Eric Anthoni

Eric Anthoni
Född20 november 1893
Helsingfors
Död27 april 1978
Helsingfors
Medborgare iFinland och Storfurstendömet Finland
SysselsättningHistoriker, genealog
ArbetsgivareÅbo Akademi
Utmärkelser
Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1938)
Karl Emil Tollanders pris (1938)
Redigera Wikidata

Eric Gustav Anthoni, född den 20 november 1893 i Helsingfors, död där den 27 april 1978, var en finländsk historiker och genealog. Anthoni var professor i nordisk historia vid Åbo Akademi 1943–1949 och professor i historia vid Helsingfors universitet 1949–1962 samt huvudredaktör för Historisk Tidskrift för Finland 1925–1969. Hans forskning kretsade kring 1500-talets Finland, det medeltida frälset och svenskarnas betydelse för Finlands historia, och han var en framträdande kritiker av den finsknationella historiesynen.

Biografi

Tidiga år

Anthoni var elev till Carl von Bonsdorff och blev filosofie magister våren 1914. Samma höst inleddes i Nylands nation de diskussioner som ledde fram till jägarrörelsen. Anthoni deltog i diskussionerna men kunde på grund av sjukdom inte resa till Tyskland.

Han disputerade 1923 med avhandlingen Jakob Tengström och stiftsstyrelsen i Åbo stift 1808–1832, en studie av den ryska invasionen av Finland och autonomins första tid. Anthoni delade inte J. R. Danielson-Kalmaris syn på Gustaf Mauritz Armfelt som en finländsk patriot, utan menade att Armfelt i första hand var en soldat och statsman som i Finlands autonoma ställning såg en möjlighet att försvara det svenska samhällsskicket gentemot det mindre utvecklade ryska. Han utvidgade studien med en andra del 1928.

Lärare och forskare

Anthoni arbetade därefter som lärare vid Brändö svenska samskola, en tjänst han innehade fram till professorsutnämningen 1943.

I två volymer (1935, 1937) undersökte Anthoni konflikten mellan hertig Karl och Finland. Där finska forskare hade sett en särställning för Finland menade Anthoni att denna främst var ett resultat av Klas Flemings starka position. I samband med dessa studier utgav han också en monografi om klubbekriget.

Akademisk karriär

Som femtioåring utnämndes Anthoni 1943 till professor i nordisk historia vid Åbo Akademi, en post som han 1949 bytte mot den svenska lärostolen i historia vid Helsingfors universitet. Han pensionerades den höst han fyllde 70 år. Under två decennier var han även ordförande i Historiska föreningen.

Som pensionär färdigställde Anthoni sitt mest omfattande verk, den 430-sidiga Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel (1970), byggd på decennier av genealogiska specialstudier. Huruvida gamla fornfinska hedniska stormannaätter hade kunnat uppgå i det nybildade frälset diskuterades ivrigt av den äldre forskningen med Jalmari Jaakkola som främste samtida företrädare. Anthoni ansåg att något svar på frågan inte kunde ges, då en stor del av namnen på de kända frälsemännen inte lämnar besked om vederbörandes ursprung.

Historisk Tidskrift för Finland

Anthoni var ansvarig redaktör för Historisk Tidskrift för Finland 1925–1969 och under två decennier även ordförande i Historiska föreningen, som är ansvarig utgivare av tidskriften. Tidskriften blev i praktiken identisk med sin utgivare; under den sista tiden skrev han själv en betydande del av innehållet och han fortsatte att publicera och redigera den i ytterligare ett decennium efter sin pensionering.

Privatliv

Eric Anthoni var son till häradshövdingen Henrik Bernhard Anthoni(fi) och Sigrid Mathilda Domander. Han gifte sig 1928 med filosofie magistern Allis Sofia Snellman.

Historiska dispyter

I Finland fanns på 1930-talet två skolor inom historievetenskapen. Den ena var den finsknationella, vars huvudfråga var huruvida Finland hade existerat som en separat del av det svenska riket redan före skilsmässan 1809. Dispyten hade sina rötter i språkstriden mellan den gamla svenskspråkiga eliten och en uppstigande fennomansk flygel, som krävde att majoritetsspråket finskan skulle ersätta svenskan som offentligt språk. Fennomanerna hävdade att Finland hade sin egen historia och kultur sedan förhistorisk tid, medan den andra skolan vägrade att erkänna ett sådant nationellt förflutet.[källa behövs] Eric Anthoni tillhörde tillsammans med Bruno Lesch och P. O. von Törne den grupp som följde den kritiska empirism som började få fotfäste vid de svenska universiteten i Lund och Uppsala.[källa behövs] Trots detta blev det finsknationella paradigmet ohotat fram till efterkrigstiden. Jalmari Jaakkola, Väinö Voionmaa, Arno R. Cederberg och Einar W. Juva innehade de ledande lärostolarna, utbildade majoriteten av studenterna, skrev om centrala nationella frågor på ett levande sätt och hade därmed en vida större läsekrets än sina svenskspråkiga kritiker.[källa behövs]

En av dispyterna mellan skolorna ägde rum i slutet av 1930-talet, då Anthoni utgav en monografi om klubbekriget. Anthoni betecknade den finsknationella tolkningen av upproret som en finsk-svensk konflikt som anakronistisk och betonade istället maktkampen vid hovet och den sociala spänningen mellan den regionala aristokratin och bönderna. Pentti Renvall kritiserade då Anthoni för att negligera upprorets nationella dimension och för att ha missat chansen att se på krisen från inhemsk synpunkt, dvs. det området som var "förutbestämt" att bli Finland. Max Engman har påpekat att de finlandssvenska historikerna i själva verket kämpade mot två nationella projekt. Även i Sverige började historiker analysera historien utifrån de politiska gränserna som gällde efter 1905. Finland blev bortglömt.[källa behövs]

Eftermäle

Anthonis ämnesval och resultat förde honom ofta i polemik med företrädare för den finsknationella historiesynen – med J. R. Danielson-Kalmari om Tengström, med Pentti Renvall om hertig Karl och klubbekriget och med Jalmari Jaakkola om frälset och den äldre historien. Renvall anklagade Anthoni för källnärhet, medan Anthoni kritiserade Renvall för att låta syntesen dominera analysen.

Anthoni hörde till de så kallade positivisterna, som hämtat influenser från Sverige och som i efterkrigstidens Finland kom att vinna större terräng. Hans samtid betraktade honom som en ensidig detaljforskare, men Anthoni själv ansåg att synteser endast kunde bygga på ingående studier i primärmaterial.

Bibliografi (i urval)

Källor

Noter

  1. 1 2 Anthoni, Eric i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 ”Anthoni, Eric”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5275-1416928957881

Vidare läsning