Manfred Eigen

Manfred Eigen
Född	9 maj 1927 Bochum, Tyskland
Död	6 februari 2019 (91 år) Göttingen
Begravd	Stadtfriedhof Göttingen
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Göttingens universitet Gymnasium am Ostring
Sysselsättning	Kemist, författare, biofysiker, universitetslärare, fysiker, molekylärbiolog
Arbetsgivare	Braunschweigs tekniska universitet Göttingens universitet
Maka	Ruthild Winkler
Utmärkelser
Otto Hahn-priset i kemi och fysik (1962) Otto Hahn-priset (1962) Bourke Award (1962) Carus-priset (1967) Linus Pauling Award (1967) Paracelsus-priset (1967) Nobelpriset i kemi (1967) Utländsk ledamot av Royal Society (1973) Österrikes hederskors för vetenskap och konst (1976) Faraday Lectureship Prize (1977) Niedersachsens statspris (1980) Paul Ehrlich och Ludwig Darmstaedter-priset (1992) Max Planck forskningspris (1994) Helmholtz-medaljen (1994) Rudolf Diesel-medaljen (1997) Goethe-guldmedaljen (2007) Hall of Fame för tysk forskning (2010) Wilhelm Exner-medaljen (2011) Niedersachsens förbundslandsmedalj Hedersdoktor vid Münchens tekniska universitet Hedersdoktor vid Bielefelds universitet Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata

Manfred Eigen, född 9 maj 1927 i Bochum, Nordrhein-Westfalen, Tyskland, död 6 februari 2019 i Göttingen, Tyskland, , var en tysk biofysiker och kemist som fick 1967 års Nobelpris i kemi för sitt arbete med att mäta snabba kemiska reaktioner. Han delade priset med engelsmännen Ronald George Wreyford Norrish och George Porter. Eigen utarbetade metoder för att följa utomordentligt snabba kemiska reaktionsförlopp som neutralisering av syra med bas, en reaktion som är över inom loppet av en hundratusendels sekund.

Under senare år utforskade han de biokemiska rötterna till liv och evolution. Han arbetade för att etablera ett tvärvetenskapligt program vid Max Planck-institutet för att studera livets grunder på molekylär nivå. Hans arbete hyllades för att ha skapat en ny vetenskaplig och teknologisk disciplin: evolutionär bioteknik.

Biografi

Eigen var son till Ernst Eigen, en kammarmusiker, och Hedwig född Feld. Som barn utvecklade han en djup passion för musik och studerade piano.

Andra världskriget avbröt hans formella utbildning. Vid femton års ålder blev han inkallad till tjänst i en tysk luftvärnsenhet. Han tillfångatogs av amerikanerna mot slutet av kriget, men lyckades fly (han sa senare att flykten var relativt lätt), och gick hundratals kilometer genom det besegrade Tyskland och anlände till Göttingen 1945. Han saknade den nödvändiga dokumentationen för att bli antagen till universitetet, men blev antagen efter att han visat sina kunskaper i ett prov. Han började på universitetets första efterkrigskurs.

Eigen ville studera fysik, men eftersom hemvändande soldater som tidigare var inskrivna prioriterades, började han studera geofysik. Han tog kandidatexamen och påbörjade forskarstudier i naturvetenskap. En av hans handledare var Werner Heisenberg, den kände förespråkaren för osäkerhetsprincipen.

Karriär och forskning

Eigen doktorerade vid universitetet i Göttingen 1951 under handledning av Arnold Eucken. År 1964 presenterade han resultaten av sin forskning vid ett möte med Faraday Society i London. Hans resultat visade för första gången att det var möjligt att bestämma hastigheten för kemiska reaktioner som inträffade under tidsintervall så korta som en nanosekund.

Från år 1953 arbetade Eigen vid Max-Planck-Institut för fysisk kemi i Göttingen, där han blev dess direktör 1964 och anslöt sig till Max Planck-institutet för spektroskopi för att bli Max-Planck-Institut für biophysikalische Chemie. Han var hedersprofessor vidTechnische Universität Braunschweig. Från 1982 till 1993 var Eigen ordförande för Studienstiftung des deutschen Volkes. Eigen var också medlem i sponsorstyrelsen för The Bulletin of the Atomic Scientists. 

År 1967 tilldelades Eigen, tillsammans med Ronald George Wreyford Norrish och George Porter, Nobelpriset i kemi. De uppmärksammades för sina studier av extremt snabba kemiska reaktioner inducerade som svar på mycket korta energipulser.

Dessutom är Eigens namn kopplat till teorin om kvasisarter, feltröskeln, felkatastrofen, Eigens paradox och den kemiska hypercykeln, den cykliska kopplingen av reaktionscykler som en förklaring till självorganiseringen av prebiotiska system, vilket han beskrev tillsammans med Peter Schuster 1977.

Eigen grundade två bioteknikföretag, Evotec och Direvo. År 1981 blev han en av grundarna av Världskulturrådet. Eigen var medlem av den påvliga vetenskapsakademin trots att han var ateist. Han dog den 6 februari 2019 vid 91 års ålder.

Utmärkelser och priser

• Otto Hahnpriset för kemi och fysik (1962)
• Invald som medlem av American Academy of Arts and Sciences (1964)
• Invald som medlem av United States National Academy of Sciences (1966)
• Nobelpriset i kemi (1967), delat med Ronald George Wreyford Norrish och George Porter, för deras studier av extremt snabba kemiska reaktioner
• Invald som medlem av American Philosophical Society (1968)
• Ledamot av sovjetiska vetenskapsakademin (nu ryska vetenskapsakademin) (1976)
• Motsvarande medlem av bayerska vetenskapsakademien (1972)
• Valdes in som utländsk medlem av Royal Society år 1973
• Faraday Lectureship Prize (delas ut av Royal Society of Chemistry, 1977)
• Österrikisk dekoration för vetenskap och konst
• Niedersachsenstatens pris för vetenskap (1980)
• Paul-Ehrlich-und-Ludwig-Darmstaedter-Preis (Paul Ehrlich- och Ludwig Darmstaedter- priset) (1992)
• Helmholtz-medaljen (utdelas av Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften) 1994
• Max Planck Research Award (1994) tillsammans med Rudolf Rigler vid Karolinska Institutet
• Hedersmedlem i Ruhruniversitetet i Bochum (2001)
• Lifetime Achievement Award från Institute of Human Virology i Baltimore (2005)
• Wilhelm Exner-medaljen (2011)

Bibliografi

• Eigen, Manfred (2013). From strange simplicity to complex familiarity : a treatise on matter, information, life and thought. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-857021-9. OCLC 867631103. 
• Eigen, Manfred (1971). ”Selforganization of matter and the evolution of biological macromolecules”. Die Naturwissenschaften (Springer Science and Business Media LLC) 58 (10): sid. 465–523. doi:10.1007/bf00623322. ISSN 0028-1042. PMID 4942363. Bibcode: 1971NW.....58..465E. 
• Eigen, Manfred (1993). Laws of the game : how the principles of nature govern chance. Princeton, N.J: Princeton University Press. ISBN 0-691-02566-5. OCLC 25787606. 
• Manfred Eigen tells his life story at Web of Stories (video)
• Interview with Manfred Eigen by Harry Kroto, NL Freeview video provided by the Vega Science Trust.
• "Falls ein Gott die Naturgesetze erschuf, so erschuf er auch das Leben durch Evolution" (in German) Interview with Manfred Eigen from 2004, Archive

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Manfred Eigen, 9 juni 2026.

Vidare läsning

• Slotnik, Daniel E. (14 February 2019). ”Nobel winner put a clock to chemicals”. Honolulu Star-Advertiser (Honolulu): s. B6. https://www.newspapers.com/clip/51727330/manfred-eigen-obituary/. 
• Weil, Martin (12 February 2019). ”Manfred Eigen, 91, shared '67 Nobel Prize in chemistry”. The Boston Globe (Boston): s. C9. https://www.newspapers.com/clip/51727558/manfred-eigen-obituary/. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Manfred Eigen.
  Bilder & media
• Nobelprize.org, Nobelpriset i kemi 1967
• Nobelprize.org, Manfred Eigen – biografi
• "The institute congratulates Manfred Eigen on his 90th birthday!" Arkiverad 19 oktober 2020 at mpibpc.mpg.de
• på Youtube
• Manfred Eigen hos Nobelstiftelsen (på engelska) including the Nobel Lecture, 11 december 1967 Immeasurably Fast Reactions

v • r Nobelpristagare i kemi 1901–1925 van ’t Hoff (1901) · Fischer (1902) · Arrhenius (1903) · Ramsay (1904) · von Baeyer (1905) · Moissan (1906) · Buchner (1907) · Rutherford (1908) · Ostwald (1909) · Wallach (1910) · Curie (1911) · Grignard, Sabatier (1912) · Werner (1913) · Richards (1914) · Willstätter (1915) · Inga priser udelades 1916–1917. · Haber (1918) · Inget pris utdelades 1919. · Nernst (1920) · Soddy (1921) · Aston (1922) · Pregl (1923) · Inget pris utdelades 1924. · Zsigmondy (1925) 1926–1950 Svedberg (1926) · Wieland (1927) · Windaus (1928) · Harden, von Euler-Chelpin (1929) · Fischer (1930) · Bosch, Bergius (1931) · Langmuir (1932) · Inget pris utdelades 1933. · Urey (1934) · Joliot, Joliot-Curie (1935) · Debye (1936) · Haworth, Karrer (1937) · Kuhn (1938) · Butenandt, Ruzicka (1939) · Inga priser udelades 1940–1942. · de Hevesy (1943) · Hahn (1944) · Virtanen (1945) · Sumner, Northrop, Stanley (1946) · Robinson (1947) · Tiselius (1948) · Giauque (1949) · Diels, Alder (1950) 1951–1975 McMillan, Seaborg (1951) · Martin, Synge (1952) · Staudinger (1953) · Pauling (1954) · du Vigneaud (1955) · Hinshelwood, Semjonov (1956) · Todd (1957) · Sanger (1958) · Heyrovsky (1959) · Libby (1960) · Calvin (1961) · Perutz, Kendrew (1962) · Ziegler, Natta (1963) · Hodgkin (1964) · Woodward (1965) · Mulliken (1966) · Eigen, Norrish, Porter (1967) · Onsager (1968) · Barton, Hassel (1969) · Leloir (1970) · Herzberg (1971) · Anfinsen, Moore, Stein (1972) · Fischer, Wilkinson (1973) · Flory (1974) · Cornforth, Prelog (1975) 1976–2000 Lipscomb (1976) · Prigogine (1977) · Mitchell (1978) · Brown, Wittig (1979) · Berg, Gilbert, Sanger (1980) · Fukui, Hoffmann (1981) · Klug (1982) · Taube (1983) · Merrifield (1984) · Hauptman, Karle (1985) · Herschbach, Lee, Polanyi (1986) · Cram, Lehn, Pedersen (1987) · Deisenhofer, Huber, Michel (1988) · Altman, Cech (1989) · Corey (1990) · Ernst (1991) · Marcus (1992) · Mullis, Smith (1993) · Olah (1994) · Crutzen, Molina, Rowland (1995) · Curl, Kroto, Smalley (1996) · Boyer, Walker, Skou (1997) · Kohn, Pople (1998) · Zewali (1999) · Heeger, MacDiarmid, Shirakawa (2000) 2001–2025 Knowles, Noyori, Sharpless (2001) · Fenn, Tanaka, Wüthrich (2002) · Agre, MacKinnon (2003) · Ciechanover, Hershko, Rose (2004) · Chauvin, Grubbs, Schrock (2005) · Kornberg (2006) · Ertl (2007) · Shimomura, Chalfie, Tsien (2008) · Ramakrishnan, Steitz, Yonath (2009) · Heck, Negishi, Suzuki (2010) · Shechtman (2011) · Kobilka, Lefkowitz (2012) · Karplus, Levitt, Wershel (2013) · Betzig, Hell, Moerner (2014) · Lindahl, Modrich, Sancar (2015) · Sauvage, Stoddart, Feringa (2016) · Dubochet, Frank, Henderson (2017) · Arnold, Smith, Winter (2018) · Goodenough, Whittingham, Yoshino (2019) · Charpentier, Doudna (2020) · List, MacMillan (2021) · Bertozzi, Meldal, Sharpless (2022) · Brus, Bawendi, Ekimov (2023) · Baker, Hassabis, Jumper (2024) · Kitagawa, Robson, Yaghi (2025) · Kagan, Soai (2026)