Administrativ historik
Lindesbergs stad fick sina stadsrättigheter den 20 december 1643 av drottning Kristina förmyndarregering, vilka sedan bekräftades av Kristina när hon blivit myndig 10 november 1645, och bröts då ut ur Linde socken, vilken samtidigt namnändrades till Lindesbergs socken. 1927 återfick dock motsvarande landskommun namnet Linde landskommun. 1969 inkorporerades Linde landskommun i staden. 1971 gick staden upp i den då nybildade Lindesbergs kommun.
Den 1 januari 1942 (enligt beslut den 6 december 1940) överfördes vissa områden från Linde landskommun, socken och församling till staden och dess församling. Arealen av dessa områden, 0,35 km², varav 0,02 km² land, hade sedan tidigare varit inräknat med stadens areal.
Den 1 januari 1963 överfördes till staden från Linde landskommun ett område med 84 invånare och omfattande en areal av 2,03 km², samt i motsatt riktning ett område med 6 invånare och omfattande en areal av 0,18 kvadratkilometer.
Staden hade egen jurisdiktion fram till 1948, då den lades under landsrätt i Lindes och Nora domsagas tingslag.
Stadsförsamlingen, Lindesbergs stadsförsamling, namnändrades 1927 till Lindesbergs församling som sedan 1967 inkorporerade Linde församling (före 1927 Lindebergs landsförsamling).
Sockenkod
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 2250 som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Geografi
Lindesbergs stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 13,27 km², varav 12,13 km² land. Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1960 omfattade staden den 1 november 1960 en areal av 13,54 km², varav 12,40 km² land.
Tätorter i staden 1960
I Lindesbergs stad fanns del av tätorten Lindesberga, som hade 5 755 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 96,6 procent.
