| Rabbe Enckell | |
| Rabbe Enckell år 1954 | |
| Född | 3 mars 1903 Tammela, Finland |
|---|---|
| Död | 17 juni 1974 (71 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet |
| Sysselsättning | Poet, målare, författare |
| Maka | Heidi Parland (g. 1925–1941) Alice Kaira (g. 1943–1949) Aina Eriksson-Enckell (g. 1949–) |
| Barn | Mikael Enckell (f. 1932) |
| Föräldrar | Karl Enckell |
| Släktingar | Olof Enckell (syskon) Torger Enckell (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Statspriset för litteratur (1930) Längmanska kulturfondens Finlandspris (1952) Eino Leino-priset (1958) Hedersdoktor vid Helsingfors universitet (1960) Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1963) De Nios Stora Pris (1964) Karl Emil Tollanders pris (1967) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1968) Svenska Akademiens Finlandspris (1973) | |
| Redigera Wikidata | |
Rabbe Arnfinn Enckell, född 3 mars 1903 i Tammela, död 17 juni 1974 i Helsingfors, var en finlandssvensk modernistisk essäist, poet och konstnär.
Enckell tog examen från Svenska normallyceum 1921 och studerade därefter konsthistoria vid Helsingfors universitet och måleri vid Marcus Collins målarskola och Helsingfors ritsal, han tog dock aldrig examen.
Enckell debuterade med "Dikter" 1923. Han blev först känd som essäist och den finlandssvenska modernismens främste teoretiker. Med åren var det dock lyrikern Enckell som stod i fokus. På slutet av 1920-talet gick Enckell med i Quosego. Hösten 1929 publicerades Enckells första prosabok Tillblivelse. Åren därpå gav Enckell ut flera prosaböcker. Han inspirerades av Marcel Proust och böckerna består av självbiografiska fragment, reseintryck och estetiska utläggningar.
Två av Enckells mest populära diktsamlingar är Lutad över brunnen (1942) och Andedräkt av kopporna (1946). I den senare samlingen ingår en av Enckells mest populära dikter O spång av mellanord som är starkt präglad av kriget och hans skilsmässa som skedde 1941. Enckell hade av hälsoskäl inte ansetts duglig till krigstjänst och tillbringade en stor del av krigstiden på Vättilä gård i Jorois, där han tillbringat flera somrar under sin barndom.
1947 publicerade han Nike flyr i vindens klädnad, en av flera samlingsvolymer över hans tidiga lyrik. På 1950-talet publicerade Enckell ungefär en bok om året och under denna tid skrev han dessutom artiklar och recensioner i Hufvudstadsbladet och i Dagens Nyheter. Han redigerade också den svenska konsttidskriften Paletten från 1956 till 1957.
Enckell publicerade under sin levnad närmare 40 litterära verk. Den sista samlingen Flyende spegel publicerades postumt 1974. Han skrev en avskalad komprimerad poesi, ofta med naturen som motiv och med klassiska referenser. Under sin livstid tilldelades Enckell flera utmärkelser och erkännanden, han fick bland annat både pris och pensionsförmåner av Svenska Akademien. Enckell blev också tilldelad titeln hedersdoktor vid Helsingfors universitet och vid Uppsala universitet samt titeln av akademiker 1972.
Enckell gick som lyriker från att vara modernist, via inflytande från Proust och Valéry, till att inspireras av antiken både i form och innehåll. Han undersökte till exempel forntida myter i sina pjäser (Orfeus och Eurydike 1938, Agamemnon 1949).
Han var dessutom verksam som bildkonstnär. Enckell finns representerad vid Göteborgs konstmuseum.
Rabbe Enckell var son till Karl Enckell och Vesta Charlotta Edgren. Han var gift första gången 1925–1941 med Heidi Parland, andra gången 1943–1949 med Alice Kaira och tredje gången från 1949 med Aina Eriksson-Enckell. Han hade tre barn. Hans son, författaren och psykiatern Mikael Enckell, har publicerat en biografi om honom utvgiven i tre volymer.
|