Indokina

För delar av det Franska kolonialimperiet, se Franska Indokina.
Indokina
Bortre Indien
Halvö i Asien
Bortre Indien med Franska Indokina (numera oftast benämnt Indokina) i mörkgrönt
Bortre Indien med Franska Indokina (numera oftast benämnt Indokina) i mörkgrönt
Indelning Myanmar Myanmar
Kambodja Kambodja
Laos Laos
Malaysia Västmalaysia
Thailand Thailand
Vietnam Vietnam
Koordinater 16°N 102°Ö / 16°N 102°Ö / 16; 102
Högsta punkt Fan Si Pan
 - höjdläge 3 143 m ö.h.
Yta 730 485 km²
Folkmängd 257 000 000 (2019)
Befolkningstäthet 352 invånare/km²
Tidszon Omsktid

Indokina, även Bortre Indien, är den större halvö i Sydostasien som ligger mellan Indiska oceanen och Sydkinesiska havet. Det motsvarar länderna Kambodja, Laos, Myanmar, Thailand, Vietnam och resten av Malackahalvön.

Den alternativa benämningen Indokina kan även appliceras på Franska Indokina (franska: Indochine Française), vilket då endast motsvarar Vietnam, Laos och Kambodja.

Namnhistorik och omfattning

Bortre Indien är en benämning som applicerats i förhållande till Främre Indien. Båda dessa asiatiska regioner sågs från Europa i äldre tid som delar av en "indisk" kultursfär, som ofta även inkluderade den sydostasiatiska övärlden. Öarna kallas på svenska numera ofta för Malajiska arkipelagen, men namnet går igen i nationsnamnet Indonesien – efter grekiskans ord för "indiska öarna".

De båda benämningarna Främre och Bortre Indien blev mindre vanliga under senare delen av 1900-talet, då man allt oftare satte likhetstecken mellan "Indien" och den självständiga staten med samma namn. Halvön och regionen i Sydasien har därmed oftare kallats vid Indiska halvön eller indiska subkontinenten.

Parallellt har även Indokina – delvis influerat från namngivningen i språk som engelska – blivit ett vanligare namn för halvön öster om Bengaliska viken. Ibland skiljer man mellan Indokina och Franska Indokina, området mellan Thailandviken (tidigare: Siambukten) och Tonkinbukten som tidigare (1887–1954) tillhörde Frankrike och numera utgörs av de självständiga staterna Laos, Kambodja och Vietnam. Ibland används Indokina även som benämning för denna mindre halvö, på svenska och andra europeiska språk.

Bortre Indien och Indokina kan även ha en vidare betydelse och då innefatta delar av sydligaste Kina, framför allt motsvarande Hainan och Yunnan.

Historia

Funans ungefärliga utsträckning kring år 200 e.Kr. i vad som idag är Myanmar, Thailand, Kambodja, Laos och Vietnam.

Handel mellan öst och väst

I Mekongs delta vid gränsen mellan nuvarande Kambodja och Vietnam finns arkeologiska lämningar från en khmerisk civilisation som dominerade området mellan c:a 500 f.Kr. och 600 e.Kr. Städerna Angkor Borei vid deltats västra sida och Oc Eo vid den östra var under perioden 100 - 300 e.Kr. ett viktigt centrum för sjöfart och handel. Platsen blev en knutpunkt för kontakter västerut med Indien och därifrån med det romerska kejsardömet och Persien och österut med Kina och Korea. Hamnstäderna vid Mekongdeltat var ekonomiskt centrum i Funan som enligt vissa forskare var ett kungarike och enligt andra snarare en lösare sammanslutning av områden som lydde under olika makthavare. Funan behärskade södra delen av den indokinesiska halvön från 00-talet till 500-talet e.Kr. Dess ledare var etniska khmerer och riket betalade tribut till Kina, men de viktigaste kulturella influenserna kom från Indien.

Att segla genom det långa och smala Malackasundet mellan Malackahalvön och Sumatra tog lång tid och innebar stor risk för oväder och piratöverfall. Fram till 600-talet gick transporterna därför oftast via via en kort landtransport över Kranäset, med omlastning i hamnar på båda sidor. En mängd handelsstäder växte upp på båda sidor av Bengaliska viken, runt Indokinas kuster och vid de stora floderna. En av dem var Nakhon Pantom vid floden Tha Chin i nuvarande Thailand, med en vallgravsomgärdad yta på 6-700 hektar. På 600-talet tog kungariket Shrivijaya kontroll över Malackasundet, byggde hamnar som skyddade mot monsunstormarna och stationerade krigsfartyg som höll piraterna borta. Detta underlättade sjöfarten mellan Indiska Oceanen och Stilla havet.

Stenskulptur av Vishnu från Oc Eo, 500- eller 600-tal e.Kr.

En del av den indiska kultursfären

Den indiska påverkan på samhällena i Indokina kan spåras till åtminstone ett par århundraden före vår tideräknings början. I nuvarande Myanmar byggdes då bland annat bevattningsanläggningar med tekniskt kunnande och tillverkningsmetoder som hämtats från Indien. Från 200-talet e.Kr. började man i samma område använda indiska skrivtecken. Innan dess fanns inga kända skriftspråk i området.

Indiens religiösa inflytande nådde området senare än det tekniska. Det finns vissa buddhistiska fynd från 300-talet, och på 400-talet började buddhistiska munkar från Indien att missionera i området. Något senare nåddes Indokina också av hinduismen. De båda indiska religionerna kunde kombineras med varandra på ett sätt som inte förekom i Indien, och fick även drag av äldre inhemska ideal och trosföreställningar.

Hinduismen i området stärktes av att brahminska lärde bosatte sig där och fungerade som rådgivare för lokala makthavare och kungar. De ledande samhällsskikten tog till sig hinduisk mytologi, arkitektur och namnskick. En viktig skillnad mot den indiska hinduismen var dock att det hierarkiska kastsystemet och dess regler om rituell renhet inte fick fotfäste. Sydostasiens invånare fortsatte att äta kött och kvinnornas ställning var mycket starkare än i Indien. En tänkbar förklaring till detta var att det inte bara var brahminer som förde hinduismen till Indokina, utan också lågkastiga tamilska sydindier.

Det mäktiga Khmerriket

År 802 grundlades Khmerriket vars kärnområde var nuvarande Kambodja. Riket fortlevde i sjuhundra år och på 1100-talet var det förmodligen världens rikaste och mäktigaste stat. Dess rikedom grundades sig inte på utlandshandel utan på den egna produktionen av framför allt ris, som bevattnades genom välskötta system av dammar och kanaler. Kulturen var i hög grad urban, och det största stadsområdet kring huvudstaden Angkor i det inre av Kambodja hade som mest över en miljon invånare.

Khmerrikets grundare Jjayavarman II var en hängiven hindu och presenterade sig själv som Shivas representant på jorden. Efter sin gud ansågs han som identisk med Shiva och samma sak kom att ske med de efterföljande kungarna. Trots sitt geografiska läge utanför den indiska subkontinenten var Khmerernas rike ett centrum för indisk litteratur och för studier och upprätthållande av det heliga språket sanskrit, som var det gemensamma lärdomsspråket i hela den indiska kultursfären.

Khmerriket hade nära kulturella förbindelser med de sydindiska rikena Pallava (till c.a 900) och Chola (900-1200-talen). Med Chola, och kanske också med Pallava, fanns dessutom en ekonomisk och politisk allians. De återskapade handelsvägen över Kranäset på Malackahalvön för att slippa den tull som sjöfartsriket Shrivijaya tog ut i Malackasundet. 1025 försvagades Shrivijaya efter att Chola angipit deras hamnar för att ta kontoll över sjövägarna, och därefter fick tamilska handelsgillen ett allt större inflytande över handeln inom Sydostasien och vidare till Kina.

Under första halvan av 1100-talet byggdes världens största och mest magnifika hinduiska tempel Angkor Vat som en del av Khmerrikets huvudstad. I sin stil liknar templet de samtida templen i Tanjore och andra Chola-städer i Indien, men Angkor Vat är ungefär fem gånger större än sina samtidiga indiska motsvarigheter. Angkor Vat är det största religiösa byggnadsverket som byggts någonstans på jorden under antiken och medeltiden och ett tydligt bevis på Khmerrikets enorma makt och rikedom.

Buddhismen tar över

Även när hinduismen var områdets dominerande religion fanns buddhismen kvar, ibland i nära samverkan med hinduismen. Från 1200-talet kom nya buddhistiska influenser, där Theravada dominerade i större delen av området och Mayayana i de nordöstra delarna som hade mera kontakt med Kina.

Terminologi

Karta över Indokina från 1886, från Scottish Geographical Magazine

I indiska källor är det tidigaste namnet som kopplas till Sydostasien Yāvadvīpa [ms]. Ett annat möjligt tidigt namn på det sydöstra Asiens fastland var Suvarṇabhūmi ("guldets land"), en toponym som förekommer i många forntida indiska litterära källor och buddhistiska texter, men som, tillsammans med Suvarṇadvīpa ("ö" eller "guldhalvö"), också tros hänvisa till öbefolkningen i Sydostasien.

Ursprunget till namnet Indokina tillskrivs vanligtvis gemensamt den dansk-franska geografen Conrad Malte-Brun, som hänvisade till området som indo-chinois år 1804, och den skotske lingvisten John Leyden, som använde termen "Indo-Chinese" (sv. "indokinesisk") för att beskriva områdets invånare och deras språk år 1808. Akademiska åsikter vid den tiden angående Kinas och Indiens historiska inflytande över området var motstridiga, och termen var i sig kontroversiell – Malte-Brun själv argumenterade mot dess användning i en senare utgåva av sin Universal Geography, med motiveringen att den överbetonade kinesiskt inflytande och föreslog istället Chin-India.

Biogeografi

Inom biogeografin är den orientaliska bioregionen viktig i det indomalajiska området, och även ett växtgeografisk område i det orientaliska paleotropiska kungariket. Den inkluderar inhemsk flora och fauna från alla ovanstående länder. Den angränsande malesiska regionen täcker de maritima sydostasiatiska länderna och sträcker sig över den indomalayiska och australiska regionen.

Regionens kultur

Namnen Bortre Indien och Indokina syftar båda på att regionen påverkats av större kulturer i närliggande delar av Asien. Det senare namnet inkluderar både påverkan från Indien och Kina.

De olika delarna av halvön har påverkats olika mycket av influenserna västerifrån (Indien) och norrifrån (Kina). De tidigare indiska influenserna var hinduistiska, medan buddhismen senare blev områdets huvudsakliga religion. Både Malackahalvön och Khmerriket fick starkt indiskt inflytande av olika slag, och exempelvis Angkor Vat uppfördes på 1100-talet som en hinduistisk helgedom, för att ett par hundra år senare omvandlas till en buddhistisk dito.

De flesta sydostasiatiska länder har influerats främst från indiskt håll, med endast mindre påverkan från Kina. Förhållandet har varit det omvända i Vietnam, där det enade, vietnamesiskspråkiga nationsbygget bildades i norr efter en lång tid av både politisk och kulturell kinesisk dominans. Områdena längre söderut stod länge utanför den kinesiska kultursfären och styrdes långa tider via det hinduistiska riket Champa eller som del av Khmerriket.

Den främsta religionen i Bortre Indien är buddhism. Genom den ovannämnda indiska eller kinesiska påverkan på olika delar av området blev theravadatraditionen dominerande på hela halvön utom i Vietnam. Där är mahayana idag den största trosinriktningen, utöver en liten theravaraminoritet i söder.

På Malackahalvön är huvuddelen av befolkningen muslimer, med mindre grupper av buddhister, kristna och hinduer. Halvön är till stor del bebodd av malajer, huvudsakligen muslimer på cirka 65–67 %. I Singapore (en ö utanför den indokinesiska halvön) är buddhismen den största religionen med 31,1 procent av invånarna (2020).

Se även