Den alternativa benämningen Indokina kan även appliceras på Franska Indokina (franska: Indochine Française), vilket då endast motsvarar Vietnam, Laos och Kambodja.
Namnhistorik och omfattning
Bortre Indien är en benämning som applicerats i förhållande till Främre Indien. Båda dessa asiatiska regioner sågs från Europa i äldre tid som delar av en "indisk" kultursfär, som ofta även inkluderade den sydostasiatiska övärlden. Öarna kallas på svenska numera ofta för Malajiska arkipelagen, men namnet går igen i nationsnamnet Indonesien – efter grekiskans ord för "indiska öarna".
De båda benämningarna Främre och Bortre Indien blev mindre vanliga under senare delen av 1900-talet, då man allt oftare satte likhetstecken mellan "Indien" och den självständiga staten med samma namn. Halvön och regionen i Sydasien har därmed oftare kallats vid Indiska halvön eller indiska subkontinenten.
Parallellt har även Indokina – delvis influerat från namngivningen i språk som engelska – blivit ett vanligare namn för halvön öster om Bengaliska viken. Ibland skiljer man mellan Indokina och Franska Indokina, området mellan Thailandviken (tidigare: Siambukten) och Tonkinbukten som tidigare (1887–1954) tillhörde Frankrike och numera utgörs av de självständiga staterna Laos, Kambodja och Vietnam. Ibland används Indokina även som benämning för denna mindre halvö, på svenska och andra europeiska språk.
Bortre Indien och Indokina kan även ha en vidare betydelse och då innefatta delar av sydligaste Kina, framför allt motsvarande Hainan och Yunnan.
Terminologi
Karta över Indokina från 1886, från Scottish Geographical Magazine
I indiska källor är det tidigaste namnet som kopplas till Sydostasien Yāvadvīpa [ms]. Ett annat möjligt tidigt namn på det sydöstra Asiens fastland var Suvarṇabhūmi ("guldets land"), en toponym som förekommer i många forntida indiska litterära källor och buddhistiska texter, men som, tillsammans med Suvarṇadvīpa ("ö" eller "guldhalvö"), också tros hänvisa till öbefolkningen i Sydostasien.
Ursprunget till namnet Indokina tillskrivs vanligtvis gemensamt den dansk-franska geografen Conrad Malte-Brun, som hänvisade till området som indo-chinois år 1804, och den skotskelingvisten John Leyden, som använde termen "Indo-Chinese" (sv. "indokinesisk") för att beskriva områdets invånare och deras språk år 1808. Akademiska åsikter vid den tiden angående Kinas och Indiens historiska inflytande över området var motstridiga, och termen var i sig kontroversiell – Malte-Brun själv argumenterade mot dess användning i en senare utgåva av sin Universal Geography, med motiveringen att den överbetonade kinesiskt inflytande och föreslog istället Chin-India.
Biogeografi
Inom biogeografin är den orientaliskabioregionen viktig i det indomalajiska området, och även ett växtgeografisk område i det orientaliska paleotropiska kungariket. Den inkluderar inhemsk flora och fauna från alla ovanstående länder. Den angränsande malesiska regionen täcker de maritima sydostasiatiska länderna och sträcker sig över den indomalayiska och australiska regionen.
Regionens kultur
Namnen Bortre Indien och Indokina syftar båda på att regionen påverkats av större kulturer i närliggande delar av Asien. Det senare namnet inkluderar både påverkan från Indien och Kina.
De olika delarna av halvön har påverkats olika mycket av influenserna västerifrån (Indien) och norrifrån (Kina). De tidigare indiska influenserna var hinduistiska, medan buddhismen senare blev områdets huvudsakliga religion. Både Malackahalvön och Khmerriket fick starkt indiskt inflytande av olika slag, och exempelvis Angkor Vat uppfördes på 1100-talet som en hinduistisk helgedom, för att ett par hundra år senare omvandlas till en buddhistisk dito.
De flesta sydostasiatiska länder har influerats främst från indiskt håll, med endast mindre påverkan från Kina. Förhållandet har varit det omvända i Vietnam, där det enade, vietnamesiskspråkiga nationsbygget bildades i norr efter en lång tid av både politisk och kulturell kinesisk dominans. Områdena längre söderut stod länge utanför den kinesiska kultursfären och styrdes långa tider via det hinduistiska riket Champa eller som del av Khmerriket.
Den främsta religionen i Bortre Indien är buddhism. Genom den ovannämnda indiska eller kinesiska påverkan på olika delar av området blev theravadatraditionen dominerande på hela halvön utom i Vietnam. Där är mahayana idag den största trosinriktningen, utöver en liten theravaraminoritet i söder.
På Malackahalvön är huvuddelen av befolkningen muslimer, med mindre grupper av buddhister, kristna och hinduer. Halvön är till stor del bebodd av malajer, huvudsakligen muslimer på cirka 65–67%.
I Singapore (en ö utanför den indokinesiska halvön) är buddhismen den största religionen med 31,1 procent av invånarna (2020).
↑Kitiarsa, Pattana(2010).”Missionary Intent and Monastic Networks: Thai Buddhism as a Transnational Religion”(på engelska).Sojourn: Journal of Social Issues in Southeast Asia25: sid.115–116. doi:10.1355/sj25-1e. ISSN0217-9520. ”King Asoka in the third century BC is widely cited as the model monarch who organized networks of missionaries to preach the teachings of the Buddha outside India including to Suvarnabhumi or mainland Southeast Asia.”.
Myanmar
Kambodja
Laos
Västmalaysia
Thailand
Vietnam