| Arvid Neovius | |
 | |
| Född | 27 juni 1861 Sankt Petersburg |
|---|---|
| Död | 28 januari 1916 (54 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Finska kadettkåren  |
| Sysselsättning | Politiker, journalist |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag Finlands 1:a riksdag, Vasa läns södra valkrets (1907–) | |
| Politiskt parti | |
| Svenska folkpartiet i Finland | |
| Föräldrar | Frithiof Neovius |
| Släktingar | Dagmar Neovius (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Arvid Verner Neovius, född 27 juni 1861 i Sankt Petersburg, död 28 januari 1916 i Helsingfors, var en finländsk tidningsman och politiker. Han var son till Frithiof Neovius och sonson till Adolf Neovius samt bror till Harald, Dagmar och Arthur Neovius.
Neovius inträdde i Finska gardet som underlöjtnant 1881 efter examen vid kadettskolan i Fredrikshamn, men ägnade sig därefter åt akademiska studier vid Helsingfors universitet, där han avlade filosofie kandidatexamen 1885 och filosofie licentiatexamen 1891. År 1891 promoverades han också till filosofie doktor. Han arbetade som assistent vid Försäkringsinspektionen 1886–1900.
Åren 1894–1900 verkade Neovius i Nya Pressen som kommentator av den ryska pressens attacker mot den finländska autonomin under de så kallade ofärdsåren. Åren 1900–1905 ingick han i redaktionen för den illegala tidningen Fria Ord. Tidningen trycktes i Stockholm och spreds i hemlighet i Finland; den motsatte sig förtrycket under den ryske generalguvernören Bobrikov. Neovius upprätthöll även kontakter med liberalt sinnade ryssar. År 1903 utvisades han från Finland tillsammans med andra ledare inom den konstitutionella rörelsen och mellan 1903 och 1905 befann han sig i exil i Stockholm. Majoriteten av de konstitutionella anslöt sig dock till Leo Mechelins strategi om passivt motstånd. En minoritetsfraktion – aktivister som förespråkade aktivt motstånd och räknade Neovius bland sina ledare – gick delvis skilda vägar. Exilepoken tog slut när de konstitutionella kom till makten 1905, vilket markerade slutet på den första repressionsperioden. År 1906 anslöt sig Neovius till redaktionen för den återupprättade tidningen Nya Pressen och redigerade även tidskriften Politik och kultur, som han hade grundat 1907.
Neovius var ledamot av borgarståndet i lantdagen 1900 och 1905–1906 samt ledamot för Svenska folkpartiet i enkammarlantdagen från 1907 till 1916.
Svenska Litteratursällskapet i Finland förfogar över Arvid Neovius Minnesfond, som upprättades 1942.