Messier 13 upptäcktes av Edmond Halley 1714 och katalogiserades av Charles Messier den 1 juni 1764 i hans lista över objekt som inte skulle misstas för att vara kometer.
Stjärnhopen är synlig under hela året från breddgrader över 36° norr, med längst synlighet under norra halvklotets vår och sommar.
En vanlig handkikare visar Herkuleshopen som en rund ljusfläck. Teleskop med minst 4-tums objektivöppning gör det möjligt att upplösa stjärnorna i hopens ytterkanter som små ljuspunkter. Endast större teleskop tillåter dock att stjärnor löses längre in mot mitten av hopen. Den totala utstrålningen av stjärnorna i Messier 13 motsvarar 300000 solar.
Egenskaper
Messier 13 är ca 145 ljusår i diameter och består av flera hundra tusen stjärnor, varav den ljusaste är en röd jätte, den variabla stjärnan V11, även känd som V1554 Herculis, med en skenbar magnitud av 11,95.
Enstaka stjärnor i Messier 13 upplöstes första gången 1779. Jämfört med stjärnorna i närheten av solen, är stjärnorna av denna stjärnhop mer än hundra gånger tyngre. De är så tätt packade tillsammans att de ibland kolliderar och producerar nya stjärnor. De nybildade, unga stjärnorna, så kallade "blå eftersläntrare", är särskilt intressanta för astronomer.
Arecibo-meddelandet från 1974, som innehöll kodad information om mänskligheten, DNA, atomnummer, jordens position och annan information, utsändes från Arecibo-observatorietsradioteleskop mot Messier 13 som ett experiment i syfte att kontakta potentiella utomjordiska civilisationer i stjärnhopen. Den flyttas genom rymden under transittiden och åsikterna går isär om huruvida den kommer att kunna ta emot meddelandet när det anländer.
12Goldsbury, Ryan; Richer, Harvey B.; Anderson, Jay; Dotter, Aaron; Sarajedini, Ata; Woodley, Kristin(December 2010),”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. X. New Determinations of Centers for 65 Clusters”,The Astronomical Journal140(6): 1830–1837, doi:10.1088/0004-6256/140/6/1830, Bibcode:2010AJ....140.1830G.
↑Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B.(August 1927),”A Classification of Globular Clusters”,Harvard College Observatory Bulletin849(849): 11–14, Bibcode:1927BHarO.849...11S.
↑Paust, Nathaniel E. Q.; Reid, I. Neill; Piotto, Giampaolo; Aparicio, Antonio; Anderson, Jay; Sarajedini, Ata; Bedin, Luigi R.; Chaboyer, Brian; et al.(February 2010),”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. VIII. Effects of Environment on Globular Cluster Global Mass Functions”,The Astronomical Journal139(2): 476–491, doi:10.1088/0004-6256/139/2/476, Bibcode:2010AJ....139..476P.