Fereydun (avestiska: Thraētaona; medelpersiska: Frēdōn; persiska: فریدون Fereydun), är en hjälte i iransk mytologi och kung av den pishdadi-dynastin som besegrar den onda drakmänniskan Zahhak. I persisk litteratur är Fereydun en symbol för seger, rättvisa och frikostighet.
I den forniranska textsamlingen Avesta är Fereydun (under namnet Thraētaona) mest känd som "drakdödare". I Avestas berättelser står det dock uttryckligen att Fereydun på Ahura Mazdas befallning, avstod från att döda draken Zahhak. På så sätt ville han undvika att olika skadliga varelser skulle uppstå ur liket. Istället fjättrade han Zahhak på berget Demavend och där kommer odjuret att förbli i kedjor till tidens ände då det ska dräpas av hjälten Garshasp.
Fereyduns liv finns beskrivet i det iranska nationaleposet, Ferdousis Shahnameh (Kungaboken). Fereydun var son till Abtin, en av kung Jamshids ättlingar, och hans hustru Faranak. Han kommer till världen under tyrannen och drakmänniskan Zahhaks grymma styre. Omedelbart efter Fereyduns födelse för Faranak honom till en skog i Alborzbergen där han får näring av en ko. Tre år senare gömmer hon pojken i sitt palats. När han växt upp leder han tillsammans med smeden Kaveh ett folkligt uppror mot Zahhak. De besegrade tyrannen och tillfångatar honom på berget Demavend. Därefter utropades Fereydun till kung och gifter sig med Arnavaz. Fereydun styr riket med rättvisa i cirka fem hundra år. I slutet av sitt liv delade han sitt kungarike mellan sina tre söner, Salm, Tur och Iraj. Den sistnämnde blir kung över Iran.
