Biografi
På 1940-talet flyttade Jonsson med föräldrar och syskon till Bromma, och blev snart aktiv i Fotografiska föreningen i Stockholm. Efter några somrars volontärarbete på Västerbottens-Kuriren i mitten av 50-talet studerade han bland annat etnologi och litteraturhistoria vid Uppsala universitet, och blev fil. kand. 1961.
Somrarna i Västerbotten hade redan lagt grunden till debutboken Byn med det blå huset (1959), där Sune Jonsson formulerade sin dokumentära metod. Ansatsen uppmärksammades av museimannen Per-Uno Ågren vid Västerbottens museum, som gav Jonsson i uppdrag att dokumentera avfolkningen i Västerbottens inland. Det resulterade 1962 i utställningen "Bilder från den stora flyttningen", och 1964 i boken med samma namn.
Åren 1962–1965 arbetade han också som programtjänsteman vid Sveriges Radio.
Från 1968 hade han anställning som fältetnolog – en för Sverige unik tjänst – och fotograf vid Västerbottens museum i Umeå. År 2002 överlät Sune Jonsson hela sitt arkiv till museet, som 2014 kunde öppna Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi.
År 2008 bildades Sällskapet Sune Jonssons vänner, vars syfte är att medverka till att Sune Jonssons verk och minne hålls levande, och att hans samlade verk vårdas och bekantgörs. År 2009 inrättade sällskapet ett årligt stipendium att utdelas till en dokumentärfotograf/filmare som arbetar i Sune Jonssons anda. (För stipendiater, se nedan.)
Sune Jonsson är representerad vid bland annat Moderna museet. Han är gravsatt i minneslunden på Norra kyrkogården på Sandbacka i Umeå.
