Kipnis föddes i Chicago. Hon studerade senare på San Francisco Art Institute, där hon avlade examen som filosofie kandidat. Därefter avlade hon en masterexamen vid Nova Scotia College of Art and Design. Hon studerade också vid Whitney Museum of American Art, på dess program för självständiga studier.
Kipnis blev tidigt intresserad av videokonst som företeelse. Hon kom under 1980- och 1990-talet att utforska mediets möjligheter i form av essäartade verk kring olika populärkulturella uttryck, med eller utan koppling till sexualitet.
Författarskap
Kipnis har under årens lopp författat ett drygt halvdussin böcker i ämnen som rör sexualitet, relationer, sociala beteenden och feminism. Hennes två första böcker, Ecstasy Unlimited (1993) och Bound and Gagged (1996), berör på olika sätt sexualiteten under det amerikanska 1990-talet.
Populärkultur på 1990-talet
Ecstasy Unlimited är en samling essäer kretsande kring populärkultur och politik, estetik, feminism och postmodernism. Dessutom inkluderar den kompletta utskrifter av manuset till tre av Kipnis konstvideor; bokens titel är hämtad från hennes videoessä från 1985.
”
Frågan om pornografin borde eller inte borde finnas är fel fråga. Den finns och den kommer inte att försvinna. Varför den finns, vad den har att säga oss och vilka pornografin tror att den talar till är mer intressanta frågeställningar än alla dessa lönlösa, trista försök att debattera den, reglera den eller protestera emot den. Varifrån kommer pornografins fasta grepp om fantasin i vår kultur?
„
– Laura Kipnis, Bound and Gagged, sid x–xi (1996).
Tre år senare återkom Kipnis med Bound and Gagged, en bok som i likhet med Linda WilliamsHard Core vill försöka förstå hur den kontroversiella men populära kulturföreteelsen pornografi faktiskt fungerar och vilken roll den har i det samtida samhället. Hon ville i boken gå förbi den ofta stelnade för/emot-debatten och begripa det här fenomenet, i relation till den amerikanska kulturens intresse för fantasier och det amerikanska samhällets försök att reglera och begränsa detta intresse.
Bokens titel – uttydd som "Bunden och belagd med munkavle" – är en anspelning på de maktfantasier som både BDSM- och den pornografiska kulturen ofta lyfter fram. Titeln kan också relatera till det sena 1900-talets många försök att begränsa de offentliga uttrycken av dessa ofta obekväma medieprodukter och kulturfenomen.
Kärlek, kvinnlighet och mänsklighet
2003 års Against Love: A Polemic är enligt Publishers Weekly en kvick men kontemplativ betraktelse över intima och sexuella relationer, med drag av Norman Mailers upprorsanda, Roseanne Barrs humor och Susan Sontags kyliga analyser. Boken utvecklar sig till en – något ironisk – stridsskrift emot kärlek, ett fenomen som ofta brukar anses vara det viktigaste av allt. Denna bedövande samstämmighet kan ses som en sorts religion, en religion som enligt Kipnis därför kräver sin kritiker.
Nästa bok, The Female Thing: Dirt, Sex, Envy, Vulnerability (2006), fick recensenten för tidningen New York att både jämföra med och sakna vältaliga feministiska författare som Virginia Woolf och Gloria Steinem. Recensenten ansåg att Kipnis försök att diagnosticera samtidens kvinnliga missnöje mer liknade en uppvisning än en ren analys. I bokens fyra essäer gav sig Kipnis ut för att via ämnena smuts ("Dirt"), sex ("Sex"), avund ("Envy") och sårbarhet ("Vulnerability") utforska det kvinnliga psyket i det tidiga 2000-talets "post-post-feministiska" värld. Kipnis tyckte sig fortfarande se att kvinnor satt fast mellan feminism och kvinnlighet, mellan bekräftelse och ett aldrig avslutat självförbättringsprojekt, mellan offerrollen och hävdandet av deras självständighet.
Laura Kipnis 2007, under föreläsning vid National Central University i Taipei i Taiwan.
How to Become a Scandal: Adventures in Bad Behavior (2010) fokuserar på moderna skandaler, inklusive de runt Eliot Spitzer, Linda Tripp, James Frey, Sol Wachtler och Lisa Nowak. Texterna i boken studerar hur folk som förorsakar skandal idogt försäkrar sig själva att de inte är ute på djupt vatten, och att deras eskapader aldrig kommer att nå offentlighetens ljus. Recensenten för The New York Times menade att Kipnis definition av det som leder till skandal är varje människas egen blinda fläck.
Hot och friheter på universitetet
På senare år har Kipnis ägnat en stor del av sitt skrivande åt utvecklingen av kulturen inom den högre utbildningen, där problem som sexuella trakasserier och problem i relationerna mellan könen på olika lärosäten lett till ett antal uppmärksammade kontroverser. 2014 kom Men: Notes from an Ongoing Investigation, med fokus på mäns förändrade roll och sökandet efter identitet i ett alltmer jämställt samhälle där manlighet inte är ett honnörsord. Kipnis fick i Slate kritik för övergripande generaliseringar om livsvillkoren för halva mänskligheten, liksom för hennes tankar om att kvinnor (den andra halvan av mänskligheten) generellt bör skaffa sig mer skinn på näsan.
2017 flyttades fokus rent konkret på situationen inom den amerikanska universitetsvärlden, i samband med publiceringen av Unwanted Advances: Sexual Paranoia Comes to Campus. Boken var baserad på Kipnis skrivande om de beskyllningar om sexuella trakasserier som lett till återkommande kontroverser och krav på hårdare regleringar runt särskilt manliga professorers beteende i förhållande till kvinnliga studenter. Redan 2015 dök Kipnis ner i ämnet på allvar med en essä i Chronicle of Higher Education där hon, med utgångspunkt från beskyllningarna mot universitetsprofessorn Peter Ludlow, beskrev en "sexual paranoia" på universiteten. I essän tar hon ställning för Ludlow, som på grund av beskyllningarna och deras efterspel fick lov att avsluta sin tjänst vid Northwestern University.
Unwanted Advances fortsätter diskussionen kring "fallet Ludlow" och argumenterar för att regleringar kring sexuella trakasserier inte stärker kvinnor, utan att de tvärtom fungerar som hinder i kampen för jämställdhet mellan könen. En av studenterna som anmält Ludlow till universitetets personalansvarsnämnd stämde Kipnis och hennes förlag Harper Collins för påstått inkräktande på privatlivet samt förtal. Kipnis svarade med att hon stod fast vid allt hon skrivit i boken. Unwanted Advances listades av The Wall Street Journal som en av de tio bästa fackböckerna från 2017. I sin recension för The New York Times menade Jennifer Senior att "Få personer har tagit sig an excesserna inom universitetsvärlden med samma briljans som Kipnis. Hennes ilska ger hennes argument styrkan likt den hos en strömförande ledning."
Vid ett panelsamtal 2017, arrangerat av The New York Times, menade Kipnis att de aktuella problemen med sexuella trakasserier inom universitetskulturen är ett resultat av två motsatta tendenser i kampen för kvinnors rättigheter. Å ena sidan, menade hon, har kvinnor via ett antal feministiska vågor nästan uppnått samma medborgerliga rättigheter som män. Å den andra har kvinnors kamp för den oinskränkta rätten över sina egna kroppar varit en helt annan och inte heller helt framgångsrik strid, där viktiga frågor kring preventivmedel, våldtäkt, familje- och aborträtt fortfarande inte är helt lösta. Kipnis ser därför sexuella trakasserier på arbetet som nästa frontlinje i kampen för jämställdhet.
Kipnis, Laura(hösten 1986).”Aesthetics and Foreign Policy”.Social Text(Duke University Press)(15): sid.89–98. doi:10.2307/466494.
Kipnis, Laura(1989).”Feminism: The Political Conscience of Postmodernism?”.Social Text(Duke University Press)(21): sid.149–166. doi:10.2307/827813.
”It's a Wonderful Life: Hustler Publisher Larry Flynt's Long, Strange Journey from Hillbilly Entrepreneur to First Amendment Hero”.Village Voice: sid.37–39. 31 december 1996.
Kipnis, Laura(2001).”(Male) Desire and (Female) Disgust: Reading Hustler”. iHarrington, Lee; Bielby, Denise.Popular Culture: Production and Consumption. Malden, Mass.: Backwell. sid.133–153
Ecstasy Unlimited: The Interpenetrations of Sex and Capital, 1985, 60 minuter
A Man's Woman, 1988, 52 minuter
Marx: The Video. A Politics of Revolting Bodies, 1990, 27 minuter
Kommentarer
↑Originalcitat: "Whether pornography should or shouldn't exist is pretty much beside the point. It does exist, and it's not going to go away. Why it exists, what it has to say, and who pornography thinks it's talking to, are more interesting questions than all these doomed, dreary attempts to debate it, regulate it, or protest it. Just what is pornography's grip on the cultural imagination?"
