1999. HH 1/2 är bland de ljusaste Herbig-Haro-objekten på himlen och består av ett par motsatt orienterade bogstjärnor, separerade med 2,5 bågminuter (ett projicerat avstånd på ca 1,1 ljusår). HH 1/2-paret var de första Herbig-Haro-objekten med noterad egenrörelse och HH 2 var det första Herbig-Haro-objektet som observerades i röntgenstrålning. Några av strukturerna i Herbig-Haro-objekten rör sig med en hastighet av 400 km/s.

Den centrala regionen innehåller en ogenomskinlig molnkärna med en astrofysisk jetstråle och ett starkt inbäddat flerstjärnigt system som förblir osynligt i band under 3 mikrometer. Dessa källor noterades först med Very Large Array och kallas därför VLA 1 och 2. Källan HH 1-2 VLA 1 driver HH 1/2-paret och källan VLA 2 driver Herbig-Haro-objekten HH 144/145. Det kan till och med finnas ett tredje utflöde i den centrala regionen av HH 1/2, vilket tyder på ett tredje objekt.
Strålen mot HH 1 är synlig i optiska bilder, men motstrålen mot HH 2 noterades i infrarött med Spitzerteleskopet.