| Jacques Dubochet | |
| | |
| Född | 8 juni 1942 (84 år) Aigle, Schweiz |
|---|---|
| Medborgare i | Schweiz |
| Utbildad vid | Genèves universitet Basels universitet Lausannes universitet École polytechnique fédérale de Lausanne |
| Sysselsättning | Universitetslärare, molekylärbiolog |
| Befattning | |
| Professor (1987–2007) | |
| Arbetsgivare | Lausannes universitet (1987–) Lausannes universitet (1987–2007) Europeiska molekylärbiologiska laboratoriet (–1987) Lausannes universitet (2007–) |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna | |
| Föräldrar | Jean-Emmanuel Dubochet |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i kemi (2017) Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (2021) | |
| Webbplats | unil.ch/dubochet |
| Redigera Wikidata | |
Jacques Dubochet, född 8 juni 1942 i Aigle, Schweiz, är en pensionerad schweizisk biofysiker. Han är professor emeritus i biofysik vid Université de Lausanne i Schweiz , och var tidigare forskare vid Europeiska molekylärbiologiska laboratoriet i Heidelberg, Tyskland och hedersprofessor i biofysik vid Lausannes universitet i Schweiz.
År 2017 mottog han Nobelpriset i kemi tillsammans med Joachim Frank och Richard Henderson "för utvecklandet av kryoelektronmikroskopi för högupplöst strukturbestämning av biomolekyler i lösning" Han fick Royal Photographic Society Progress Medal, tillsammans med sina kollegor professor Joachim Frank och Dr Richard Henderson, år 2018 för "ett viktigt framsteg inom den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen av fotografi eller avbildning i vidaste bemärkelse".

Dubochet började studera fysik vid École polytechnique de l' Université de Lausanne (nu École polytechnique fédérale de Lausanne) år 1962 och tog examen i fysikteknik år 1967. Han tog ett certifikat i molekylärbiologi vid Genèves universitet år 1969 och började sedan studera elektronmikroskopi av DNA. År 1973 slutförde han sin avhandling i biofysik vid Genèves universitet och Basels universitet.
Från 1978 till 1987 var Dubochet gruppledare vid European Molecular Biology Laboratory i Heidelberg. Från 1987 till 2007 var han professor vid Lausannes universitet. År 2007, vid 65 års ålder, gick han i pension och blev hedersprofessor vid Lausannes universitet.
Under sin karriär utvecklade Dubochet tekniker inom kryoelektronmikroskopi, kryoelektrontomografi och kryoelektronmikroskopi av glaskroppssektioner. Dessa tekniker används för att avbilda enskilda biologiska strukturer som proteinkomplex eller viruspartiklar. I Lausanne deltog han i initiativ för att göra forskare mer medvetna om sociala frågor.
År 2014 fick Dubochet EMBL:s Lennart Philipson-pris. Professor Gareth Griffiths, hans kollega vid EMBL, beskrev hans karriär år 2015: "Jacques hade en vision. Han hittade ett sätt att frysa tunna vattenfilmer så snabbt att kristaller inte hann bildas [som kunde skada prover] [...] med tiden har tekniken blivit allt viktigare för livsvetenskaplig forskning, och det är idag tydligt att den är värdig ett Nobelpris."
När universitetet frågade honom hur han skulle vilja att hans Nobelpris skulle erkännas av institutionen bad han om en parkeringsplats för sin cykel, vilket han fick. Han hade cyklat till sitt laboratorium nästan varje dag i 30 år.
I slutet av november 2021 lanserades Dubochet Center for Imaging (DCI), som bär hans namn, av Swiss Federal Institute of Technology i Lausanne, Lausanne universitet och Genèves universitet. Bara några veckor senare kunde DCI ge ett betydande bidrag till att dechiffrera Omicron-varianten av COVID-19-viruset.

| |||||||||||||||||||
|