Sericit

Mikroskopbild av sericit från Claragruvan i Baden-Württemberg, Tyskland.
Ett prov av sericit från Magurka, Slovakien.

Sericit är en mineralvarietet som består av en finkornig form av vit glimmer, huvudsakligen muskovit. I mer sällsynta fall kan sericit utgöras i stället av paragonit, fengit eller pyrofyllit. Sericit förekommer på två sätt, i metamorfa bergarter som produkt av omkristallisering och i hydrotermalt eller metasomatisk omvandlade bergarter. I detalj återfinns sericitansamligar typisk i form av linser eller böjda nålar.

Datering av sericit med Ar-Ar och K-Ar metoderna har i allmänhet gett åldrar som ej överstiger 670 miljoner år.

Sericit namngavs 1852 av Karl List efter latinets "sericus" eller grekiskans "seirος" som betyder silke. Namnet åberopar silkesaktiga glansen som bergarterna som den först beskrevs från hade.

Förekomst i metamorfa bergarter

Mineralet är en viktig beståndsdel av fyllit, sericitskiffer, och andra skiffriga metamorfa bergarter. I mylonit kan sericit utgöra en del av bergarterns naturliga cement tillsammans med klorit och kvarts.

Förekomst som omvandlingsprodukt

Som omvandlingsprodukt förekommer sericit i nedbrutet kalifältspat, plagioklas och vulkanisk glas. Sericit förekommer i olika association av omvandlingsmineral, inklusive en association som får sin namn efter mineralet; sericitomvandling. Sericitomvandling, också kallad fyllisk omvandling, är dominerad av sericit och kvarts. Andra associationer av omvandlingsmineral som innehåller sericit är propylitisk omvandling, kaliumomvandling, greisen och leromvandling. I propylitiska omvandlingzoner förekommer sericit ofta med klorit, kalcit, epidot och sulfidmineral.

Omvandlingsprocessen som bildar sericit från andra mineral kallas för sericitisering och sker vid temperaturer mellan 200 och 450 C.

Sericit är en vanlig omvandligsprodukt kring vissa sorters malmfyndigheter som vulkanogen massiv sulfidmalm och porfyrmalm.

Fotnoter

  1. ↑ Omvandling till sericit, kaolinitisering, muskovitisering och saussuritisering räknas som de fyra huvudsakliga kemiska nedbryningsformerna av fältspat.
  2. ↑ Det finns avvikelser från den generella temperaturintervallet. För sericit bildat i sammanhang med porfyrmalm har temperaturer mellan 300 och 500 C angets, och för omvandlad aplit i Elba har sericitiseringens temperatur angets som ej högre än 250 C.

Källor

  1. 1 2 3 4 ”Sericite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-9252.html. Läst 9 september 2026.
  2. 1 2 3 4 Foucault, Alain; Raoult, Jean-François; Platevoet, Bernard; Cecca, Fabrizio (2020) [2000]. ”séricite” (på franska). Dictionnaire de géologie (9:de). Dunod
  3. 1 2 3 4 da Mommio, Alessandro. ”Sericite” (på engelska). Alex Strekeisen. https://www.alexstrekeisen.it/english/vulc/sericite.php. Läst 9 september 2026.
  4. ↑ Foucault, Alain; Raoult, Jean-François; Platevoet, Bernard; Cecca, Fabrizio (2020) [2000]. ”mylonite” (på franska). Dictionnaire de géologie (9:de). Dunod
  5. 1 2 Anderson, M.O., Hannington, M.D., McConachy, T.F., Jamieson, J.W., Anders, M., Wienkenjohann, H., ... & Petersen, S. (2019). ”Mineralization and Alteration of a Modern Seafloor Massive Sulfide Deposit Hosted in Mafic Volcaniclastic Rocks” (på engelska). Economic Geology 114 (5): sid. 857–896. doi:10.5382/econgeo.4666. https://pubs.geoscienceworld.org/segweb/economicgeology/article/114/5/857/572755/Mineralization-and-Alteration-of-a-Modern-Seafloor.
  6. ↑ Foucault, Alain; Raoult, Jean-François; Platevoet, Bernard; Cecca, Fabrizio (2020) [2000]. ”feldspath” (på franska). Dictionnaire de géologie (9:de). Dunod
  7. 1 2 Gilbert & Park 1986, s. 183
  8. 1 2 Foucault, Alain; Raoult, Jean-François; Platevoet, Bernard; Cecca, Fabrizio (2020) [2000]. ”propylitisation” (på franska). Dictionnaire de géologie (9:de). Dunod
  9. ↑ ”Definition of potassic alteration” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/glossary/potassic_alteration. Läst 26 augusti 2026.
  10. ↑ sericitt i Store norske leksikons nätupplaga. Läst 2026-09-09.
  11. ↑ Damdinova, L., & Damdinov, B. (2021). Tungsten ores of the Dzhida W-Mo ore field (Southwestern Transbaikalia, Russia): Mineral composition and physical-chemical conditions of formation. Minerals, 11(7), 725. https://doi.org/10.3390/min11070725
  12. ↑ El-Desoky, H. M., Tende, A. W., Abdel-Rahman, A. M., et al. (2022). Hydrothermal alteration mapping using Landsat 8 and ASTER data and geochemical characteristics of Precambrian rocks in the Egyptian Shield: A case study from Abu Ghalaga, southeastern desert, Egypt. Remote Sensing, 14(14), 3456. https://doi.org/10.3390/rs14143456
  13. 1 2 Dilles, John (2013). ”Using the Zonation of Trace Metal Geochemistry and Hydrothermal Mineralogy for Porphyry Copper Mineral Exploration” (på engelska). Arizona Geological Society. https://arizonageologicalsoc.org/event-3082513#:~:text=In%20most%20porphyry%20Cu%2DMo%2DAu%20hydrothermal%20systems%2C%20ore,(~500%2D300%C2%B0C)%2C%20which%20significantly%20remobilizes%20higher%20temperature%20ores.. Läst 10 september 2026.
  14. ↑ ”Sericitic alteration at the La Crocetta deposit (Elba Island, Italy): interplay between magmatism, tectonics and hydrothermal activity”. Mineralium Deposita 38: sid. 67–86. 2003. doi:10.1007/s00126-002-0279-2.

Bibliografi