| RS Cancri | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Kräftan |
| Rektascension | 09t 10m 38,79702s |
| Deklination | +30° 57′ 47,2911″ |
| Skenbar magnitud () | +5,4 - 7,3 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M6 S |
| B–V | +1,37 |
| Variabeltyp | Halvregelbunden variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +13,72 ± 0,42 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -10,723 ± 0,423 mas/år Dek.: -33,822 ± 0,360 mas/år |
| Parallax () | 6,6490 ± 0,4946 |
| Avstånd | 490 ± 40 lå (150 ± 10 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,26 |
| Detaljer | |
| Radie | 225 ± 0,0015 R☉ |
| Luminositet | 4 950 L☉ |
| Temperatur | 3 200 ± 150 K |
| Andra beteckningar | |
| HD 78712, AG+31 919, BD+31 1946, DO 13817, GSC 02492-01847, HIC 45058, HIP 45058, HR 3639, IRAS 09076+3110, IRC +30209, 2MASS J09103880+3057472, PPM 74299, RAFGL 1326, SAO 61306, TYC 2492-1847-1, RS Cancri, Gaia DR3 699870869414974336, Gaia DR2 699870869412972032 | |
RS Cancri, även känd som HR 3639 och HD 78712, är en stjärna belägen ca 490 ljusår från solen i stjärnbilden Kräftan. Det är en halvregelbunden variabel stjärna, vars ljusstyrka varierar från magnitud 5,4 till 7,3 med en period av ca 229 dygn. Under de tidsintervall då den är ljusare än magnitud 6 kan den vara svagt synlig för blotta ögat för en observatör långt bort från stadsljus.
Variabiliteten hos RS Cancri upptäcktes av Edward Pickering baserat på 15 observationer gjorda 1892 och 1898. S. Seliwanow härledde år 1923 en variationsperiod på 129,5 dygn för stjärnan. År 2005 fann Saul Adelman och John Dennis att stjärnan uppvisade två perioder som var väl bestämda av deras data, 121,8 ± 0,9 och 248 ± 7 dygn, samt en osäkert bestämd tredje period på ca 500 dygn.
Det omfattande molekylära höljet som omger RS Cancri upptäcktes första gången 1977 av Kwok-Yung (Fred) Lo och Kenneth Bechis, som använde det 10 meter stora radioteleskopet på Kitt Peak för att notera J=1-0-linjen för kolmonoxid (CO). År senare, när observationer av spektrallinjer kunde göras med känsligare utrustning, noterades det att spektrallinjernas former tydde på att RS Cancri har två distinkta stjärnvindkomponenter, som expanderar ut i rymden med olika hastigheter. Interferometriska observationer har visat att de två vindarna består av en vind på ca 2 km/s som härrör från en ekvatorialskiva inuti höljet, och en bipolär vind på ca 8 km/s. Under efterföljande decennier har ytterligare molekyler som SiO2, SO3, SO2, H2O, HCN och PN observerats.

RS Cancri är en stjärna av spektraltyp S, på den asymptotiska jättegrenen. Dess spektrum visar teknetium, vilket tyder på att stjärnan har avverkat den tredje uppmuddringen. RS Cancri har en stjärnvind och förlorar massa i en takt av 1,7 × 10-6 solmassa per år.
RS Cancri har ett omgivande skal. Det är ett bra mål för studier av ett sådant skal, eftersom stjärnans ganska höga galaktiska latitud (+42 grader) innebär att det är tydligt separerat från interstellärt stoft och gas som syns längs de flesta siktlinjer genom det galaktiska planet. Stoft inuti skalet producerar kontinuerligt utsträckt infrarött ljus som upplösts med IRAS. Både atomär och molekylär gas inuti skalet är också mätbart utsträckta och har kartlagts.