| HD 1976 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Cassiopeja |
| Rektascension | 00t 24m 15,65400s |
| Deklination | +52° 01′ 11,7032″ |
| Skenbar magnitud () | +5,580 (kombinerad) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B5 IV + okänd) + B5-6 IV |
| U–B | -0,619 |
| B–V | -0,121 |
| Variabeltyp | 53 Persei-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -9,70 ± 0,49 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +15,504 mas/år Dek.: -4,061 mas/år |
| Parallax () | 2,4621 ± 0,33 |
| Avstånd | ca 1 300 lå (ca 410 pc) |
| Absolut magnitud () | -1,76 |
| Detaljer | |
| Massa | 6,45 ± 0,17, 6,348 M☉ |
| Radie | 5,34 R☉ |
| Temperatur | 16 526 +100−82 K |
| Vinkelhastighet | 170 ± 4 km/s |
| Ålder | ca 60 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| HD 1976, ADS 328, AG+51 39, ALS 14565, BD+51 62, CCDM J00243+5201AB, GC 476, GSC 03260-02342, HIC 1921, HIP 1921, HR 91, IRAS 00215+5144, IRAS F00215+5144, 2MASS J00241564+5201119, NSV 155, PPM 25297, SAO 21366, TD1 195, TIC 202418751, TYC 3260-2342-1, uvby98 100001976, V746 Cassiopeiae, WDS J00243+5201AB, Gaia DR2 418916648901801728, Gaia DR3 418916648901801728 | |
HD 1976 eller V746 Cassiopeiae är en trippelstjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Cassiopeja. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 5,58 och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 2,46 mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 300 ljusår (ca 410 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -10 km/s. Systemet består av ett inre par av en underjätte av spektraltyp B och en mindre massiv stjärna av okänd typ, som på avstånd omkretsas av en annan underjätte av spektraltyp B.
Flera mätningar har gjorts av avståndet till stjärnsystemet, som 406 ± 54 parsec, 307 ± 59 parsec och 186 ± 24 parsec, men alla har stora fel och skiljer sig avsevärt från varandra. De två första överensstämmer inom de breda felgränserna, medan det tredje värdet anses vara för lågt på grund av den skakiga radiella hastighetsbanan som svänger med en halvamplitud. I en studie från 2022 kunde den totala massan av det inre paret endast avgränsas dåligt till 9 ± 5 solmassor på grund av denna osäkerhet, och massorna för de enskilda stjärnorna uppskattades från ett massförhållande av 1,57 ± 0,28 och ett antaget massvärde på 6,348 solmassor.
Uppskattningar av stjärnparametrar via astronomisk spektroskopi ger också olika resultat beroende på om spektraldata nära Balmerlinjerna H-β, H-γ och H-δ ingår i beräkningar, vilka ofta påverkas av instrumentella problem och likriktningssystematik.
HD 1976 Aa är en underjättestjärna av spektraltypen B5 IV. Den tros vara mycket ung, bara ca 60 miljoner år gammal, drygt en åttiondedel av solens ålder (4,6 miljarder år). Den avger 70 procent av systemets totala ljus. Det finns två lösningar på dess massa, nämligen 4,71 och 6,45 solmassor. Den senare, härledd exklusive data nära Balmerlinjerna, verkar stämma bättre överens med den nyare uppskattningen från 2019 på 6,348 solmassor.
Aa/Ab-paret är en del av en SB2-spektroskopisk dubbelstjärna med HD 1976 B, vilket anger att spektrallinjerna från båda komponenterna (A, B) är synliga, och är i sig en SB1-spektroskopisk dubbelstjärna, vilket betyder att endast Aa:s spektrallinjer är synliga.

HD 1976 visade sig vara en variabel stjärna när Hipparcos-data analyserades. Den fick dess variabelbeteckning 1999. Stjärnan rapporterades uppvisa multiperiodiska pulseringar med perioder mellan 0,83 och 2,50 dygn. Som sådan klassificerades stjärnan som en långsamt pulserande B-typstjärna (SPB). En studie från 2017 identifierade dock de två dominerande fotometriska perioderna (2,503867 och 1,0649524 dygn) som rotationsperioderna för tertiär- och primärstjärnorna (även om den senare är preliminär), vilket, om det bekräftas, skulle ifrågasätta SPB-klassificeringen.
År 2014 tillkännagavs att stjärnan hade ett starkt magnetfält, noterat genom spektropolarimetriska observationer, även om magnetfältet nu tros tillhöra den tredje stjärnan (B) istället.
Den enda komponenten vars spektrum inte kan observeras direkt, HD 1976 Ab, befinner sig i en nästan cirkulär (excentricitet 0,05) 25-dygns omloppsbana med Aa. Variationer i radiell hastighet orsakade av stjärnan observerades så långt tillbaka som 1912, och dess omloppsparametrar bestämdes först 1963.
Precis som med de andra två stjärnorna är dess fysikaliska egenskaper mycket osäkra. En studie från 2017 presenterade två uppsättningar möjliga egenskaper, som var och en motsvarar en huvudseriestjärna av spektraltyp A (1,87 solmassa) respektive F (1,31 solmassa). År 2022 rapporterades dock en betydligt högre massa av 4,0 ± 0,7 solmassa, vilket liknar det för en sen huvudseriestjärna av spektraltyp B. Som jämförelse har en typisk B7V-stjärna en massa på ca 3,92 solmassor.
HD 1976 B är en underjätte av spektraltyp B, ungefär som HD 1976 Aa, men något mindre ljusstark och utstrålar ca 30 procent av det totala ljuset från systemet. Den kretsar på avstånd kring det inre Aa/Ab-paret med en period på ca 170 år. Dess omloppsbana bestämdes först 1986, även om perioden vid den tidpunkten underskattades till 104 år. Massuppskattningen skiljer sig avsevärt beroende på den tidigare nämnda inkluderingen av Balmerlinjerna: 2,65 solmassor om de inkluderas och 6,10 solmassor om de inte inkluderas. Stjärnan har ett starkt bipolärt magnetfält som varierar med en period på 2,504 dygn, vilket troligen är dess rotationsperiod.