Biografi
Josephine Weinlich föddes 1848 i Dechtice (nuvarande Slovakien). Hon var dotter till Franz Weinlich och hans tredje hustru Josepha. Hon fick musiklektioner av sin far och lärde sig spela violin och piano. Hennes syster Elise Weinlich (1855–1920) utbildades till cellist och hennes syster Karoline Weinlich (1850–ca 1909) till flöjtist. Hennes far hade ett folkmusiksällskap, och från 1865 ackompanjerade hon sångare på piano på restauranger i Wien.
Das neue Wiener Damen-Orchester
Josephine Weinlich var särskilt aktiv i Wien under 1860- och 1870-talen. Runt 1868 grundade hon en kvartett av damer, som initialt uppträdde privat, där hon spelade piano och hennes syster Elise spelade cello. Kvartetten utökades snabbt till en sextett och septett med flera musiker, och samma år i augusti bildades damorkestern Das neue Wiener Damen-Orchester, som även uppträdde offentligt. Under Josephine Weinlichs ledning genomfördes de första turnéerna genom Österrike, Ungern, Italien och Tyskland. Orkestern specialiserade sig på lätt musik, eftersom seriös kammarmusik och orkestermusik hade maskulina konnotationer på 1800-talet, och stråkkvartetter och orkestrar var mestadels manliga fram till slutet av 1800-talet. Således bildades en nisch inom populärmusiken, där kvinnoorkestrar eller band samt kvinnliga stråkkvartetter kunde uppträda offentligt och också i stort accepterades. Ensemblen, även kallad Josefine Weinlichs Damenkapelle (Josefine Weinlichs damkapell), gav ytterligare framträdanden i Wien. Orkestern växte i storlek och gav 1869 konserter i andra europeiska städer. Ändå hånades de ofta som "exotiska och (visuella) attraktioner, oavsett om de respektive instrumentalisterna hade en kvalificerad musikalisk utbildning eller bara kunde spela amatörmässigt." Det fanns också problemet med tillräcklig lön för kvinnokläder, vilket innebar att många bara hade en relativt kort existens på grund av brist på inkomst. Weinlichs orkester framförde främst samtida danskompositioner, ouverturer, potpourris från operor, musik av familjen Strauss samt kompositioner av Josephine Weinlich, såsom "Polcas françaises", "Gruß an Graz" och "Frühlingsluft" samt en potpourri för stråkorkester. Senare inkluderades dock även mer seriösa stycken i repertoaren.
Weinlich gifte sig 1870 med Ebo Fortunatus von Amann (1846–1899). Han var konsertagent och efter deras giftermål ledde han orkestern. Paret fick tre barn: Ebo (född ca 1870 – efter 1907), Romeo (Ebo) (12 maj 1875 – 1948) och Elsa Antoinette (5 april 1876 – 1919) samt en dotter, Elsa Antoinette (1876–1919). År 1871 turnerade damorkestern i USA. 42 städer med stöd av konsertagenten Rullmann. År 1873 följde en turné till Sankt Petersburg. Orkestern, som hade vuxit till 40 medlemmar 1873, bestod nu av 33 kvinnor från olika länder och sju pojkar från Dresden som bleckblåsare. I maj 1873 gav Das Erste Europäische Damenorchester (Den första europeiska damorkestern), dirigerad av Amann-Weinlich, sin första konsert på Musikverein i Wien. År 1873 spelade orkestern även under världsutställningen i Wien. Därefter följde konsertturnéer till Tyskland (inklusive Leipzig, Berlin och Hamburg), Paris, Italien och England. En recensent skrev i The Musical Standard (1873, s. 376): "Mme. Amann Weinlich representerar den perfekta typen av musikvärldens stora prästinna. Hennes blick är omfattande, hennes arm kraftfull...". Efter konserter i Wien 1875 turnerade orkestern i Riga och Königsberg och 1876 i Skandinavien och Nederländerna. En sista konsertturné gick till Marseille/Frankrike 1879. Orkestern upplöstes senare.
Cäcilien Quartet och Lissabon
År 1878 grundade hon, tillsammans med andra medlemmar i orkestern inklusive sin syster, Cäcilienkvartetten en pianokvartett där hon spelade piano; de uppträdde i Sverige, Danmark, Tyskland och Schweiz; musiken som spelades inkluderade verk av Robert Schumann och Felix Mendelssohn samt hennes egna kompositioner.
På en konsertturné med sin syster Elise och sångaren Georg Harmsen samt sin make nådde Josephine Weinlich Lissabon i januari 1879. Ebo Amann ordnade så att hon fick dirigera stadsorkestern i en serie konserter på Teatro da Trindade, och hon var dirigent under en säsong vid Teatro Nacional de São Carlos. Hon var redaktör för Gazeta Musical, finansierad av hennes make, som publicerade några av hennes kompositioner. Hon stannade kvar i Lissabon med sin familj som pianolärare; hon dog där i tuberkulos den 9 januari 1887.