| MWC 137 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 06t 18m 45,522s |
| Deklination | +15° 16′ 52,24″ |
| Skenbar magnitud () | +11,47 till 11,62 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | sgB[e] |
| B–V | +1,700 ± 0,495 |
| Variabeltyp | pulserande variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +652,92 ± 0,02 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -0,294 mas/år Dek.: -0,510 mas/år |
| Parallax () | 0,194 ± 0,0256 |
| Avstånd | 17 000 ± 4 600 lå (5 200 ± 1 400 pc) |
| Absolut magnitud () | -7,2 |
| Detaljer | |
| Massa | 37 +9−5 30 till 70 M☉ |
| Radie | 26 +29−9 R☉ |
| Luminositet | 690 000 L☉ |
| Temperatur | 28 200 K |
| Vinkelhastighet | 95,3 km/s |
| Ålder | 4,7 ± 0,7 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| DO 12103, ALS 33, AP J06184553+1516522, GSC 01315-01508, HIC 29988, HIP 29988, IRAS 06158+1517, Lan 36, LF 8 +15 198, LS 33, 2MASS J06184553+1516522, NSV 2906, RAFGL 5191, TYC 1315-1508-1, UCAC4 527-024460, V1308 Orionis, Gaia DR2 3344973478481675264, Gaia DR3 3344973478481675264 | |
MWC 137 är en superjätte i stjärnbilden Orion. Den har variabelbeteckning V1308 Orionis. Namnet MWC 137 kommer från Mount Wilson Catalogue som publicerades 1933. Stjärnan är belägen på ett avstånd av ca 17 000 ± 4 600 en ljusår (5,2 ± 1,4 kparsec), i centrum av den trådformade nebulosan Sh 2-266.

MWC 137 är en massiv B[e]-stjärna som har radiella pulseringsvariationer med en dominant period av ca 1,9 dygn. Evolutionära modeller visar att den är nära eller i sitt posthuvudseriestadium. Stjärnan visar en jetstråle – ett stort, kollaminerat utflöde, vilket tyder på närvaro av en ackretionsskiva. En röntgenkälla som noterats av Swiftteleskopet kan vara förbunden med MWC 137, vilket tyder på närvaron av en neutronstjärna som följeslagare.
MWC 137 har spektralklass sgB[e], där 'sg' anger att den är en superjätte av spektraltyp B[e]. Massan är osäker, men ligger i intervallet 30 till 70 solmassor. År 2021 gjorde M. Kraus et al. en massuppskattning på ca 37 solmassor. Den har en luminositet av 690 000 gånger solens vid en effektiv temperatur av 28 200 K.
MWC 137 ligger i centrum av den trådformade nebulosan Sh 2-266, som är elliptisk till formen och spänner över en vinkelstorlek av 80 × 56 bågminuter. Denna har formen av en ringnebulosa, möjligen som ett resultat av stjärnvindar som interagerar med det interstellära mediet eller utstött materia. Ett bågformat element upptäcktes 2021, i en positionsvinkel på 225 - 245° vid ett vinkelavstånd av 80 bågsekunder från MWC 137. Stjärnan är direkt förbunden med en H II-region som spänner över en vinkelstorlek av en bågminut.