Besselfunktion

Inom matematiken är besselfunktionerna lösningarna till differentialekvationen

d2udx2+1xdudx+(1−α2x2)u=0.

Denna ekvation uppkommer när man tittar på den radiella delen av Laplaces ekvation i cylindriska koordinater.

Definition

Besselfunktioner av första slaget, Jα(x), för heltalsordningarna α = 0, 1, 2

Besselfunktionerna av första slaget definieras av:

Jα(x)=∑m=0∞(−1)mm!Γ(m+α+1)(x2)2m+α.

Om n är ett heltal kan Besselfunktionerna definieras som integralen

Jn(x)=12π∫02πcos⁡(nt−xsin⁡t)dt.

En integral för alla värden på α är

Jα(x)=1π∫0πcos⁡(ατ−xsin⁡τ)dτ−sin⁡(απ)π∫0∞e−xsinh⁡(t)−αtdt.
Besselfunktioner av det andra slaget, Yα(x), för heltalsordningarna α = 0, 1, 2

Differentialekvationen har två linjärt oberoende lösningar och därför behövs även Besselfunktioner av andra slaget:

Yα(x)=Jα(x)cos⁡(απ)−J−α(x)sin⁡(απ).

Yα(x) är inte begränsad då x→0, vilket gör att man ofta kan bortse från denna lösning av fysikaliska skäl. För heltal n måste Besselfunkttionen av andra slaget definieras som gränsvärdet

Yn(x)=limν→nYν(x).

Gränsvärdet ges av uttrycket

Yn(x)=2π(γ+ln⁡x2)Jn(x)−1π∑k=0n−1(n−k−1)!k!(x2)2k−n−1π∑k=0∞(−1)kHk+Hk+nk!(n+k)!(x2)2k+n

där γ är Eulers konstant och Hn är det n:te harmoniska talet.

En integralrepresentation för Re(x) > 0 är

Yn(x)=1π∫0πsin⁡(xsin⁡θ−nθ)dθ−1π∫0∞[ent+(−1)ne−nt]e−xsinh⁡tdt.

Sfäriska Besselfuntioner

I samband med Laplaces ekvation i sfäriska koordinater uppkommer en liknande ekvation för den radiella delen:

d2udx2+2xdudx+(1−n(n+1)x2)u=0.

Denna har de sfäriska Besselfunktionerna som lösningar.

jn(x)=π2xJn+1/2(x),
yn(x)=π2xYn+1/2(x)=(−1)n+1π2xJ−n−1/2(x).

Se vidare Klotytefunktion.

Hankelfunktioner

En annan viktig formulering av två linjärt oberoende lösningar på Bessels ekvation är Hankelfunktionerna Hα(1)(x) och Hα(2)(x) som definieras som

Hα(1)(x)=Jα(x)+iYα(x)
Hα(2)(x)=Jα(x)−iYα(x)

där i är imaginära enheten. De är även kända som Besselfunktioner av tredje slaget. De är uppkallade efter Hermann Hankel.

Hankelfunktionerna kan uttryckas som

Hα(1)(x)=J−α(x)−e−απiJα(x)isin⁡(απ)
Hα(2)(x)=J−α(x)−eαπiJα(x)−isin⁡(απ).

Om α är ett heltal måste gränsvädet räknas. Oberoende om α är ett heltal eller inte gäller följande relationer:

H−α(1)(x)=eαπiHα(1)(x)
H−α(2)(x)=e−απiHα(2)(x).

Modifierade Besselfunktioner

Ett viktigt specialfall av Besselfunktionerna är set då argumentet är rent imaginärt. I det fallet kallas funktionerna för modifierade Besselfunktioner (eller ibland för hyperboliska Besselfunktioner) av första och andra slaget, och definieras som

Iα(x)=i−αJα(ix)=∑m=0∞1m!Γ(m+α+1)(x2)2m+α
Kα(x)=π2I−α(x)−Iα(x)sin⁡(απ)

De är reellvärda för positiva reella argument x.

Om −π < arg(x) ≤ π/ är

Kα(x)=π2iα+1Hα(1)(ix),

och om −π/2 < arg(x) ≤ π är

Kα(x)=π2(−i)α+1Hα(2)(−ix).

För −π < arg(z) ≤ π/2 är

Jα(iz)=eαiπ2Iα(z)Yα(iz)=e(α+1)iπ2Iα(z)−2πe−αiπ2Kα(z)

Iα(x) och Kα(x) är två linjärt oberoende lösningar av modifierade Besselekvationen

x2d2ydx2+xdydx−(x2+α2)y=0.

Två integralformler för Re(x) > 0 är

Iα(x)=1π∫0πexp⁡(xcos⁡(θ))cos⁡(αθ)dθ−sin⁡(απ)π∫0∞exp⁡(−xcosh⁡t−αt)dt
Kα(x)=∫0∞exp⁡(−xcosh⁡t)cosh⁡(αt)dt.

Modifierade Besselfunktionerna K1/3 and K2/3 kan skrivas som de snabbt konvergerande integralerna

K13(ξ)=3∫0∞exp⁡[−ξ(1+4x23)1+x23]dxK23(ξ)=13∫0∞3+2x21+x23exp⁡[−ξ(1+4x23)1+x23]dx

Modifierade Besselfunktionerna av andra slaget har även kallats för:

Riccati-Besselfunktioner

Riccati-Besselfunktionerna definieras som

Sn(x)=xjn(x)=πx2Jn+12(x)
Cn(x)=−xyn(x)=−πx2Yn+12(x)
ξn(x)=xhn(1)(x)=πx2Hn+12(1)(x)=Sn(x)−iCn(x)
ζn(x)=xhn(2)(x)=πx2Hn+12(2)(x)=Sn(x)+iCn(x).

De satisfierar differentialekvationen

x2d2ydx2+[x2−n(n+1)]y=0.

Multiplikationsteorem

Besselfunktionerna satisfierar multiplikationsteoremet

λ−νJν(λz)=∑n=0∞1n!((1−λ2)z2)nJν+n(z)

där λ och ν är godtyckliga kompexa tal. Den analoga formeln för modifierade Besselfunktioner är

λ−νIν(λz)=∑n=0∞1n!((λ2−1)z2)nIν+n(z)

och

λ−νKν(λz)=∑n=0∞(−1)nn!((λ2−1)z2)nKν+n(z).

Egenskaper

Besselfunktionerna satisfierar de användbara rekursionerna

Jn+1(x)=2nxJn(x)−Jn−1(x)
Jn′(x)=12(Jn−1(x)−Jn+1(x))
xJn′(x)=nJn(x)−xJn+1(x)
(xnJn(x))′=xnJn−1(x)
(x−nJn(x))′=−x−nJn+1(x).

För heltal α = n kan Jn definieras via Laurentserien

e(x2)(t−1/t)=∑n=−∞∞Jn(x)tn.

Andra liknande relationer för heltal n är

eizcos⁡(ϕ)=∑n=−∞∞inJn(z)einϕ,

och

eizsin⁡(ϕ)=∑n=−∞∞Jn(z)einϕ.

För ν > −1/2 och z ∈ C kan Besselfunktionerna definieras som integralerna

Jν(z)=(z2)νΓ(ν+12)π∫−11eizs(1−s2)ν−12ds=2(z2)ν⋅π⋅Γ(12−ν)∫1∞sin⁡(zu)(u2−1)ν+12du.

Besselfunktionerna satisfierar ortogonalitetsrelationen

∫0∞Jα(z)Jβ(z)dzz=2πsin⁡(π2(α−β))α2−β2.

En annan integral är

∫0∞e−atJn(bt)dt=bna2+b2(a2+b2+a)n.

Relation till andra funktioner

Besselfunktionerna är relaterade till generaliserade hypergeometriska serier enligt

Jα(x)=(x2)αΓ(α+1)0F1(α+1;−x24).

Besselfunktionerna är även relaterade till Laguerrepolynomen enligt

Jα(x)(x2)α=e−tΓ(α+1)∑k=0∞Lk(α)(x24t)(k+αk)tkk!

där t är ett godtyckligt tal.

Identiteter

K12(z)=π2e−zz−12,z>0;
I−12(z)=2πzcosh⁡(z);
I12(z)=2πzsinh⁡(z);
Iν(z)=∑k=0zkk!Jν+k(z);
Jν(z)=∑k=0(−1)kzkk!Iν+k(z);
Iν(λz)=λν∑k=0((λ2−1)z2)kk!Iν+k(z);
Iν(z1+z2)=∑k=−∞∞Iν−k(z1)Ik(z2)
Jν(z1±z2)=∑k=−∞∞Jν∓k(z1)Jk(z2);
Iν(z)=z2ν(Iν−1(z)−Iν+1(z));
Jν(z)=z2ν(Jν−1(z)+Jν+1(z));
Jν′(z)=Jν−1(z)−Jν+1(z)2(ν≠0),J0′(z)=−J1(z);
Iν′(z)=Iν−1(z)+Iν+1(z)2,I0′(z)=I1(z);
(12z)ν=Γ(ν)⋅∑k=0Iν+2k(z)(ν+2k)(−νk)=Γ(ν)⋅∑k=0(−1)kJν+2k(z)(ν+2k)(−νk)
=Γ(ν+1)⋅∑k=01k!(12z)kJν+k(z).

Se även