Stelis minuta

Stelis minuta
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläktePansarbin
Stelis
UndersläktePseudostelis
ArtS. minuta
Vetenskapligt namn
§ Stelis minuta
AuktorLepeletier & Serville, 1825
Synonymer
Stelis nana Schenck, 1853
Hitta fler artiklar om djur med

Stelis minuta är ett solitärt (icke samhällsbildande) bi i familjen buksamlarbin vars larv lever som boparasit i bon av andra buksamlarbin.

Beskrivning

Ett litet bi med en kroppslängd på 5 till 6 mm. Kroppen är övervägande svart, men tergiterna har vita fläckar på sidorna. Könen är nästan lika, men hanen har spetsigare bakkropp.

Ekologi

Stelis minuta är en boparasit; honan lägger ägg i bon av andra buksamlarbin som gnagbina smalgnagbi och märggnagbi, murarbiet Osmia gallarum, väggbiet väggbi samt blomsovarbina småsovarbi, smörblommebi och storsovarbi. Den nykläckta larven dödar värdägget eller -larven och lever sedan på det insamlade matförrådet. Övervintring sker som passiv vilolarv.

Arten lever i torrare habitat som gräsmarker, buskområden av medelhavstyp och, i den södra delen av utbredningsområdet, bergstrakter upp till 1 900 meters höjd. Den är aktiv från juni till september. Arten' är inte särskilt specialiserad vad gäller födokällor, utan besöker blommor från många olika familjer.

Utbredning

Arten finns i större delen av Europa från Spanien, Italien och Grekland i söder norrut via Baltikum till mellersta Finland, och österut till europeiska Ryssland. Utanför Europa förekommer den i Turkiet, Libanon och Armenien, samt i Nordafrika (Marocko och Algeriet).

I Finland finns den från Åland och sydkusten norrut i höjd med Södra Österbotten och södra Norra Karelen.

Status

Arten är inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig både globalt och i Finland.

Kommentarer

  1. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. De numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Referenser

  1. ↑ ”Stelis minuta Lepeletier and Audinet-Serville, 1825” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Stelis+minuta&flags=glean:&mobile=close. Läst 6 oktober 2025.
  2. 1 2 ”Stelis minuta (Lepeletier & Audinet-Serville, 1825)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756143. Läst 6 oktober 2025.
  3. 1 2 3 ”Düsterbienen: Stelis minuta” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-sminu.htm. Läst 14 augusti 2013.
  4. 1 2 3 4 Ortiz Sánchez, F.J. & Ornosa, C. 2014 Stelis minuta . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 oktober 2025.
  5. ↑ ”Pansarbin Stelis Panzer, 1806”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005535/information. Läst 1 oktober 2025.
  6. ↑ ”Stelis minuta – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204579&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 oktober 2025.
  7. ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Pikkutöpömehiläinen – Stelis minuta”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204579. Läst 6 oktober 2025.