Dagmar Neovius tillhörde den finlandssvenska kultursläkten Neovius. Hon var dotter till Frithiof Neovius och sondotter till Adolf Neovius samt syster till Arvid, Harald och Arthur Neovius. Hon gick i den privata svenskspråkiga flickskolan i Fredrikshamn, där hennes far generallöjtnanten var en av lärarna. Hon utbildade sig till lärare och arbetade vid Nya svenska samskolan mellan 1889 och 1908. Åren 1894–1908 förestod hon Nya svenska småskolan, som hon själv hade grundat.
Liksom brodern Arvid Neovius var Dagmar Neovius aktiv i motståndet mot förryskningen av Finland under ofärdsåren. Från 1902 var Neovius ordförande i den så kallade Kvinnokagalen som gav sitt stöd till motståndpassiva motståndspolitiken och bistod landsförvisade. När brodern 1903 gick i exil följde hon honom till Sverige, där hon organiserade den hemliga distributionen av tidningen Fria Ord till Finland. Hon hjälpte även ryska revolutionärer och bolsjeviker att smuggla vapen och sprängämnen in i Ryssland via Finland. Hennes egen skola var stängd periodvis.
Neovius invaldes i Finlands lantdag vid det första parlamentsvalet 1907. Hon var vid den tiden den enda kvinnliga riksdagsledamoten för Svenska folkpartiet, men hon intog ändå en moderat hållning till kvinnorörelsen och fick inte fullt stöd av kvinnorna inom det egna partiet. Hon var ledamot av Finlands lantdag för Svenska folkpartiet 1907–1909, 1910–1911 och 1914–1917. Under sina två första mandatperioder representerade hon valkretsen Åbo läns södra och under den tredje valkretsen Vasa läns södra. Även Arvid Neovius satt i lantdagen under samma period och för samma parti.
Under livsmedelsbristen 1917–1921 var Neovius föreståndare för Helsingfors stads brödkontor och ransoneringskortcentral och åren 1922–1931 aktuarie vid Helsingfors statistiska kontor.
Neovius verkade aktivt för kvinnosaken, bland annat som medlem i Kvinnosaksförbundet Unionen och Martharörelsen. Hon var en av grundarna av Marthaförbundet år 1899 och satt i dess centralkommitté 1899–1919 samt var ordförande för dess Helsingforsavdelning 1906–1918. Dessutom satt hon i centralstyrelsen för det finlandssvenska Marthaförbundet 1924–1937. Hon tillhörde 1909–1917 redaktionen för Nutid och samtid, en tidskrift som ägnade stort intresse åt kvinnosaken.
12Finska generaler och amiraler i den ryska militären 1809–1917, Finska litteratursällskapet, ID för Finska generaler och amiraler i den ryska militären 1809–1917: 293.[källa från Wikidata]
↑Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 911123, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
.jpg)
