Spärrfärd

Spärrfärd är i Sverige en term för det färdsätt som, enligt Trafikverkets trafikbestämmelser för Järnväg (TTJ), möjliggör fordonsrörelser i valfri riktning på en spårsträcka som är avlyst för annan trafik. Andra färdsätt enligt TTJ är tågfärd och växling.

Bakgrund

En bana är alltid byggd med ett visst säkerhetssystem, som ser till att kollisioner ej ska kunna ske, trots att flera tåg kan finnas ute på spåret. Det sker genom att säkerhetssystemet hela tiden håller reda på var varje tåg befinner sig och därmed kan säkra att ett spåravsnitt är hinderfritt. Detta säkra sätt att köra ett tåg kallas tågfärd. I vissa situationer är det dock inte möjligt att utnyttja säkerhetssystemets möjligheter, till exempel vid underhåll av banan med arbetståg eller vid testning av nya tågfordon. Man har då infört ett färdsätt, spärrfärd, där spåret spärras av för all annan trafik. Man kompenserar för de risker som avvikelse från tågfärd skapar genom att eliminera förutsättningarna för dessa risker. Färdsättet kallades tidigare vagnuttagning, men det begreppet ansågs intetsägande, och ändrades till spärrfärd i JTF 2009-06.

Trafikeringssystem

I ett järnvägssystem förekommer olika nivåer på säkerhetsinstallationerna. Från nästan helt automatiserade, med datoriserade ställverk, till helt manuellt hanterade spår i kapillärnätet. 2009-06 genomförde Transportstyrelsen en upprensning och definierade ett antal trafikeringssystem i Sverige:

Spärrfärder kan ske i alla trafikeringssystem och hanteras olika i de olika systemen.

Karakteristiskt för spärrfärder

Hastighet

Se även

Källhänvisningar

Noter