| HD 123 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Cassiopeja |
| Rektascension | 00t 06m 15,81387s |
| Deklination | +58° 26′ 12,1073″ |
| Skenbar magnitud () | +6,42 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G3 V + (G8 V + tidig M V |
| U–B | -0,050 |
| B–V | +0,70 (A), 0,97 (B) |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -11,7 ± 2 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +237,578 mas/år Dek.: +37,174 mas/år |
| Parallax () | 48,1027 ± 0,0398 |
| Avstånd | 67,80 ± 0,06 lå (10,79 ± 0,02 pc) |
| Absolut magnitud () | +4,76 |
| Detaljer | |
| Massa | 0,98 M☉ |
| Radie | 1,05 R☉ |
| Luminositet | 1,08} L☉ |
| Temperatur | 5 751 K |
| Metallicitet | +0,09 |
| Vinkelhastighet | 6,1 km/s |
| Ålder | 5,01 miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| ADS 61 AB, CCDM J00063+5826AB, AG+58 10, BD+57 2865, EUVE J0006+58.4, G 243-13, GJ 9001, GJ 4.1, HD 123, HIC 518, HIP 518, HR 5, IRAS 00036+5809, LSPM J0006+5826, LTT 10022, 2MASS J00061575+5826128, NLTT 213, PLX 7, PPM 25002, 1RXS J000615.1+582610, SAO 21085, UCAC4 743-001061, USNO-B1.0 1484-00003998, uvby98 100000123, V640 Cassiopeiae, WDS J00063+5826AB, WISEA J000616.14+582613.3, YZC 27 14675
HD 123A: TIC 604446831, TYC 3664-1986-1 HD 123B: TIC 604446820, TYC 3664-1986-2 | |
HD 123 eller V640 Cassiopeiae är en trippelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Cassiopeja. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 5,98 och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 15,72 mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 68 ljusår (ca 20,8 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -14 km/s. Stjärnan består av en visuell dubbelstjärna av HD 123A och B, varav komponent B i sig är en spektroskopisk dubbelstjärna (Ba & Bb).
Stjärnans namn, HD 123, anger att det är det 123:e objektet i Henry Draperkatalogen i den första volymen som publicerades 1918. Alternativa beteckningar är HR 5, ADS 61, såväl som beteckningen för variabel stjärna V640 Cassiopeiae, som gavs 1985 efter att det rapporterats 1983 att den varierar i ljusstyrka med en endygnsperiod, men detta motbevisades 1999 då stjärnan visade sig vara konstant.
Den 25 maj 1782 upptäckte astronomen William Herschel att HD 123 var en dubbelstjärna, som han betecknade HI 39. Han anmärkte att de två stjärnorna verkade "röda", vilket syftar på en sen spektraltyp i moderna termer. F.G.W. Struve var den andre att observera objektet under 1820- och 1830-talen och noterade korrekt att stjärnorna hade en gulaktig nyans. Med hjälp av den snabbt skiftande positionsvinkeln beräknades en lösning för den visuella omloppsbanan redan 1841, och hade förfinats till nästan moderna värden år 1867, med en erhållen period på 106,83 år och en excentricitet på ca 0,45. Stjärnans stora egenrörelse noterades 1869, vilket även då sågs som ett tecken på dess relativt korta avstånd från jorden. Det dröjde dock till 1960-talet innan en solid konsensus uppstod om dess parallax, som bestämdes till nära 0,050 bågsekunder.
Möjligheten att HD 123 (HR 5) kan bestå av fler än två stjärnor togs upp av flera författare, som Volet (1937), som föreslog en sekundär omloppsperiod på 22 år (även om hon medgav att den inte var övertygande), och Dorrit Hoffleit, som i 1982 års upplaga av Bright Star Catalogue noterade att en 6,9-årig periodsföljarperiod till HD 123 B kan existera. År 1951 hävdade H. Roth att komponent B var multipel, eftersom massförhållandet visade att B tydligen var mer massiv trots att den var svagare. Detta följdes upp av Lippincott (1963), som förfinade förhållandet MB /(MA + MB) till 0,546 ± 0,006, vilket innebar att B var ca 20 procent mer massiv än A. Detta har använts i senare studier, som Griffin (1999) som härledde en total massa för Ba/Bb-paret på 1,17 solmassa.
År 1983 rapporterade Brettman et al. att HR 5 var en variabel stjärna med en period på 1,082 ± 0,002 dygn. De kunde inte skilja ut vilken av de synliga komponenterna som uppvisade denna variation, men teoretiserade att en av dem kunde vara antingen en snabbt roterande stjärna med ojämnt fördelade stjärnfläckar, eller en spektroskopisk dubbelstjärna med en period på 1,082 dygn. Weber & Strassmeier (1998) fann dessutom variationer i radialhastighet i HR 5B med en period på 1,026 dygn och resonerade att Ba måste vara den variabla komponenten. År 1999 visade dock en omfattande studie av Griffin att stjärnan inte uppvisade några tecken på fotometrisk variation och att även om variationerna i radialhastighet i komponent B existerade, var den rapporterade ettdygnsperioden ett alias för den verkliga perioden på 47,685 dygn. AAVSO listar HD 123 som en reflektionsvariabel (ett binärt system där ljusstyrkevariationer ses eftersom en komponent reflekterar ljus från den andra) med det lilla ljusstyrkeintervallet på magnitud 5,966 till 5,981.
De synliga komponenterna, A och Ba, är båda huvudseriestjärnor av spektraltyp G liknande solen men något mindre massiva, där A är den ljusare, varmare och mer massiva av de två. Weber & Strassmeier (1998) antog en radie på 0,87 solradie för B, vilket motsvarar en typisk sen G-typstjärna. En av G-stjärnorna uppvisar hög kromosfärisk aktivitet medan den andra är vilande, en egenhet som ses i vissa andra solliknande dubbelstjärnor såsom HD 137763/HD 137778, 37 Ceti och Zeta Reticuli. Bb, å andra sidan, tros vara en röd dvärg, med ungefär tre tiondelar av solens massa.
Komponenterna A och B har en omloppsperiod på 106,83 år åtskilda med ca 30 AE, medan B själv består av paret Ba/Bb, som kretsar kring varandra med en omloppsperiod av 47,685 dygn i en excentrisk bana (excentricitet 0,610).