Jacobipolynom

Inom matematiken är Jacobipolynomen en viktig klass ortogonala polynom. De introducerades av Carl Gustav Jacob Jacobi. Flera andra ortogonala polynom är specialfall av dem, däribland Gegenbauerpolynomen, Legendrepolynomen, Zernikepolynomen samt Tjebysjovpolynomen.

Definitioner

Med hjälp av hypergeometriska funktionen

Jacobipolynomen kan definieras via hypergeometriska funktionen enligt

Pn(α,β)(z)=(α+1)nn!2F1(−n,1+α+β+n;α+1;1−z2)

där (α+1)n är Pochhammersymbolen. Ett ekvivalent uttyck är

Pn(α,β)(z)=Γ(α+n+1)n!Γ(α+β+n+1)∑m=0n(nm)Γ(α+β+n+m+1)Γ(α+m+1)(z−12)m .

Rodrigues formel

En alternativ definition ges av Rodirgues formel

Pn(α,β)(z)=(−1)n2nn!(1−z)−α(1+z)−βdndzn{(1−z)α(1+z)β(1−z2)n} .

Explicita uttryck för de första Jacobipolynomen

P0(α,β)(z)=1
P1(α,β)(z)=12[2(α+1)+(α+β+2)(z−1)]
P2(α,β)(z)=18[4(α+1)(α+2)+4(α+β+3)(α+2)(z−1)+(α+β+3)(α+β+4)(z−1)2]

Egenskaper

Ortogonalitet

Jacobipolynomen satisfierar ortogonalitetsrelationen

∫−11(1−x)α(1+x)βPm(α,β)(x)Pn(α,β)(x)dx=2α+β+12n+α+β+1Γ(n+α+1)Γ(n+β+1)Γ(n+α+β+1)n!δnm

för α, β > −1.

Symmetrirelation

Jacobipolynomen satisfierar symmetrirelationen

Pn(α,β)(−z)=(−1)nPn(β,α)(z);

Derivator

Jacobipolynomens kte derivata ges av

dkdzkPn(α,β)(z)=Γ(α+β+n+1+k)2kΓ(α+β+n+1)Pn−k(α+k,β+k)(z).

Differentialekvation

Jacobipolynomet Pn(α, β) är en lösning av andra ordningens linjära homogena differentialekvation

(1−x2)y″+(β−α−(α+β+2)x)y′+n(n+α+β+1)y=0.

Differensekvation

Jacobipolynomen satisfierar differensekvationen

2n(n+α+β)(2n+α+β−2)Pn(α,β)(z)==(2n+α+β−1){(2n+α+β)(2n+α+β−2)z+α2−β2}Pn−1(α,β)(z)−2(n+α−1)(n+β−1)(2n+α+β)Pn−2(α,β)(z) ,

för n = 2, 3, ....

Generenade funktion

Jacobipolynomens genererande funktion ges av

∑n=0∞Pn(α,β)(z)wn=2α+βR−1(1−w+R)−α(1+w+R)−β 

där

R=R(z,w)=(1−2zw+w2)12 .

Speciella värden

Pn(α,β)(1)=(n+αn)
Pn(α,β)(−1)=(−1)n(n+βn)

Tillväxt

Jacobipolynomen satisfierar

limn→∞n−αPn(α,β)(cos⁡zn)=(z2)−αJα(z) limn→∞n−βPn(α,β)(cos⁡[π−zn])=(z2)−βJβ(z) .

En annan formel är

Pn(α,β)(cos⁡θ)=cos⁡([n+(α+β+1)/2]θ−[2α+1]π/4)πn[sin⁡(θ/2)]α+1/2[cos⁡(θ/2)]β+1/2+𝒪(n−3/2),   0<θ<π.

Se även