Haüyn

Haüyn
Kategori	Tektosilikat, sodalitgruppen
Dana klassificering	76.2.3.3
Strunz klassificering	8/J.11-30 eller 9.FB.10
Kemisk formel	Na3Ca(Si3Al3)O12(SO4)
Färg	Blå, vit, grå, gul, grön, rosa
Bildningsmiljö	I fonoliter och liknande leucit- eller nefelin-rika magmatiska bergarter; mera sällan i nefelinfria vulkaniska utflöden
Förekomstsätt	Dodekahedral eller pseudooktaedrisk
Associerade mineral	Nefelin, leucit, titanhaltig andradit, melilit, augit, sanidin, biotit, flogopit, apatit
Kristallstruktur	Kubiska
Tvillingbildning	Vanlig {111}
Spaltning	Distinkt {110}
Brott	Ojämnt till mussligt
Hållbarhet	Skör, spröd
Hårdhet (Mohs)	5½-6
Glans	Glasglans till fettglans
Ljusbrytning	n=1,494–1,509
Dubbelbrytning	Ingen (isotrop)
Transparens	Transparent till genomskinligt
Streckfärg	Mycket svagt blå till vit
Specifik vikt	2,44–2,5
Löslighet	Gelatinerar i syror
Referenser

Haüyn är ett mineral som består av ett sulfathaltigt alumosilikat med natrium. Färgen är blå, vit eller grön. Det kan innehålla upp till 5 % K₂O och även sulfid och klorid.

Historia och etymologi

Mineralet beskrevs första gången år 1807 då det upptäckts i prover av lava från vulkanen Vesuvius och namngavs efter den franska kristallografen René Just Haüy (1743–1822).

Förekomst

Mineralet uppträder i magmatiska bergarter och, mindre vanligt, i metamorfa bergarter (marmor). Haüyn finns bland annat i Italien och Andernach vid Rhen. Det har också påträffats i staterna New York, Montana och Colorado i USA. Mineralet är sällsynt i Sverige men förekommer som omvandlingsprodukt på nefelin på Alnön utanför Sundsvall.

Användning

Mineralet används ibland som prydnadssten i ringar eller smycken. När det är mera genomskinligt och lämpar sig för slipning kan priset vara högt.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hauyne, 19 november 2011.