Spread (marknadsfört som $pread och ibland omnämnt som Spread Magazine) var en oberoende kvartalstidskrift för sexbranschen i USA och Kanada. Den gavs ut mellan 2005 och 2011 av Feminist Press med säte i New York. Tidningens fokus var "personliga erfarenheter och politiska insikter", och den presenterade praktisk information i form av nyheter, reportage, hälsokolumner och olika resurser riktade emot aktiva i sexbranschen.
Historik
Bakgrund
Spread lanserades våren 2005 av Rachel Aimee, Rebecca Lynn och Raven Strega, tre New York-bor och aktivister i rörelsen för sexarbetares rättigheter. De tre hade året innan samlats kring idén, baserat på deras gemensamma frustration kring den skeva och osakliga beskrivningen av olika slags sexarbetare i större amerikanska massmedier. Enligt grundarna ägnade sig de stora medierna endast åt "den lyxprostituerade som tog 1000 dollar i timmen eller det nerdrogade traffickingoffret på gatan". De tre grundarna var överens om en inkluderande betydelse av ordet sexarbetare, som ett paraplybegrepp som bland annat inkluderar telefonsexoperatörer, erotiska massörer, professionella dominor, porrskådespelare, strippor och det som massmedier oftast pratar om (gatu)prostituerade.
Ingen av de tre hade någon erfarenhet från förlagsbranschen, men efter kurser i DTP och insamling av medel via gräsrotsfinansiering kom det första numret ut den 15 (alternativt 16) mars 2005. Den sexpolitiska parollen i samband med starten löd:
”
Vi tror på att alla sexarbetare har rätten till självbestämmande, hur vi tjänar pengar och vad vi gör med våra kroppar. Vi siktar på att bygga en gemenskap och avstigmatisera sexarbete genom att skapa ett forum för de olika rösterna inom sexbranschen".
„
–
Starten av Spread ledde till att man vann priset som bästa nya tidskrift från Utnes Independent Press Award.
Artiklarna i Spread skrevs av akademiker, personer med kulturell och litterär bakgrund, liksom av vanliga läsare. Det enda kravet på de insända bidragen var att de speglade åsikten hos en nuvarande eller före detta sexarbetare. Bland de återkommande skribenterna i tidningen fanns namn som Kate Zen, Monica Jones, Janet Mock, Melissa Gira Grant och Abigail Booties. Tidningen såldes i många oberoende bokhandlar i USA, Nederländerna och Kanada.
Spread kom i praktiken att fungera som en kombination av en nyhetsbulletin och ett livsstilsmagasin för sexarbetare i New York och på andra ställen, liksom för människor som intresserade sig för sexarbetares rättigheter. Enligt en undersökning var 60 procent av läsarna sexarbetare, men även akademiker inom genusvetenskap tillhörde läsekretsen, liksom aktivister för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet av olika slag. Dessutom fanns bland läsarna ett antal sexköpare.
Inledningsvis fungerade tidningen som en lokal "handbok", men den utvecklades senare som en plats för essäer och olika slags vittnesbörd från sexarbetare i olika länder. Texter av sexarbetare hade fram tills dess nästan endast varit av akademisk art, så tidningens grundare tänkte att magasinsformatet kunde göra materialet mer tillgängligt för en bredare målgrupp.
Tidningen syftade också till att motverka eller komplettera det narrativ som medgrundaren Aimee (aktivist inom sexarbetarrörelsen sedan sin tid i London) såg som problematiskt, att den lilla rättighetsrörelsen för sexarbetare dittills hade varit dominerad av vita ciskvinnor ur medelklassen som såg sexarbete som "stärkande" för kvinnor. Denna grupp, som definierade sig som sexpositiva feminister, förstod enligt Aimee varken alla personers olika erfarenheter eller det faktum att alla sexarbetare inte är kvinnor. Hon erkände i en intervju 2015 att grundarna av tidningen själva hade den bakgrunden, men att man med tiden fick vidare insikter som behövde speglas i tidningens innehåll.
Grundarna menade också att kampen för sexarbetares rättigheter per definition är feministisk, eftersom båda rörelserna handlar om mänskliga rättigheter. Tidningen kom också att ges ut av The Feminist Press, ett litet oberoende förlag i New York. Samtidigt hade man på redaktionen olika åsikter omkring avkriminalisering av prostitution i USA, och man hade högt i tak i olika frågor runt sexarbete och kvinnofrågor. I en intervju med författaren och tidigare eskorten Tracy Quan lät man ett antal av hennes antifeministiska åsikter komma i tryck. Tidningens förhållande till den amerikanska feministiska rörelsen var på det stora hela blandat, samtidigt som HBTQ-rörelsen tillhörde Spreads största supportrar.
Tidningen innehöll sektioner som "Positions" (där två sexarbetare med olika åsikter debatterade mot varandra), "Indecent Proposals" (där en sexarbetare svarade på känsliga frågor) och "Consumer Report" (en recensionsavdelning av produkter som många sexarbetare använder). På vissa plan presenterade man sig som en damtidning alternativt livsstilstidning för kvinnor. Den sista åttondelen av varje nummer var tillägnad "Resource", en sektion med olika krönikor, hälsokolumner och olika sorters tips relevanta för en sexarbetare.
Nedläggning och efterspel
Under 2010 slutade magasinet att komma ut i tryck på grund av finansiella problem och brist på personal, och året efter slutade utgivningen av tidningen helt och hållet. Spread inspirerades av andra oberoende tidskrifter från 1990-talet, titlar som Bitch och Bust, men i mitten av 00-talet var guldåldern över för tryckta livsstilsmagasin och en del överlevande hade börjat sadla om till webbtidningar. Grundarna ville dock ha en fysisk produkt, eftersom de var medvetna om vad en fysisk produkt kan innebära för personer inom en bransch som annars inte känner sig representerade. Spread hade också en hög andel läsare per tryckt exemplar, motsvarande mellan fem och sex personer.
Audacia Ray (2015), under flera års tid redaktör för Spread.
Tidskriftens rykte och innehöll levde vidare på andra sätt, inklusive genom antologiböcker med innehåll från Spread och relaterade texter från sexarbetare. 2015 kom en sådan volym, medskapad av den före detta redaktören Audacia Ray. Via internet har det senare kommit ett antal forum och publikationer med koppling till sexarbetarrörelsen, webbplatser som Tits & Sass, Hook Online och den litterära publikationen Prose & Lore (med ovannämnda Ray som redaktör).
.jpg)
