Nouruz är för de flesta en sekulär högtid och härstammar från förhistorisk tid. Historiskt sett är den däremot nära förknippad med zoroastrismen som var vanligt förekommande i Stor-Iran under antiken. För zoroastrier är nouruz än idag en helig dag, (gāhānbār). Till de religiösa bekännare som över hela världen firar högtiden hör förutom zoroastrier även aleviter, bahá'íer och till och med förgreningar inom Islam såsom ismailiter.
I Sverige har traditionen tilltagande växt sedan 1980-talet och exempelvis eldfesten arrangeras på flera olika platser i Sverige, där den som arrangeras i Stockholm är den största av sitt slag i världen, se avsnittet Nouruz i Sverige.
Bakgrund
Nouruz infaller den 20 mars, 21 mars eller 22 mars, datumet och det exakta klockslaget beror på solens position på himlen, och sammanfaller med det astronomiska fenomenet vårdagjämningen. Enligt den iranska kalendern inträffar nyårsdagen Nouruz på den första dagen i månaden farvardin och i den officiella tideräkningen i dagens Iran och Afghanistan sammanfaller större delen av året 1405 med det gregorianska året 2026 som används i Sverige.
Nouruz är den viktigaste högtiden på året för de iranska folken och festligheterna pågår i cirka 18 dagar. Festen inleds tisdagen före nyårsdagen med eldfesten (som beskrivs längre ner).
Amu Nouruz är en traditionell karaktär som anländer under eldfesten och ger barnen presenter.
Dagens festligheter har sin bakgrund flera tusen år tillbaka i tiden. Under akemenidertiden brukade man inför nouruz göra tolv pelare av torkad lera som symboliserade årets tolv månader. Ovanpå dessa pelare odlade man sedan tolv olika sädesslag och frön som vete, korn, havre, hirs, ris, ärter och sesam. De sädesslag som växte bäst trodde man skulle ge den bästa skörden under det kommande året. Under nyårsfestligheterna brukade man sedan bära in sädesslagen och strö ut dem på golvet i hemmen och i den kungliga residensen i Persepolis. Under antiken firades nyåret med vin, musik och dans.
Det finns kvarlevor i norra Spanien av det persiska nyårsfirandets eldfest. Den persiske musikologenZaryab introducerade nouruz på den iberiska halvön redan på 800-talet.
På kvällen mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten (persiska: chaharshanbe suri, ordagrant "röd onsdag") då man tänder brasor och hoppar över små eldar. Det är sed att äta torkade nötter och bär (så kallad âjil-e moshkelgoshâ) och en varm soppa (âsh reshte). Man sjunger till elden och ber om dess värme och färg. Samtidigt som man hoppar över elden sjunger man följande ramsa:
Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!
I fri tolkning:
Min gula nyans [det vill säga min blekhet / sjukdom] ger jag till dig!
Din röda rodnad [det vill säga din glöd och värme / hälsa] får jag tillbaka av dig!
Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Av den anledningen hoppar inte iranska zoroastrier över elden, utan de sjunger och dansar kring den.
Under eldfesten anländer också Amu Nouruz, en traditionell karaktär som har rötter i persisk mytologi. Han ger presenter, ofta nya ovikta sedlar, till barnen och är ett slags motsvarighet till den svenska jultomten.
Nyårsdukning (Haft sin)
Den traditionella nyårsdukning "haft sin" i Teheran, 2010.
Dagen före nouruz ordnar man den speciella nyårsdukningen. Man brukar duka ett bord eller breda en duk över mjuka persiska mattor på golvet. Det här bordet heter haft sin vilket på persiska betyder "de sju saker som börjar på s". Det som måste finnas på bordet är följande:
Senjed - söta stenfrukter från det lilla trädet smalbladig silverbuske, (Elaeagnus angustifolia), ibland också kallat ryskt silverbär, oleaster eller rysk oliv. Frukten symboliserar ödmjukhet i livet.
Somâq - en sur krydda som symboliserar att framtida måltider ska smaka gott.
Sabze - en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med god skörd.
Sib - ett rött äpple som symboliserar skönhet och hälsa.
Sir - vitlök, en symbol för hälsa och kampen mot sjukdom.
Serkeh - vinäger, vilket symboliserar omvandling.
Det bör dessutom finnas:
Sju olika sorters nötfrukter (så kallade ajil bland zoroatrister även kallat " lork " ).
En spegel (âyene)
En diktsamling av poeterna Hafez, Ferdousi eller Zarathustra som symboliserar kontinuiteten i den persiska kulturen.
Handmålade ägg.
Irans flagga (färgerna grönt, vitt och rött symboliserar grönska, renhet och kärlek).
En skål med en levande guldfisk (eller något som symboliserar en guldfisk) som symboliserar liv och rörelse.
Nyårsdagen (Ruz-e sal-e nou)
Vid nyårsdagen brukar man samlas hos den äldste i familjen och äta nouruz speciella mat som består av fisk (för det mesta sik) med ris som har blandats med dill, persilja, gräslök och färsk vitlök så att riset blir grönt. När det är dags för det nya året, brukar alla i familjen sitta runt "haftsin-bordet". Man brukar läsa dikter ur Hafez' Divan eller ur Ferdousis Shahnameh ('Kungarnas bok'), som av många anses vara Irans nationalepos.
Det sägs att i samma ögonblick som det nya året börjar, kommer den lilla guldfisken i skålen att sluta simma och bli blickstill för ett ögonblick! När det blir nyår önskar alla varandra Gott nytt år. Sedan ger de äldre presenter eller nytryckta sedlar till de yngre. Det är en sed hos iranier att man ska besöka alla släktingar och vänner vid nyåret. Under de första fem dagarna av nyårsfesten brukar de äldre i släkten stanna hemma och de yngre besöker dessa. Sedan besöker de äldre de yngre. Nyåret är den tid på året då man träffar även dem man inte hinner träffa under resten av året.
Den persiska nyårshälsningen lyder nouruz-etân piruz, vilket betyder ungefär "må ert nya år bli lyckobringande". Till denna fras lägger man ofta orden sad sâl beh az in sâlhâ ('må du leva hundratals år bättre än de här som varit').
På de kurdiska språken förekommer flera nyårshälsningar med liknande betydelse. På kurmanji används bland annat Newroza we pîroz be, ungefär ”må er Newroz vara lyckobringande”. På zazaiska förekommer Newroza şima pîroz bo och på sorani används Newroztan pîroz bêt. Uttrycken motsvarar ungefär ”glad Newroz”.
På turkiska språk förekommer bland annat azerbajdzjanskaNovruz bayramınız mübarək olsun, uzbekiskaNavro‘z bayramingiz muborak bo‘lsin, kazakiskaНаурыз мейрамы құтты болсын (Nauryz meiramy qūtty bolsyn), och turkmeniskaNowruz baýramyňyz gutly bolsun. Uttrycken motsvarar ungefär ”glad Nouruz” eller ”må högtiden vara lyckobringande”.
Stora nouruz (Nouruz-e bozorg)
Den iranske filosofen och diktarenZarathustra föddes enligt pahlavitradition den sjätte dagen in på det nya året. Zarathustras födelsedag firas både av zoroastrier över hela världen och av iranier av olika kulturell bakgrund. Högtiden kallas "Stora nyåret" (Nouruz-e bozorg) och sammanfaller alltså med nyårsfestligheterna. Sedan 2019 är Zarathustras födelsedag officiellt inskriven i Irans kalender.
Trettondagen (Sizdah bedar)
Tretton dagar efter det nya året – det vill säga 2 april – infaller sizdah-bedar (bokstavligen 'bortom trettonde dagen', i överförd bemärkelse ungefär "bortom den trettonde dagens otur") vilket sätter punkt för nyårsfirandet. Denna dag firas ofta med fester i det fria, och gärna med musik och dans. Det förekommer flera lokala och regionala variationer av traditionerna i samband med festligheterna.
Religiös anknytning
Lejonet (solen) och tjurens (jorden) eviga kamp, palatsrelief i Persepolis, Iran, som symboliserar det zoroastriska nyåret. På vårdagjämningen är de båda djuren jämnstarka.
Nyårsfirandet har sina rötter flera tusen år tillbaka, till tidpunkten för de första ariernas bosättning på den iranska högplatån, och omtalas i forntida iranska myter och legender. Innan Zarathustra hölls högtiden för att helga eldens gudom, Asha Vahishta (Ordibehesht). Enligt den brittiska kännaren av zoroastrismen Mary Boyce, reformerades högtiden av Zarathustra och fick en politisk anknytning när zoroastrismen blev statsreligion och fick en officiellt erkänd särställning i det persiska riket.
I antikens Persien var nouruz ett sätt för zoroastrier att dyrka Ahura Mazda och samtidigt ge en hyllning till livets pånyttfödelse och naturens skapelse. Nouruz har även en särskild religiös anknytning för zoroastrier eftersom profeten Zarathustra föddes den sjätte dagen in på det nya året.
Den zoroastriska kalendern (som är basis för den officiella kalendern i Iran och Afghanistan) utgår från Zarathustras födelseår.
De sju tingen på nyårsduken symboliserar zoroastrismens himmelsgud Ahura Mazda och dess sex principer amesha spenta: Asha (Sanningen), Vohu Manah (Goda Tanken), Kshathra (Kraften), Armaiti (Hängivenheten), Haurvatat (Fulländningen), Ameretat (Odödligheten). Siffran sju är helig i zoroastriskt tänkande.
Nouruz är den största högtiden för alla iranska folk, oavsett religiös eller etnisk grupp, och därför spelar den en viktig roll för samhörigheten mellan de iranska folken och för iransk kultur i Sverige. Det beräknas att mer än 200 000 i Sverige firar högtiden. Eldfesten i Stockholm är den största i sitt slag i världen och samlade 2013 mer än 40 000 personer.
Många svenska företag, däribland Tele2, Cervera och Posten, uppmärksammar varje åt nouruz genom reklam riktad till nyårsfirare.
Nouruz skrevs den 22 maj 2026 in på den Nationella förteckningen över immateriellt kulturarv i Sverige av Institutet för språk och folkminnen. Förteckningen är en del av Sveriges arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet och omfattar levande traditioner som förs vidare i landet, till exempel högtider, hantverk, mat, musik och umgängesformer.
I det kurdiska firandet förknippas högtiden både med vårens ankomst men även med den kurdiska myten om smeden Kawa, som besegrade tyrannen Zahhak. Vanliga inslag är eldar, dans, gemensamma måltider och besök hos släkt och vänner. I vissa delar av Kurdistan firas högtiden i upp till tretton dagar och avslutas med picknick eller utflykter i naturen. Regionala skillnader kan förekomma där exempelvis haft-sin generellt förekommer mindre bland kurder.
Andra årstidsfester
Sedan urminnes tider har de iranska folken firat sina största högtider vid årstidernas växlingar:
Nouruz: festen i början av den varma årstiden, det vill säga vid vårdagjämningen, symboliserar livets pånyttfödelse. Förr tog man denna dag ut djuren på bete.
Tirgan: midsommarfesten är vattnets fest ägnad åt fruktbarhetens gudinna Anahita. Firas även till minne av bågskytten Ârash som under kung Manuchehrs styre fastställde gränslinjen mellan Iran och Turan. Tirgan festival har arrangerats i Solna sedan 2011 med över 30000 besökare per år.
Mehregan: höst- och skördefesten infaller vid höstdagjämningen. På denna dag skulle man förr ta in sina djur. Firas även till minne av kung Fereyduns seger över tyrannen Zahhak.
Shirzad Aghaee, Nouruz – Berliyân-negin-e jashnhâ-ye irâni va digar jashnhâ va jashn-âiyinhâ-ye mardomi-ye irân (Nouruz och andra iranska folkhögtider), Stockholm, 2002. (persiska)
