| Kaland | ||
| Kalanti (finska) | ||
| Före detta kommun | ||
|
||
| Land | ||
|---|---|---|
| Landskap | Egentliga Finland | |
| Län | Åbo och Björneborgs län | |
| Centralort | Kaland | |
| Area | ||
| - land | 200,8 km² | |
| Folkmängd | 3 846 (1992) | |
| Befolkningstäthet | 19,09 invånare/km² | |
| Grundad | 1411 | |
| Kommunkod | 209 | |
| Geonames | 654828 | |
| Upphörande | Kaland | |
| Upphörd | 1993 | |
| Ny kommun | Nystad | |

Kaland (finska: Kalanti, till 1936 Nykyrko, finska: Uusikirkko) är en före detta finländsk kommun i landskapet Egentliga Finland, tidigare i Vemo härad i Åbo och Björneborgs län. Kaland slogs samman med Nystads stad 1 januari 1993.
Kommunens yta var 178 km², och år 1993 bodde där 3 846 invånare. Kalands grannkommuner var Letala, Pyhäranta, Nystad och Vemo. Tidigare grannkommuner var Nystads landskommun, Pyhämaa och Lokalax, vilka tidigare hade införlivats med Nystad.
Kalands område sträckte sig ut till havet i dess sydvästra och nordvästra hörn, öster om Nystad. Kommunens huvudsakliga vattendrag är ån Sirppujoki eller Männäistenjoki å som kommer från Letala-sidan och mynnar ut i havet i nordväst nära Torlax gård. Det finns över 20 insjöar i Kaland, men de är alla små och belägna i skogsområden. Terrängens högsta punkt är berget Kuuvanvuori (53 m ö.h.).
Genom Kaland löper Stamväg 43 och Nystadsbanan.
Alsböle (finska: Alsila), Askholm (finska: Saarnisto), Hakoinen, Hallu, Halola, Harikkala, Haudo, Haudonsaari, Hyyninen, Häähä, Inhamo, Jaakkolankorpi, Kahlonen, Kainu, Kaivola, Kallela, Kaskinen, Katina, Kaukola, Kingo (finska: Kinko), Kuuantaka, Kylähiisi, Kytämäki, Lahti, Maurumaa, Männäis (finska: Männäinen), Orivo, Palsa, Paulähde, Pehto, Petes, Pettänen, Piitorauma, Putta, Pyrrilä, Ridanala, Ruonanperä, Sairinen, Sandö (finska: Santtio), Sannäs (finska: Sannainen), Siivola, Siivottu, Siuttila, Skogsby (finska: Korvenkylä/Korpi), Sundholm, Suontaka, Suurikkala, Taipale, Tammisto, Torlax (finska: Tuorlahti), Tynki, Uussaari, Vahterus, Varhela, Varjoranta, Vellua, Viisola, Villilä, Vestiö, Älgnäs (finska: Elkkyinen)

I skriftliga källor nämndes Kaland första gången redan 1316 (Kalenningiatekt), och som en självständig socken hann den existera från år 1411. Nykyrko kyrksocken har ursprungligen bestått av Kodjala och Vellua kyrksocknar. Uppdelningen har tydligen berott på skillnader i beskattningen. De två socknarna torde ha varit mycket gamla. Troligen förenades de i slutet av 1300-talet till Nykyrko kyrksocken. Den nämns första gången 1411. I sammanhanget gjordes Kodjala till kapell. Marknader vid Kalands kyrka nämns 1698 och 1751. De hölls på S:t Olofs dag den 29 juli.
I Kaland ligger det medeltida godset Sundholm (tidigare Arvassalo Gammelgård).
År 1756 startade en kraftfull folkväckelse i sydvästra Finland från Kaland, efter att Lisa Eriksdotter upplevt en stark religiös väckelse.
Namnet Kaland har varit föremål för en lång diskussion, kort refererad av Huldén 1984 (1984a). Måhända är det lånat från (direkt eller på omvägar såsom tillnamn) från Mecklenburg. Boken Suomalainen paikannimikirja refererar också andra förklaringsförsök, såsom från finska kala ’fisk’.
På 1980-talet valdes prossakka (en sorts potatislåda) samt kalttiainen (ett bakverk gjort på skummjölk och kornmjöl) till Kalands landskapsrätter.
Det finska språket som talas i Kalandsområdet har sin grund i den norra sydvästfinska dialekter. Kalandsdialekten tillhör Raumo-undergruppen inom den norra gruppen av de sydvästfinska dialekterna.
| |||||||||||||||||||
|