Pudel

Tidiga avbildningar

Historiska konstverk vittnar om att pudelliknande hundar redan under senmedeltiden var kända och spridda över stora delar av Europa.

Från 1400- och 1500-talen finns pudelliknande hundar som återkommande motiv i konsten i både Väst- och Sydeuropa. Det är på lejonklippningen eller den ulliga pälsen de har identifierats. Bland andra hundar kan man urskilja en som är slående lik en pudel på en av målningarna i sviten om Griselda, den trogna från Boccaccios Decamerone (jämför med talesättet pudeltrogen nedan). Den målades på 1490-talet av en okänd mästare verksam i den toskanska staden Siena. Tidigare har den målningen tillskrivits Pinturicchio från Perugia i Umbrien. Ännu mer slående lik en pudel är hunden på florentinaren Benozzo Gozzolis Sankt Augustinus avresa till Rom från 1464–1465. Pudelhundar förekommer på flera träsnitt och etsningar av tysken Albrecht Dürer, till exempel på Riddaren och knekten (1496–1497). 1470 målade florentinaren Francesco Botticini De tre ärkeänglarna med Tobias med motiv från den apokryfiska berättelsen om Tobit som hade en trogen hund, här avbildad som pudelliknande. Tidiga pudelmålare var även flamländaren Hans Memling med Batseba i badet (1484) samt den okände målaren av Bröllopet i Kana från 1550-talet. Denna målning tillskrevs tidigare Hieronymus Bosch men man har upptäckt att den är målad av en efterföljare. Från 1526 är tysken Hans Burgkmairs träsnitt i serien Kejsar Maximilian I:s triumftåg, där man ser en glatt skuttande pudelhund i den trötta trossen. 1540 målade den tyske konstnären Lucas Cranach den äldre sin Jaktscen nära Hartenfels' slott där en lejonklippt vit pudelliknande hund syns tillsammans med många andra hundar.

Etymologi och skriftliga källor

Lejonklippta vattenhundar (canis aquaticus) beskrivs för första gången 1553 av den schweiziske zoologen Conrad Gesner i Icones animalium quadrupedum viviparorum et oviparorum. Gesners källa var Elisabet I av Englands livmedikus John Caius. John Caius beskrev vattenhunden utförligare när han 1570 publicerade det första försöket att systematisera olika hundtyper, De Canibus Britannicis, översatt till engelska 1576 (Of Englishe Dogges). Där använder han benämningen vattenspaniel och nämner hur han beskrivit lejonklippningen för Gesner. Han hänför vattenspanieln tillsammans med landspanieln och settern till fågelhundarna och betonar även vattenspanielns förmåga som finder (sökhund).

Så tidigt som 1621 ger den brittiske författaren och officeren Gervase Markham (cirka 1568–1637) en närmast modern rasbeskrivning av the Water Dogge i Hungers Preuention or the whole Arte of Fowling by Water and Land:

Märkligt nog är det på engelska en hund första gången kallas puddle i skrift 1643. I en pamflett om engelska inbördeskriget diskuterar två hundar det politiska läget. Den av hundarna som kallades puddle var tysk, kunde många konster och tillhörde prins Rupert av Pfalz, systerson till Karl I av England. Ordet puddle härstammar via medelengelskan från tyskans pfudel och har samma betydelse – pöl, särskilt lerpöl.

Ordet pudel kommer från tyskan. På tyska härleds rasnamnet pudel från det lågtyska verbet pudeln som betyder plaska. Pudel är en förkortning av pudelhund, i direktöversättning plaskhund. Av verbet pudeln har dialektalt på tyska bildats substantivet pfudel med betydelsen pöl (vattenpuss). Första gången ordet pudelhund är belagt på tyska är 1678, som tysk översättning av latinets canis aquaticus (vattenhund). Det är vad pudelhund syftar på från början – rastypen vattenhund.

Jämte latinets canis aquaticus, engelskans water dog och tyskans pudelhund, finns på franska två beteckningar för rastypen, en som syftar på hårlaget – barbet – och en som syftar på det viktigaste jaktbytet – caniche.

Första gången barbet omnämns som just storpälsad vattenapporterande jakthund är 1560 i jakthandboken La vénerie av Jacques du Fouilloux (cirka 1521–1580). På italienska heter pudel alltjämt barbone, vilket liksom det franska barbet helt enkelt syftar på den rikliga pälsen. Barba (italienska) och barbe (franska) står för skägg, samma ordstam som i barberare. Enligt en annan teori kan barbet istället härledas ur det franska verbet barboter som likt tyskans pudeln betyder plaska i vatten.

Det nuvarande franska rasnamnet caniche är en kortform av chien canard – vilket betyder andhund. Första belägget av caniche är från 1743 syftande på en tik av hundtypen barbet, vilket då blev synonymt med caniche men som är en betydligt äldre benämning. Äldsta belägget på franska av en hund kallad barbet är från slutet av 1200-talet i en version av djur-eposet Roman de Renart.

Att jämföra med lågtyskans pudel – plaska och tyskans pfudel – pöl, finns på franska talesätten "crotté comme un barbet" och "mouillé comme un barbet" ("snuskig som en barbet" respektive "våt som en barbet").

Pudel och vallhundar

Enligt den andra teorin härstammar vattenhundarna främst från vallhundarna. Såväl perro de agua español som Frankrikes barbet har för övrigt använts till att valla får. På motsvarande vis har den ungerska vallhunden puli också använts till vattenapportering. Pudelns förtjusning i att upprymt springa i stora cirklar anses vara ett möjligt vallhundsarv.

Denna ursprungliga centralasiatiska vallhund representeras idag av den tibetanska terriern (trots sitt västerländska namn är den inte någon terrier; i hemlandet Tibet kallas den för övrigt dhokhi apso – utomhushund). Den mest kända av dessa vallhundsraser är pulin.

I Tyskland finns schafpudel (i översättning vallpudel eller herdepudel), en ålderdomlig vallhund som inte är erkänd som självständig ras. Den står nära den holländska vallhunden schapendoes liksom den polska polski owczarek nizinny (PON). Dess eventuella släktskap med den tyska pudeln är okänt, men den nämns ofta tillsammans med pudeln i hundlitteraturen. I den tyske zoologen Ludwig Reichenbachs bok Der Hund in seinen Haupt- und Neben-Racen (1836) nämns schafpudeln som en variant av den "egentliga pudeln". Fortfarande 1895 kunde den franske veterinären och professorn Charles Ernest Cornevin (1846–1897) i sin Traité de zootechnie spéciale räkna schafpudeln som en "underras" av pudeln och den tyske kavallerikaptenen och kynologen Max von Stephanitz (1864–1936) menade så sent som 1921 i Der Deutsche Schäferhund in Wort und Bild att det fanns ett släktskap.

I deltaområdet Camargue i södra Frankrike finns vallhunden berger de Crau vars exteriör och päls är mer lik pudelns. Berger de Crau är inte heller erkänd som egen ras, men hundar av denna typ har använts vid återskapandet av barbeten som inleddes på 1970-talet.

I äldre kynologisk litteratur görs inte alltid skillnad på pudel/barbet och vallhundar med liknande drag. 1751 beskrivs pudeln tillsammans med vad som kan vara puli av den tyske kynologen Carl von Heppe (1686–1759):

Detta räknas som den första beskrivningen av pulin. Ursprunget till namnet puli, som förekom i skrift första gången 1765, tros vara pudli, ett av de ungerska namnen på pudeln. Det ungerska ursprunget upprepas av den tyske naturvetenskapsmannen Johann Georg Krünitz (1728–1796) i hans omfattande ekonomiska encyklopedi i en volym som utkom först efter hans död 1811. Också han anger att pudel är liktydigt med barbet.

Det var den med von Heppe samtida tyske jaktförfattaren Heinrich Wilhelm Döbel (1699–1746) som i sin Jäger-Practica (1754) först framförde teorin om pudelns och vattenhundarnas asiatiska ursprung. En tredje tysk jaktskribent från samma tid, Johann Friedrich von Flemming (1670–1733) skriver i Der vollkommene teutsche Jäger utgiven 1749 om vattenhunden som en korsning mellan hound och den lurviga vallhunden budel; dessa klipps på delar av kroppen för att simma bättre; fransmännen kallar dem barbet:

Pudel och barbet

Hur de olika typerna av vattenhundar skiljts åt och blivit raser i modern mening är en lång process, där lokala egenheter renavlats. En process som fullbordades först i och med att rasstandarder och stamböcker upprättades under 1800- och 1900-talen. I ett lexikon om jakthundar från 1803, The Sportman's Cabinet av engelsmannen William Taplin (cirka 1740–1807), är det tydligt att författaren inte gör skillnad på vattenspanieln på Brittiska öarna och på den franska motsvarigheten som han också kallar vattenspaniel. Den svenske naturforskaren Sven Nilsson jämställer i Skandinavisk fauna 1820 pudeln med vattenhunden, canis aquaticus och barbet. Barbet och caniche användes i Frankrike som synonymer för samma slags hund ända till de första hundutställningarna i slutet av 1800-talet.

Mot slutet av 1600-talet definieras barbeten närmare av de första franska lexikograferna. I Dictionnaire universel 1684/1690 (postumt) beskriver Antoine Furetière barbet som lockhårig jakthund och i första upplagan av Franska Akademins ordbok Dictionnaire de l'Académie française 1694 beskrivs den som lockhårig vattenhund. Begreppssamlaren François-Alexandre Aubert de La Chesnaye Des Bois (1699–1784) skriver 1759 i Dictionnaire raisonné universel des animaux om hur barbeten lejonklipps för att klara vattenarbetet. Även den franske advokaten Jacques Lacombe (1724–1811) beskriver i sin Encyclopédie méthodique 1794–1795 barbeten som en lurvig, vattenapporterande jakthund som klipps på delar av kroppen.

Den italienske abboten Francesco d’Alberti di Villanuova (1737–1801) definierar 1771 i Nuovo dizionario italiano-francese italienskans barbone (pudel) som översättning av franskans barbet. Sin första utförliga beskrivning som jagande vattenhund får barbeten i volym 5 av Georges-Louis Leclerc de Buffons stora naturalhistoria Histoire naturelle, générale et particulière 1755. Buffon skriver att barbeten skiljer sig från spanieln genom storleken och sin rikliga, lockiga päls. Han skriver också att den finns som större och mindre och att den ursprungligen kommit från Nordafrika via Spanien. Det är Buffon som är upphovsman till teorin om det nordafrikanska ursprunget, som skäl anger han att hårlaget skulle höra hemma i det klimatet.

Barbeten av idag (även kallad epagneul barbet, barbet spaniel och fransk vattenspaniel) kan beskrivas som en oförädlad pudel, eller en pudel som rekonstruerad lantras. Den räddades från att dö ut på 1970-talet, när entusiaster påbörjade målinriktad avel med de sista spillrorna för att restaurera rasen. Mot slutet av 1800-talet kunde den ställas ut som självständig ras, men under 1900-talet höll den på att falla i glömska. Så sent som 1932 beskrevs den dock av Carl O. M. P. Leuhusen (1894–1969) i det svenska hundlexikonet Rashundar i ord och bild. Liksom pudeln har den främst använts som vattenapporterande jakthund.

Pudelkorsningar

Övriga blandraser

• Silkespudeln finns inte. Att kalla en hund så är ett klassiskt bondfångeri av hundskojare för att kränga dvärghundar av blandras.

Pudeln i Skandinavien

Första gången pudeln nämns på svenska är 1771. Men redan 1753 beskriver Carl von Linné vad som verkar vara en pudel eller vattenhund i skriften Cynographia eller Beskrifvning om Hunden, men kallar denna då dogg:

Fem år senare, i den tionde upplagan av sitt magnum opus, Systema naturae, räknar dock Linné upp Canis Aquaticus som en av sju hundtyper.

I Danmark nämns pudeln första gången i skrift 1776 som en av fyra hundtyper som räknas upp under uppslagsordet Canis i det zoologiska lexikonet Zoologiæ Danicæ prodromus av naturforskaren Otto Friedrich Müller.

I Danmark hölls pudlar under 1800-talet som gårdshundar för att hålla efter råttor. Pudeln var även populär bland rika som kunde låta tjänstefolket sköta pälsvården. Den första pudeln som registrerades i Danmark var en storpudel som togs upp i den första upplagan av Dansk Hundestambog 1891. I Sverige och Norge var det först under det sena 1800-talet pudeln gjorde sitt varaktiga intåg. Någon betydelse som jakthund har den aldrig haft i Norden, men som utställningshund visades den redan på Konungens jaktklubbs hundutställning 1886 (tre år innan Svenska Kennelklubben (SKK) bildades, då även blandrashundar fortfarande kunde ställas ut). I ringen Mopsar, King Charles-hundar, Levretter, Pudlar o.s.v. inom gruppen Sällskapshundar visades tre pudlar; en vit och två svarta, varav den ena var tysk, de andra två utan uppgift om härkomst. Dessutom visades en silkespudel, en half-pudel och en som kallades King Charles hund/fransk silkespudel. Den första pudeln som deltog på utställning i Danmark var med på Danmarks tredje hundutställning i Randers 1894. I Norge ställdes den första pudeln ut 1909. Det dröjde länge innan någon nämnvärd avel kom igång. Efterfrågan tillfredsställdes främst genom import, i första hand från Tyskland. Men även från Frankrike och Spanien kom tidiga pudlar till Norden.

Svenska Pudelklubben (SPK) bildades 1942, åtföljd av Pudelklubben i Danmark 1948, Norsk Puddelklubb (NPK) 1956 och Suomen Villakoirakerho i Finland 1962. Mellan de nordiska länderna finns ett omfattande utbyte kring avel och utställningar. Efter andra världskriget ökade pudelns popularitet stort. Import från Storbritannien har funnits sedan början av 1900-talet, under efterkrigstiden blev denna import den dominerande. Pudelstammen i Norden har sedan dess framförallt byggts på brittiska importer, med tillskott under de senaste decennierna av amerikanska pudlar. Det finns inte några gamla inhemska blodslinjer kvar, men aveln har varit internationellt framgångsrik, pudlar har även exporterats.

Pudelns kärna

Pudelns kärna är den verkliga innebörden av något, dess dolda inre väsen, till skillnad från den synliga ytan. Uttrycket härrör från Johann Wolfgang von Goethes drama Faust (1808; en första version, Ur-Faust, var klar 1775), först översatt 1853 av Johan Andersson (1820–1894) (Göthe's dramatiska arbeten Bd. I).

Under sin påskpromenad lägger Faust märke till en svart pudel som springer i allt trängre cirklar runt honom. Faust låter pudeln följa med hem. Där förvandlas den och visar sig vara Djävulen i Mefistofeles gestalt. Faust utbrister:

Det var således pudelns kärna!

"Das also war des Pudels Kern!" Goethe, Faust – Tragedins första del, tredje scenen; i Fausts studerkammare.

Att Goethe valde just en pudel tycks inte ha varit helt slumpartat. I Tyskland vid den tiden var Faust-berättelsen väl känd både som folkbok och som marionetteater, något Goethe refererar till i sin självbiografi. Faust-figuren hörde alltså hemma i samma miljöer som cirkus, varieté och gatugyckel, där pudlar ofta uppträdde. Mefistofeles som scenfigur har dessutom drag av den klassiska narrfiguren Harlekin från commedia dell'arte, en teaterform Goethe fascinerades av under sin italienska resa 1786–1788. I promenadscenen ger Goethe en träffsäker karakteristik av pudelns väsen:

Goethe får här med mycket av pudelns karaktär och beteende. Att glatt ta kontakt med människor, även främmande, är typiskt för pudlar, liksom kärleken till vatten och till att apportera. Ett annat karakteristiskt pudelbeteende är att i vild glädje rusa runt i cirklar; så kallad pudelfnatt. På tyska finns uttrycket sich pudelwohl fühlen – vara jublande glad, upprymd. Som plantering inför Mefistofeles förvandling har episoden tematiskt samband med påskens häxritter, något som har avgörande betydelse i dramat. I den folkliga föreställningsvärlden har svarta hundar associerats till häxor och trollkarlar. Även pudlar har ansetts stå i förbund med övernaturliga krafter, se under folksagor och sägner nedan. En känd pudel som tillskrivits magiska förmågor var Prins Ruperts ovan omtalade pudel Boye som sades ingripa till prinsens beskydd med övernaturliga metoder. Hundar har också setts som synska, då de ibland skäller rakt ut i mörkret. Något som Goethe låter pudeln störa Faust med i dennes kammare, innan förvandlingen. Pudlar har ofta liknande vaktbeteende.

"Ödespudeln"

Tragikomiskt nog råkade det bli just en pudel som blev slutet för Goethes 26 år långa karriär som direktör för hovteatern i Weimar. Den kringresande skådespelaren Rudolf Karsten från Wien ägde en väldresserad pudel vid namn Nero. Med denna i en ledande roll lät han uppföra melodramen Der hund des Aubry, oder Der Wald bei Bondy (Le Chien de Montargis, ou la Forêt de Bondy/Den trogne hunden) av fransmannen René-Charles Guilbert de Pixérécourt, som gjort succé i såväl Paris som i Berlin och andra tyska städer. Goethe refuserade år 1817 förslaget att låta Karsten och hans pudel gästspela vid hovteatern. Men medlemmar av hovet, med storhertigens mätress, skådespelerskan Karoline Jagemann i spetsen, som länge skulle ha tyckt att Goethe var alltför högtravande, lyckades förmå storhertig Karl August av Sachsen-Weimar att ändra på beslutet. Det blev för mycket för Goethe som omedelbart lämnade sin post.

Goethe hånades i en satirisk dagsvers som publicerades i dagspressen samma år och pudeln Nero kallades för Schicksalspudel (ödespudel). Versen som är en travesti på två diktrader i en hyllningsdikt till Goethe av hans nära samarbetspartner Friedrich Schiller från 1799, har ibland tillskrivits Goethe själv, som hans egen bittra kommentar till tillkortakommandet.

Folksagor och sägner

Pudeln förekommer i folksagor och sägner med inslag av trolldom. Nejlikan (Die Nelke, KHM 76) nedtecknades och utgavs av bröderna Grimm i deras stora sagosamling 1812. En drottning föder en prins som har gåvan att hans önskningar blir sanna. Prinsen rövas bort av kungens kock som ordnar det så att drottningen får skulden. När kocken fått sina önskningar uppfyllda försöker han arrangera ett lönnmord på prinsen. Men denne får reda på hela komplotten och straffar kocken med att förvandla honom till en svart pudel som tvingas äta glödande kol.

Den brittiske filologen Benjamin Thorpe gav 1851 ut Northern Mythology, en samling med sägner och folktro från Skandinavien, Nordtyskland och Nederländerna. Där berättar han om traditionen med årseldar, biikebrennen (beacon-burning) i Nordfriesland. De tänds traditionellt den 22 februari då man firar Petrus cathedraticus, när aposteln Petrus enligt myten vigdes till biskop i Rom. Men eftersom seden hade anor från hednisk tid, försökte prästerna sätta stopp för den. När befolkningen i Rantum trotsade kyrkans påbud smög sig enligt sägnen ett monster i form av en svart pudel ner från höjden där elden tänts. Och från den dagen var de tvingade att härbärgera monstret i sin by.

Framför domkyrkan i Osnabrück i nuvarande Niedersachsen står en skulptur kallad Der Löwenpudel. Enligt sägnen reste borgarna den av tacksamhet mot en pudel som räddat dem undan Karl den stores vrede. Han ville hämnas för att stadsborna haft kontakt med den saxiske upprorsledaren Widukind och svor att halshugga den första levande varelse han mötte efter sitt intåg i staden. Av en händelse blev det en förrymd pudel som fick mista sitt huvud. Åldern på både skulpturen och sägnen är dock okända, och i medeltida källor kallas statyn Löwenstein.

Mer sentida pudelmagi

I Carlo Collodis konstsaga Pinocchios äventyr från 1883 uppträder en pudel förknippad med magi i en episod som är avgörande för handlingen och utvecklingen av marionettdockan Pinocchios tematik. När Pinocchio lurats av Räven och Katten och är nära att dö ingriper Fen med det blå håret. Hon åkallar sin tjänsteande, pudeln Medoro som går upprätt och är klädd i livré. Honom sänder hon att rädda Pinocchio. I episoden tar Pinocchio sina första steg i utvecklingen mot att bli en liten pojke av kött och blod.

Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita färdigställdes slutgiltigt 1940. Den kunde ges ut postumt som följetong så sent som 1966–1967, men blev inte publicerad oavkortad förrän 1973. I första kapitlet som har rubriken "Tala aldrig med främlingar", dyker just en främling upp i den annars folktomma allén vid Biskopsdammarna. Han har en spatserkäpp med en svart knopp i form av ett pudelhuvud. Främlingen är ingen mindre än Woland som senare visar sig vara Fan själv. Detta betraktas ofta som en blinkning till Goethes Faust och hur Mefistofeles först uppträder som en pudel (se ovan). Pudelsymboliken återkommer senare i kapitel 23, "Satans stora bal". När Margarita kröns till balens drottning hängs en tung kedja med en bild av en svart pudel runt hennes hals och när Margarita tar plats på estraden får hon en kudde broderad med en gyllene pudel att vila sina fötter på. Voland är ett av de tyska namnen på Djävulen och Goethe låter i valborgsnattsscenen Mefisto presentera sig som "junker Voland". Det finns också fler paralleller: Margarita är en variant av namnet Margareta, liksom även Gretchen, flickan som Faust förför men överger och i sin studerkammare refererar Faust till sig själv som "Meister" (mästare), vilket fallit bort i de svenska översättningarna. Sedan upphör de direkta parallellerna då interaktionen mellan Faust, Mefisto och Gretchen respektive Mästaren, Woland och Margarita skiljer sig på avgörande punkter, men korrespondensen mellan verken är erkänd.

Puddelmennesket

Den norske dramatikern Henrik Ibsen använder i En folkefiende 1882 ordet pudelmänniska i betydelsen kulturmänniska. Badläkaren Doktor Stockmann blir en avskydd visselblåsare när han avslöjar ett parasitangrepp i vattnet. Efter att ha blivit hårt ansatt under ett offentligt möte utbrister Stockmann i ett affekterat försvarstal i fjärde akten. Där ställer han den förfinade pudeln mot "køteren", det vill säga byrackan:

Luspudel

• Luspudel. Den förste att använda pudel som skymford på svenska var författaren August Blanche i romanen Flickan i Stadsgården (1847). Enligt Svenska Akademiens ordbok hade pudel som nedsättande tillmäle under 1950-talet till stor del ersatts av luspudel. Enligt Svensk ordbok är luspudel belagt i skrift sedan 1926. Dock förekommer uttrycket "en grön luspudel" som förolämpning i Aftonbladet redan 1919 i ett referat av ett politiskt bråk i Bayern. 1925 använder författaren Karl Asplund den nedlåtande karakteristiken "en grå och lurvig luspudel" om en nedgången person i ett söndagskåseri om studentåren i Uppsala i Svenska Dagbladet. På tyska kan med pudel menas en smutsig och ovårdad person, eller en person som utför smutsigt arbete. Man får tänka sig en dyig och våt pudelpäls efter en dags jakt i våtmarkerna, på den tiden människor levde under enkla förhållanden (jämför med franskans crotté comme un barbet – "snuskig som en barbet" ovan),
• När man på svenska säger som en våt hund, dyblöt, kan tyskarna istället säga pudelnasz ("pudelblöt" – jämför med franskans mouillé comme un barbet – "blöt som en barbet"" ovan).

Cirkuspudel

• Pudeltok är den svenska översättningen av Goethes "ein pudelnärrisch Tier" – pudelnärrisch är på tyska ett idiom; tokig som en pudel.
• Pudelshamn, det vill säga Mefistofeles förklädnad. Viktor Rydberg skriver i Bilder ur Goethes Faust (1897):

• Cirkuspudel. Kan användas bildligen om personer som gör sig till för att få uppmärksamhet. Till exempel svarade författaren Sture Dahlström på frågan varför han så ogärna framträder offentligt: "Jag vill inte vara en jävla cirkuspudel i media". Ett annat exempel är när dåvarande Svenska språknämnden beskrev bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons offentliga ursäkt som "lika lydigt och ekvilibristiskt som en dresserad cirkuspudel" (se nedan om att göra en pudel).

Vara någons pudel

• Poodle-faker var från början (1902) arméslang för en inställsam man, det kunde också avse en ny rekryt. Det kom även att betyda en i andras ögon vek man som tyr sig till kvinnor för personliga fördelar, en morsgris. Över huvud taget kan poodle i sig användas pejorativt om någon som är servil eller springer andras ärenden. Det var den brittiske liberala politikern David Lloyd George som 1907 kallade överhuset för tories pudel. Poodle kan också syfta på en smilfink (toady).

Pudeltrogen

• Pudeltrogen; pudeltrohet, på tyska pudeltreu. Att vara undergivet trogen. Jämför med pudeln på målningen av Boccaccios Griselda (se ovan), hon som var både trogen och undergiven. Jämför också med pudlarna vid dödsbäddarna hos kejsar Henrik II och på van der Weydens altartavla, liksom med Napoleons anekdot från slaget vid Marengo (se ovan). "En ærlig Pudel følger Herrens Liig, og døer af stille Troskab paa hans Grav" (en hederlig pudel följer sin herres lik, och dör av stillsam trofasthet på hans grav), skrev den danske författaren Adam Oehlenschläger i tragedin Erik og Abel 1820. Bilden av pudlar som är så trogna att de följer sina herrar till graven har sitt ursprung i berättelserna om pudlarna som följde med den franska armén under början av 1800-talet (se ovan under Spridning och popularitet). Litteraturkritikern Oscar Levertin sa om sig själv: "Jag är en trogen pudelnatur". Som talesätt finns pudeltrogen även på franska – Suivre quelqu'un comme un caniche, sans le quitter d'un pas ("Att följa någon som en pudel, utan att vika ett steg från sidan"). I romanen Les Petits bourgeois som först gick som följetong i dagstidningen Le Pays, men inte utkom i sin helhet förrän postumt 1855 använder Honoré de Balzac caniche som epitet på en undergiven person.
• Pudelöga. Trofast, vänlig och klok blick. I romanen Øen i Sydhavet 1824–1825 skriver Oehlenschläger "nu saae hun ham ærligt i Øiet, som en tro Pudel" (nu såg hon honom ärligt i ögonen, som en sann pudel).

Pudelklippt

• Pudelpermanent; pudelklippt; pudelfrisyr. Från början den kortklippta krusade tantkalotten, ibland blåtonad, som på engelska heter poodle-cut, på tyska kan man tala om Pudelkopf (pudelhuvud). Någon kunde också vara pudelkammad. På danska kan man säga att någon med liknande frisyr är pudlet ("pudlad"). To treat someone as a poodle; to poodle someone är när man klipper och rakar någon, det kan också syfta på att man klär upp någon, snofsar till denne/denna, poodle up. Denne har då blivit poodled, företeelsen benämns poodling.

I Madame Bovary (1857, först översatt av Ernst Lundquist 1883) skriver lustigt nog Gustave Flaubert att ett skulpterat lejon har pudelfrisyr:

Den danske litteraturkritikern Georg Brandes använde den retoriska kontrasten mellan lejon och pudel på ett annat sätt: "Den polske Løve, der en Gang var saa frygtet, er bleven en Pudel, som apporterer" (det polska lejonet, som en gång var så fruktat, har blivit till en pudel, som apporterar). Också den norske poeten Johan Sebastian Welhaven använde en snarlik liknelse – "løven tæmmedes til pudelhund" (lejonet tämjdes till en pudel).

• Pudelnackt (tyska) är närmast en motsvarighet till spritt språngandes naken och syftar på hur man rakar delar av pudelns kropp.
• Pudelrock. Uppoppad och hitlisteinriktad hårdrock, efter de utövande pudelrockarnas uppvolmade hårmode, till exempel Europe.
• Det finns åtskilliga fler associationer till pudelns päls: Pudelvete, till exempel, är en gammal vetesort, som ser friserad ut; pudelmössa, kallades på 1700-talet svarta mössor av kortklippt lammpäls, det vill säga liknande den pälskvalitet som idag kallas persian – finns också på tyska; Pudelmütze. På engelska finns ännu mer: Poodle cloth avsåg ursprungligen ett noppigt tyg men har senare blivit en beteckning för både stickade och vävda tyger med luddig yta (angora, rya, teddy, fuskpäls). Poodle collar är en fluffig krage.

Göra en hel pudel

• Göra en hel pudel – att med uttrycklig ödmjukhet göra offentlig avbön. Uttrycket användes första gången av Pål Jebsen (född 1956), kommunikationsstrateg med norskt påbrå, när han i Dagens Nyheter 12 november 2002 ombads kommentera bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons helomvändning inför media angående sina dubbla löner:

21 september 2005 berättade Pål Jebsen i radioprogrammet P1 Morgon om hur hans egna pudlar betedde sig precis så när de fått tillsägelser. Uttrycket togs också upp av den brittiska affärstidningen Financial Times som skrev att to do a whole poodle var en av de mest minnesvärda formuleringarna som skapats på länge och jämförde med andra nordliga innovationer som Volvo och Ikea.

Uttrycket förekommer också i den förkortade varianten göra en pudel samt helt enkelt pudla.

• Göra en pudel finns också på tyska och danska; "einen Pudel werfen" eller "einen Pudel schießen" respektive "gjøre en pudel" eller "begaa en pudel", men har då en annan betydelse: Att slå en miss eller bom, eller felbedöma ett slag (i boll- eller kägelspel). Pudelrinnen (tyska) är när bowlingklotet slinker ner i rännan, som när en pudel eller retriever inte kan motstå att kasta sig i vattnet. Uttrycket kan även användas bildligt: "Der begik Baron Holberg een stoer Pudel, som ikke skrev denne Comoedie i det tydske Sprog…" (Där begick baron Holberg en stor pudel, som inte skrev denna komedi på tyska språket, om en av Ludvig Holbergs pjäser i ett magasin från mitten av 1800-talet). Göra en miss, begå ett misstag kan på tyska också heta pudeln i all enkelhet. Även på norska kan misstag heta puddel.

Rasmonografier samt rasartiklar i hundmonografier och lexikon

• Aalegaard, Ebba (1965) (på danska). Pudlen. Historie - opdræt - avl. Köpenhamn: J. FR. Clausens Forlag 
• Bengtson, Bo (1995). ”Pudel”. All världens hundar. Stockholm: Interpublishing. ISBN 91-86448-34-X 
• Bengtson, Bo (1995). ”Barbet”. All världens hundar. Stockholm: Interpublishing. ISBN 91-86448-34-X 
• Bewick, Thomas (1790 (2013)). ”Rough Water Dog” (på engelska). A General History of Quadrupeds. Newcastle upon Tyne, England (New York): Beilby & Bewick (Cambridge University Press), digital fotofaksimil, Google Böcker. ISBN 978-1-108-06232-9. https://books.google.se/books?id=bFDmgeDcVl0C&printsec=frontcover&hl=sv&source=gbs_atb#v=onepage&q&f=false. Läst 14 maj 2026 
• de Buffon, Georges-Louis Leclerc (1755). ”Grands Barbets” (på franska). Histoire naturelle, générale et particulière. "vol. V". Paris: L'Imprimerie Royal, återpublicerad av Internet Archive. https://archive.org/details/histoirenaturel5buffa/page/246/mode/2up. Läst 18 maj 2026 
• Busack, Walther (1955) (på tyska). Der Deutsche Pudel. Abstimmung, Aufsucht und Haltung. Minden, Nordrhein-Westfalen: Albrect Philler Verlag 
• Caius, John (1576). ”Of the Dogge called the water Spaniell, or finder, in Latine Aquaticus seu Inquisitor” (på engelska). Of Englishe Dogges. London: Rychard Johnes, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241120023413/https://www.gutenberg.org/files/27050/27050-h/27050-h.htm#trans_page16. Läst 20 november 2024 
• Dangerfield, Stanley (1954) (på engelska). Your Poodle and Mine. London: Rockliff 
• Désarnaud, Cristina (2003) (på engelska). Spanish Water Dog. Allenhurst, New Jersey: Kennel Club Books. ISBN 1-59378-344-2. https://archive.org/details/spanishwaterdog0000desa 
• Encyclopædia Britannica, red (u.å.). Designer dog. Chicago: britannica.com. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250904194204/https://www.britannica.com/animal/designer-dog. Läst 7 juni 2026 
• Engler, Rosa (1995) (på tyska). Pudel. Ursprung, Aufzucht, Erziehung, Pflege. Cham, Bayern: Müller Rüchlikon. ISBN 3-275-01181-2 
• Fornmark, Erik (1955–1956). ”Strävhårig vorsteh”. i von Essen, Carl Reinhold. Hundboken. "vol. I". Stockholm: Bokförlaget Gothia 
• Fossenius (1), Birthe (1966). ”Pudel”. i Wallerstedt, Malcolm. Stora nordiska hundboken. Malmö: Förlags AB Kynos 
• Fossenius (2), Birthe (1966). ”Puli”. i Wallerstedt, Malcolm. Stora nordiska hundboken. Malmö: Förlags AB Kynos 
• Furness, W. R. (1891). ”The Poodle”. i Shields, George O. (på engelska). The American Book of the Dog. Chicago: Rand, McNally & Company, digital fotofaksimil, Internet Archive. https://archive.org/details/americanbookofdo00shierich/page/614/mode/2up?view=theater. Läst 23 april 2011 
• Henriksen, Kirsten (1977) (på danska). Bogen om pudler. Köpenhamn: Clausen bøger. ISBN 87-11-03820-9 
• Hermelin, Göran (1972). Spaniel och retriever. Västerås: ICA-förlaget. ISBN 91-534-0241-3 
• Hopkins, Lydia (1953) (på engelska). The Complete Poodle. Richmond, Virginia: Denlinger´s. https://archive.org/details/completepoodle00hopk 
• Hoyt, Hayes Blake (1951) (på engelska). Your Poodle. New York: G. P. Putnam's Sons 
• Irick, Mackey J. (1986) (på engelska). The New Poodle. New York: Howell Book House. ISBN 0-87605-256-1. https://archive.org/details/newpoodle00iric 
• Ivarsson, Christer (2023). Hur jag klipper min pudel. Stockholm: Svenska Pudelklubben (SPK)   PDF
• Johns, Rowland (1948 (1961)) (på engelska). Our Friend the Poodle. London: Methuen & Co Ltd 
• Krünitz, Johann Georg (1811). ”Pudel”. i Flörke, Heinrich Gustav (på tyska). Oekonomisch-technologische Encyklopädie. "vol. CXVIII". Berlin: Pauli, elektronisk onlineversion hos Oeconomische Encyclopädie online, Universitätsbibliothek Trier, Deutschen Forschungsgemeinschaft. https://www.kruenitz1.uni-trier.de/xxx/p/kp08192.htm. Läst 7 juni 2026 
• Lee, Rawdon Briggs (1894). ”The Poodle” (på engelska). A History and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland (Non-sporting division). London: Horace Cox, återpublicerad av ChestofBooks.com. http://chestofbooks.com/animals/dogs/Non-Sporting/Chapter-VII-The-Poodle.html. Läst 22 april 2011 
• Leuhusen (1), Carl O. M. P. (1932). ”Barbet”. Rashundar i ord och bild. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
• Leuhusen (2), Carl O. M. P. (1932). ”Pudel”. Rashundar i ord och bild. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
• Lockwood, Barbara; Sheldon, Margaret (1968) (på engelska). Pet Library's Poodle Guide. New York: Pet Library Ltd. https://archive.org/details/petlibraryspoodl00lock 
• Markham, Gervase (1621). ”The use of the Water Dogge and the manner of trayning them” (på engelska). Hungers Preuention or the whole Arte of Fowling by Water and Land. London: Anne Helme & Thomas Langley, digital fotofaksimil, Wikimedia Commons. https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/19/Hungers_preuention-_or%2C_the_whole_arte_of_fowling_by_water_and_land._Containing_all_the_secrets_belonging_to_that_arte%2C_and_brought_into_a_true_forme_or_method_%28IA_hin-wel-all-00002354-001%29.pdf. Läst 17 maj 2026 
• Mégnin, Paul (1937) (på franska). Le Caniche. Son Historique. Son Standard. Sa Toilette.. Fontenay-aux-Roses, Frankrike: Louis Bellenand 
• Nationalencyklopedin (NE), red (u.å.). Pudelns kärna. Malmö: ne.se. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241011081817/https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/pudelns-k%C3%A4rna. Läst 11 oktober 2024 
• Naylor, Leonard E. (1950) (på engelska). Poodles. London: Williams & Norgate Ltd 
• Nielsen, Finn (2022) (på danska). Lagotto romagnolo. Milton Keynes, England: Ingram Content Group. ISBN 979-8-215-96256-5 
• Pohl, Karin; Rumpf, Steffi (2019) (på tyska). Pudel. Charakter, erziehung, gesundheit. München: Cadmos Verlag. ISBN 978-3-8404-2809-8 
• Nilsson, Mikael (2007). Pudlar. Västerås: ICA Bokförlag. ISBN 978-91-534-2697-4 
• Pouget, Didier Jean-Claude (1979) (på franska). Contribution à l’étude de la race caniche. Son histoire, son évolution, sa place dans l’art. Maisons-Alfort, Frankrike: Diss.: Ecole Nationale Vétérinaire d'Alfort 
• Reitzel, Heinrich (1964) (på tyska). Der Pudel. Schloss Bleckede, Niedersachsen: Otto Meissners Verlag 
• van Rheenen, Jan (1964) (på nederländska med hjälp av ChatGPT). De poedel: portret van een honderas. Zutphen, Nederländerna: W.J. Thieme 
• Roest Kempemo, Elisabeth; Waller-Rengelink, Brigitte (2024) (på engelska). The Barbet Revealed. Sleen, Nederländerna: Dog Eared Pages. ISBN 978-90-822188-1-7 
• Roig, Olof A. (1955–1956). ”Pudlar”. i von Essen, Carl Reinhold. Hundboken. "vol. II". Stockholm: Bokförlaget Gothia 
• Rosell, Anders (1993). ”I huvudet på en pudelklippare”. i Steffenburg-Nordenström, Gerty. Jubileumsbok tidsperioden 1982–1992. Uppsala: Svenska Pudelklubben (SPK). ISBN 91-630-1494-7 
• Sahlström, Margareta (1993). ”Pudelns historia”. i Steffenburg-Nordenström, Gerty. Jubileumsbok tidsperioden 1982–1992. Uppsala: Svenska Pudelklubben (SPK). ISBN 91-630-1494-7 
• Shaw, Vero (1879). ”The Truffle Dog” (på engelska). The Illustrated Book of the Dog. London: Cassell & Company, digital fotofaksimil, Google Böcker. https://books.google.se/books?redir_esc=y&hl=sv&id=O4ZvUy8aa-UC&q=truffle#v=snippet&q=truffle&f=false. Läst 16 maj 2026 
• Tracy, T. H. (1950 (1958)) (på engelska). The Book of the Poodle. New York: The Viking Press 
• Törnlöv, Anna m.fl., red (1995). Raskompendium för pudel. Stockholm: Svenska Pudelklubben (SPK) 
• Walsh, John Henry (1882). ”The Poodle” (på engelska). The dogs of the British Islands. London: Horace Cox, återpublicerad av ChestofBooks.com. http://chestofbooks.com/animals/dogs/British-Dogs-2/The-Poodle.html. Läst 16 april 2011 
• Wennberg, Vivian (1961). Pudel. Västerås: ICA-förlaget 
• Willes, Renée (2003). Lagotto romagnolo. Bromma: MB Förlag. ISBN 978-91-85635-28-3 

Hundmonografier och hundartiklar i diverse facklitteratur

• Adlercreutz, Carl-Johan (2006). Hundar i världen. Västerås: ICA Bokförlag. ISBN 91-534-2870-6 
• Allsop, Nigel (2011) (på engelska). Cry Havoc. The History of War Dogs. Sydney: New Holland Publishers, digital fotofaksimil, Internet Archive. ISBN 978-1-74257-096-9. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20110307123002/http://www.newholland.com.au/products/docs/9781742570969.pdf. Läst 7 mars 2011   PDF
• Biedermann, Hans (1997). ”Hund”. Symbollexikonet. översättning Paul Frisch & Joachim Retzlaff. Stockholm: Forum. ISBN 91-37-11155-8 
• Brehm, Alfred Edmund (1876). ”Haushunde” (på tyska). Säugethiere. Brehms Tierleben. "vol. I". Leipzig: Verlag der Bibliographischen Instituts, återpublicerad av biodiversitylibrary.org. https://www.biodiversitylibrary.org/item/63858#page/15/mode/1up. Läst 20 juni 2026 
• Coren, Stanley (1995). Hur intelligent är din hund? Om olika rasers anlag och inlärningsförmåga. översättning Lillemor Binett. Stockholm: Svenska Dagbladet. ISBN 91-7738-390-7 
• Coren, Stanley (1998) (på engelska). Why We Love the Dogs We Do. New York: The Free Press. ISBN 0-684-83901-6. https://archive.org/details/whywelovedogswed00core_0 
• Döbel, Heinrich Wilhelm (1754) (på tyska). Jäger-Practica. Leipzig: Verlag Johann Samuel Heinfii sel. Erben, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. https://www.digitale-sammlungen.de/en/view/bsb10214477?q=triffel&page=8,9. Läst 9 april 2026 
• von Flemming, Johann Friedrich (1749) (på tyska). Der vollkommene teutsche Jäger. Leipzig: Johann Christian Martini, digital fotofaksimil, Google Books. http://books.google.co.uk/books/download/Der_vollkommene_teutsche_J%C3%A4ger.pdf?id=T3NDAAAAcAAJ&hl=sv&output=pdf&sig=ACfU3U1XB_rYOmr1CI0chZbs51ZqHni3RA. Läst 22 april 2011   PDF
• du Fouilloux, Jacques (1560) (på franska). La vénerie. Niort, Frankrike: Robin et L. Favre, digital fotofaksimil, Internet Archive. http://www.archive.org/stream/lavnerie00boisgoog#page/n491/mode/2up. Läst 19 augusti 2011 
• Gesner, Conrad; et al. (1551). ”De Cane” (på latin, läst med hjälp av Google översätt). Historiae Animalium. "vol. I". Zürich: Christoph Froschauer, digital fotofaksimil, Library of Congress. https://tile.loc.gov/storage-services/service/rbc/rbctos/2017gen04347v1/2017gen04347v1.pdf. Läst 25 april 2026   PDF
• Hallgren, Anders; Hansson, Marie (2009). Kantarellsök med hund. Vagnhärad: Jycke-tryck. ISBN 9789187652547 
• von Heppe, Carl (1751) (på tyska). Aufrichtiger Lehrprinz oder Praktische Abhandlung von dem Leithund. Augsburg: Johann Jacob Lotters sel. Erben, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. https://www.digitale-sammlungen.de/en/view/bsb11408154?q=%28Carl+von+Heppe%29&page=8,9. Läst 19 april 2025 
• Konungens jaktklubb, red (1973). Katalog öfver första svenska hundutställningen i Stockholm, Kavalleri-etablissementets stall och ridhus på Ladugårdsgärdet, den 16, 17 och 18 juli 1886. Nils Palmborg (efterskrift). Stockholm: Rediviva. ISBN 9171200304 
• Leighton, Robert (1910) (på engelska). Dogs and all about them. London: Cassell and Company, Ltd., återpublicerad av Scribd.com. http://www.scribd.com/doc/2391122/Dogs-and-All-about-Them-by-Leighton-Robert-1934. Läst 20 maj 2011 
• von Linné, Carl (1753 (2006)). Cynographia eller Beskrifvning om Hunden. översättning Erich M. Lindecrantz. Uppsala: Laur. M. Höjer (Svenska Linnésällskapet). ISBN 91-85601-00-4 
• Mason, Walter Esplin (1915) (på engelska). Dogs of All Nations. San Francisco: H. Judd, återpublicerad av Google Böcker. https://www.gutenberg.org/cache/epub/68890/pg68890-images.html. Läst 17 maj 2026 
• Morris, Desmond (2008) (på engelska). Dogs. North Pomfret, Vermont: Trafalgar Square. ISBN 978-1-57076-410-3. https://archive.org/details/dogsultimatedict0000desm 
• Nilsson, Sven (1820). ”Hunden. (Canis familiaris, Linn.)”. Skandinavisk fauna. En handbok för jägare och zoologer. "vol. I". Lund: Berlingska boktryckeriet 
• Reichenbach, Ludwig (1836) (på tyska). Der Hund in seinen Haupt- und Neben-Racen durch hundert und fünf und neunzig naturgetreue Abbildunge. Leipzig: Wagner'sch Buchhandlung, digital fotofaksimil, Google Böcker. https://books.google.de/books?id=f-fgwFyDgx0C&pg=PA113#v=onepage&q&f=false. Läst 28 juni 2026 
• von Stephanitz, Max (1921) (på tyska). Der Deutsche Schäferhund in Wort und Bild. Jena, Thüringen: A. Kämpfe, digital fotofaksimil, Internet Archive. https://archive.org/details/derdeutschesc00step/page/n7/mode/2up?. Läst 30 juni 2026 
• Taplin, William (1804) (på engelska). The Sportman's Cabinet. London: J. Cundee, digital fotofaksimil, Internet Archive. http://www.archive.org/stream/sportsmanscabine02inlond#page/112/mode/2up. Läst 9 augusti 2013 
• Willes, Renée (2009). All världens hundraser. Bromma: MB Förlag. ISBN 91-89090-79-9 
• Willes, Renée (u.å.). ”Hunden i svensk folklore”. i Nationalencyklopedin (NE). Hund. Malmö: ne.se. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20240912161752/https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hund#hunden-i-svensk-folklore. Läst 12 september 2024 

Diverse facklitteratur

• Bergman, Pär (1971). Studier kring Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Stockholm: Bonniers 
• Bourniquel, Camille (1957) (på franska). Chopin. Paris: Editions du Seuil 
• Brandes, Georg (1888) (på danska). Indtryk fra Polen. Köpenhamn: Gyldendal, digital fotofaksimil, Arkiv for dansk litteratur, Det Kongelige Bibliotek. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20180316084809/http://www.adl.dk/catalog/brandes10tom-workid53729/facsimile.pdf. Läst 16 mars 2018   PDF
• Büchmann, Georg (1898) (på tyska). Geflügelte Worte. Der Citatenschatz des deutschen Volkes. Berlin: Haude & Spener'sche Buchhandlung, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260213111443/https://www.gutenberg.org/cache/epub/43759/pg43759-images.html. Läst 12 juni 2026 
• Bæhrendtz, Nils Erik (1956). Tysk dramatik. Stockholm: Radiotjänst 
• Carlson, Marvin (1978) (på engelska). Goethe and the Weimar Theatre. London: Cornell University Press. ISBN 0-8014-1118-1. https://archive.org/details/goetheweimarthea00carl 
• Cartwright, Mark (2019). ”Trade in Medieval Europe” (på engelska). World History Encyclopedia. Godalming, England: World History Publishing. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260426104531/https://www.worldhistory.org/article/1301/trade-in-medieval-europe/. Läst 15 maj 2026 
• Childs, Wendy R. (1978). ”The fortunes of the trade 1254-1369” (på engelska). Anglo-Castilian Trade in the later Middle Ages. Manchester: Manchester University Press, digital fotofaksimil, Internet Archive. ISBN 0-7190-0691-0. https://archive.org/details/anglo-castilian-trade-wendy-childs/page/10/mode/2up. Läst 15 december 2026 
• Chopin, Frédéric (1963). Sydow, Bronisław Edward. red (på engelska). Selected correspondence of Fryderyk Chopin : abridged from Fryderyk Chopin's correspondence. översättning Arthur Hedley. New York: McGraw-Hill 
• Cornevin, Charles Ernest (1897) (på franska). Traité de zootechnie spéciale. "vol. II". Paris: J.-B. Baillière et fils, digital fotofaksimil, Google Böcker. https://books.google.se/books?id=hIse9DyoSr4C&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false. Läst 30 juni 2026 
• Curtis, Julie A. E. (2019) (på engelska). A reader's companion to Mikhail Bulgakov's The master and Margarita. Boston: Academic Studies Press, återutgiven av masterandmargarita.eu. ISBN 9781644691335. https://www.masterandmargarita.eu/estore/pdf/emen062_curtis.pdf. Läst 2 november 2026   PDF
• Goble, Mark (2010) (på engelska). Beautiful circuits : modernism and the mediated life. New York: Columbia University Press. ISBN 9780231146708 
• Gesner, Conrad; et al. (1553) (på latin, läst med hjälp av Google översätt). Icones animalium quadrupedum viviparorum et oviparorum. Zürich: Christoph Froschauer, digital fotofaksimil, Smithsonian Library. https://library.si.edu/digital-library/book/iconesanimaliumq00gess?. Läst 9 maj 2026 
• von Goethe, Johann Wolfgang (1812). ”Zehntes Buch” (på tyska). Aus meinem Leben. Dichtung und Wahrheit. "vol. II". Tübingen, Baden-Württemberg: J. G. Cotta’sche Buchhandlung, återpublicerad av Deutsches Textarchiv. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20240803204500/https://www.deutschestextarchiv.de/book/show/goethe_leben02_1812. Läst 26 april 2026 
• von Goethe, Johann Wolfgang (1913). ”Neapel. Montag, den 19. März 1787” (på tyska). Italienische Reise. Auch ich in Arkadien!. "vol. II". Leipzig: Insel Verlag, digital fotofaksimil Internet Archive. https://archive.org/details/goethesitalienis00goetuoft/mode/2up. Läst 26 april 2026 
• Granquist Alderks, Elisabeth (2019) (på engelska). “Not the Truth but the Way”: The Ethics of Irony in World Literature. Minneapolis: Diss.: University of Minnesota. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260422183127/https://conservancy.umn.edu/server/api/core/bitstreams/9a805a76-fb0d-4fef-8b35-dde5351c4c83/content. Läst 2 november 2026 
• Hellström, Martin (2023). 286 stycken ur barnteaterns oskrivna historia. Barnbiblioteket Sagas pjäser. Göteborg: Makadam. ISBN 978-91-7061-432-3 
• Holm, Ingvar (1981). Drama på scen. Lund: Liber. ISBN 91-40-55601-8 
• Kobylańska, Krystyna (1979) (på tyska). Frédéric Chopin. Thematisch-bibliographisches Werkverzeichnis. översättning Helmut Stolze. München: G. Henle Verlag. ISBN 3-87328-029-9. https://archive.org/details/frdricchopinthem0000koby 
• de Las Cases, Emmanuel-Auguste-Dieudonné (1823) (på engelska). Memorial de Sainte Helene. Lexington, Kentucky: Thomas Smith, återutgiven av Internet Archive. https://openlibrary.org/works/OL6778887W/Memorial_de_Sainte_Helene?edition=memorialdesainte00lasc. Läst 18 juni 2026 
• Laurent de l’Ardèche, Paul-Mathieu (1843). ”Infanterie légère 1809: voltigeur – carabiniere” (på ryska med hjälp av Google översätt). Histoire de l'Empereur Napoleon. Paris: J.-J. Dubochet et Cie, Hippolyte Bellangés illustrationer återpublicerade av museum.ru. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20251223135455/http://www.museum.ru/museum/1812/Army/Bellange/index.html. Läst 23 maj 2026 
• Milne, Lesley (1990) (på engelska). Mikhail Bulgakov. A Critical Biography. New York: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-12246-7. https://archive.org/details/mikhailbulgakovc0000lesl 
• Müller, Otto Friedrich (1776) (på latin med hjälp av Google översätt). Zoologiæ Danicæ Prodromus: seu Animalium Daniæ et Norvegiæ. Köpenhamn: Hallager, digital fotofaksimil, Google Böcker. https://books.google.com.bo/books?id=ExAAAAAAQAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false. Läst 27 juni 2026 
• Oreglia, Giacomo (1971). Commedia dell'arte. översättning Inga Estrabaut. Stockholm: Bonniers 
• Purkiss, Diane (2001). ”Desire and its Deformities. Fantasies of Witchcraft in the English Civil War”. i Levack, Brian P. (på engelska). New Perspectives on Witchcraft, Magic and Demonology. "vol. III". New York: Routledge. ISBN 0-8153-3672-1 
• Rydberg, Viktor (1915). ”Mottagningen i himmelen. Mefistofeles”. Bilder ur Goethes Faust. Faust och fauststudier. Skrifter (Viktor Rydberg). "vol. II". Stockholm: Albert Bonniers Förlag, återpublicerad av Projekt Runeberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241219055729/https://runeberg.org/faust/0310.html. Läst 19 december 2024 
• Rydin, Ingegerd (2000). Barnens röster. Program för barn i Sveriges Radio och Television 1925-1999. Skrifter utgivna av Stiftelsen Etermedierna i Sverige. Värnamo: Fälth & Hässler, återpublicerad av ur.se. ISBN 91-518-3785-4. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241118012728/https://www.ur.se/wp-content/uploads/2021/05/Barnens_roster.pdf. Läst 11 juni 2026   PDF
• Schopenhauer, Arthur (1874). ”VIII. Zur Ethik” (på tyska). Parerga und Paralipomena, del II. Arthur Schopenhauer's sämmtliche Werke. "VI". Leipzig: Brockhaus, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. https://www.digitale-sammlungen.de/en/view/bsb11916021?q=%28Parerga+und+Paralipomena.+2%29&page=6,7. Läst 17 juni 2026 
• Thorpe, Benjamin (1851). ”The Beacon-burning. North German and Netherlandish popular traditions and superstitions” (på engelska). Northern mythology, comprising the principal popular traditions and superstitions of Scandinavia, North Germany, and The Netherlands. "vol. 3". London: Edward Lumley, digital fotofaksimil, Internet Archive. https://archive.org/details/northernmytholog03thoruoft/page/n17/mode/2up?q=Beacon-burning. Läst 26 april 2026 
• Toklas, Alice B. (1963) (på engelska). What is Remembered. London: Michael Joseph Limited 
• Uther, Hans-Jörg (2008) (på tyska). Handbuch zu den "Kinder- und Hausmärchen" der Brüder Grimm. Berlin: Walter de Gruyter. ISBN 978-3-11-019441-8 

Ordböcker och ordboksartiklar

• Académie française, red (1694). ”Barbet, Barbiche” (på franska). Dictionnaire de l'Académie française (1re édition). Paris: la veuve de J. B. Coignard et J. B. Coignard, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241219074830/https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k503971/f103.image.r=Dictionnaire+Acad%C3%A9mie+1694.langFR. Läst 19 december 2024 
• Académie française, red (1762). ”Caniche” (på franska). Dictionnaire de l'Académie française (4e édition). Paris: la veuve de Bernard Brunet, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260430153255/https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k1280386d/f257.item. Läst 30 april 2026 
• Académie française, red (1992). ”Caniche” (på franska). Dictionnaire de l'Académie française (9e édition). Paris: Fayard, elektronisk onlineversion hos Académie française. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250119023531/https://www.dictionnaire-academie.fr/article/A9C0500. Läst 29 april 2026 
• d’Alberti di Villanuova, Francesco (1771). ”Barbone” (på italienska med hjälp av Google översätt). Nuovo dizionario italiano-francese. Genova: Ivone Gravier, digital fotofaksimil, Google Böcker. https://www.google.se/books/edition/Nuovo_dizionario_italiano_francese/G4woAAAAYAAJ?hl=sv&gbpv=1&dq=Nuovo+dizionario+italiano-francese&pg=PR3&printsec=frontcover 
• Aubert de La Chesnaye Des Bois, François-Alexandre (1759). ”Chien” (på franska). Dictionnaire raisonné universel des animaux. "vol. I". Paris: C.-J.-B. Bauche, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260423153629/https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/btv1b8626697b/f645.item. Läst 23 april 2026 
• Ayto, John; Simpson, John (1992). ”Poodle-faker” (på engelska). The Oxford Dictionary of Modern Slang. London: BCA / Oxford University Press. ISBN 0-19-866181-9. https://archive.org/details/oxforddictionary0000unse_l7u5 
• Bergman, Gösta (2005). ”Pudel och tax”. Ord med historia. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4409-5 
• Centre National de Ressources Textuelle et Lexicales, red (u.å.). ”Barbet” (på franska). CNRTL. Nancy, Frankrike: Centre national de la recherche scientifique (CNRS), Nancy Université. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260514084844/https://www.cnrtl.fr/definition/barbets. Läst 14 maj 2026 
• Det Danske Sprog- og Litteraturselskab (1), red (u.å.). ”Puddel” (på danska). Ordbog over det danske Sprog. Köpenhamn: Gyldendal, återpublicerat av ordnet.dk. https://ordnet.dk/ods/ordbog?query=puddel. Läst 2 maj 2026 
• Det Danske Sprog- og Litteraturselskab (2), red (u.å.). ”Pudlet” (på danska). Ordbog over det danske Sprog. Köpenhamn: Gyldendal, återpublicerat av ordnet.dk. https://ordnet.dk/ods/ordbog?query=pudlet. Läst 2 maj 2026 
• Eberhard, Johann August (1904). ”Valand. Teufel. Satan” (på tyska). Synonymisches Handwörterbuch der deutschen Sprache. Leipzig: Grieben-Verlag, återutgiven av textlog.de. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250521143300/https://www.textlog.de/eberhard/synonyme/valand-teufel-satan. Läst 2 november 2026 
• Furetière, Antoine (1701). ”Barbet” (på franska). Dictionnaire universel. Haag: A. et R. Leers, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241219061003/https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k5841680f/f303.image.r=Antoine%20Fureti%C3%A8re.langEN. Läst 19 december 2024 
• Imbs, Paul, red (1975). ”Barbet” (på franska). Trésor de la langue française. "vol. IV". Paris: Éditions du Centre national de la recherche scientifique (CNRS), återpublicerad av stella.atilf.fr. ISBN 2-222-01714-9. http://stella.atilf.fr/Dendien/scripts/tlfiv5/visusel.exe?20;s=317585415;r=1;nat=;sol=1;. Läst 14 maj 2026 
• Imbs, Paul, red (1977). ”Caniche” (på franska). Trésor de la langue française. "vol. V". Paris: Éditions du Centre national de la recherche scientifique (CNRS), återpublicerad av stella.atilf.fr. ISBN 2-222-01977-X. http://stella.atilf.fr/Dendien/scripts/tlfiv5/advanced.exe?162;s=317585415;. Läst 14 maj 2026 
• Jones, Trevor, red (1963). ”Pudel, Pudeln, Pudelrinne, Pudelwohl” (på engelska). The Oxford-Harrap standard German-English dictionary. "vol. III". Oxford: Clarendon Press, digital fotofaksimil, Internet Archive. https://archive.org/details/harrapsstandardg0003unse/page/88/mode/2up. Läst 12 maj 2026 
• Kiseljova, Ksenija, red (u.å.). ”Barbos (Барбос)” (på ryska med hjälp av Google översätt). Gramota.ru. Moskva: Soveta po russkomu jazyku. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260616085559/https://gramota.ru/meta/barbos. Läst 16 juni 2026 
• Kompetenzzentrum der Universität Trier, red (u.å.). ”Pudel” (på tyska). Digitale Wörterbuch der deutschen Sprache des 20. Jahrhunderts (DWDS). Trier, Rheinland-Pfalz: dwds.de. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241211052718/https://www.dwds.de/wb/Pudel. Läst 11 december 2024 
• Lacombe, Jacques (1794–1795). ”Barbet” (på franska). Encyclopédie méthodique. Dictionnaire de toutes les espèces de chasses. Paris: H. Agasse, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260607144645/https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k5832354z/f45.item.texteImage. Läst 18 maj 2026 
• von Lexer, Matthias (1), red (1889). ”Pudel, Pudeln” (på tyska). Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. "vol. XIII". Leipzig: S. Hirzel, återpublicerad av woerterbuchnetz.de, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften, Niedersächsische Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, Kompetenzzentrum – Trier Center for Digital Humanities. https://woerterbuchnetz.de/?sigle=DWB&lemid=P08186. Läst 8 maj 2026 
• von Lexer, Matthias (2), red (1889). ”Pudelhund, Pudelkopf, Pudelmütze, Pudelnasz, Pudelnärrisch” (på tyska). Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. "vol. XIII". Leipzig: S. Hirzel, återpublicerad av woerterbuchnetz.de, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften, Niedersächsische Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, Kompetenzzentrum – Trier Center for Digital Humanities. https://woerterbuchnetz.de/?sigle=DWB&lemid=P08206. Läst 8 maj 2026 
• von Lexer, Matthias (3), red (1889). ”Pudeltreu, Pudelwohl” (på tyska). Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. "vol. XIII". Leipzig: S. Hirzel, återpublicerad av woerterbuchnetz.de, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften, Niedersächsische Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, Kompetenzzentrum – Trier Center for Digital Humanities. https://woerterbuchnetz.de/?sigle=DWB&lemid=P08216. Läst 8 maj 2026 
• Nationalencyklopedins ordbok, red (2023). Pudel. Malmö: ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/pudelhttps://web.archive.org/web/20241219082316/https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/pudel. Läst 19 december 2024 
• Det Norske Akademi for Språk og Litteratur, red (u.å.). ”Puddel” (på norska (bokmål)). Det Norske Akademis ordbok. Oslo: naob.no. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250908222514/https://naob.no/ordbok/puddel. Läst 14 maj 2026 
• Nyelvtudományi Kutatóközpont (Centrum för lingvistikforskning), red (u.å.). ”Puli” (på ungerska, med hjälp av Google översätt). Új magyar etimológiai szótár (Ny ungersk etymologisk ordbok). Terézváros: Magyar Tudományos Akadémia (Ungerska vetenskapsakademin). https://uesz.nytud.hu/index.html?uuid=c9435640-7c44-1014-a8d2-ae24c20aeb7e. Läst 8 maj 2026 
• Oxford University Press (1), red (u.å.). ”French poodle, Poodle” (på engelska). Oxford English Dictionary. Oxford: oed.com. https://www.oed.com/search/advanced/HistoricalThesaurus?q=poodle. Läst 2 maj 2026 
• Oxford University Press (2), red (u.å.). ”Puddle” (på engelska). Oxford English Dictionary. Oxford: oed.com. https://www.oed.com/search/advanced/HistoricalThesaurus?textTermText0=puddle&textTermOpt0=WordPhrase. Läst 2 maj 2026 
• Oxford University Press (3), red (u.å.). ”Spaniel” (på engelska). Oxford English Dictionary. Oxford: oed.com. https://www.oed.com/dictionary/spaniel_n1?tab=meaning_and_use#21567474. Läst 2 maj 2026 
• Roget, Peter Mark (1987). ”Poodle”. i Kirkpatrick, Betty (på engelska). Roget's Thesaurus of English words and phrases. Harlow, England: Longman. ISBN 0582893631 
• Svenska Akademien, red (1939). ”Kärna”. Ordbok över svenska språket. "vol. XV". Lund: Lindstedts universitetsbokhandel, återpublicerad av svenska.se. https://svenska.se/?activeTab=saob&q=k%C3%A4rna&id=K_3627-0069.KV5Z-0169&homografNr=0&exactMatch=true. Läst 1 maj 2026 
• Svenska Akademien, red (1957). ”Pudel”. Ordbok över svenska språket. "vol. XXI". Lund: Lindstedts universitetsbokhandel, återpublicerad av svenska.se. https://svenska.se/?activeTab=saob&q=pudel&id=P_2273-0107.2c45&homografNr=0&exactMatch=true. Läst 1 maj 2026 
• Svenska Akademien, red (u.å.). ”Luspudel”. Svensk ordbok. Lund: svenska.se. https://svenska.se/?activeTab=so&q=luspudel&exactMatch=true&id=232967. Läst 27 juni 2026 
• Unidad Interactiva del Diccionario, red (u.å.). ”Turco” (på spanska). Diccionario de la lengua española. Madrid: Real Academia Española. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20220811085159/https://dle.rae.es/turco?m=form. Läst 15 maj 2026 

Skönlitteratur

• Anonym (1643) (på engelska). A Dialogue or, Rather a Parley betweene Prince Ruperts Dogge whose name is Puddle, and Tobies Dog whose name is Pepper &c. återpublicerad av Aquinas College, Grand Rapids, Michigan. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20210308043512/https://www.aquinas.edu/sites/default/files/poodle%20v%20pepper.pdf. Läst 8 mars 2021   PDF
• Anonym (1882). Martin, Ernest. red (på franska). Le Roman de Renart. "vol. I". Strasbourg: K. J. Trübner, digital fotofaksimil, Google Books. https://books.google.se/books?id=bn-nLXEGhWgC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false. Läst 14 juni 2026 
• de Balzac, Honoré (1855) (på franska). Les Petits bourgeois. Bryssel: Kiessling, Schnée et Cie, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Läst 27 juni 2026 
• Beskow, Elsa (1925). ”Lilla Pricks äventyr. Sagospel i tre akter”. Barnteatern. Samling 5. Sagospel. Barnbibliotket Saga. "vol. CVI-CIX". Stockholm: Svensk läraretidnings förlag 
• Beskow, Elsa (1918). Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Stockholm: Åhlén & Åkerlund, digital fotofaksimil, Göteborgs universitet. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260425200408/https://gupea.ub.gu.se/server/api/core/bitstreams/cd9a05fb-963b-4877-84c7-8311441d9f6a/content. Läst 25 april 2026   PDF
• Blanche, August (1847). Flickan i stadsgården. Stockholm: N. H. Thomson, digital faksimil, Litteraturbanken. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/BlancheA/titlar/FlickanIStadsg%C3%A5rden/sida/1/faksimil?show_search_work&s_query=luspudel&s_lbworkid=lb3106025&s_mediatype=faksimil&s_word_form_only. Läst 27 juli 2026 
• Bulgakov, Michail (2010). Mästaren och Margarita. översättning Lars Erik Blomqvist. Stockholm: Norstedts förlag. ISBN 978-91-1-302312-0 
• Collodi, Carlo (1902) (på italienska med hjälp av Google översätt). Le avventure di Pinocchio: Storia di un burattino. Florens: R. Bemporad & Figlio, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260314205342/https://gutenberg.org/cache/epub/52484/pg52484-images.html. Läst 24 maj 2026 
• Crane, Walter (1874) (på engelska). Old Mother Hubbard. London: George Routledge & Sons 
• Dahlgren, Eva (2001). Lars & Urban och pudelstjärnorna. Stockholm: Piratförlaget. ISBN 9164200272 
• Flaubert, Gustave (1910). Fru Bovary. översättning anonym. Stockholm: Wilh. Siléns bokförlag 
• Flaubert, Gustave (1857) (på franska). Madame Bovary. Paris: Michel Lévy Frères, återpublicerad av Ebooks gratuits. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20121120202451/https://www.ebooksgratuits.com/pdf/flaubert_madame_bovary.pdf. Läst 20 november 2012   PDF
• Gautier, Théophile (1895). ”Dans la rue” (på franska). Émaux et Camées. Paris: G. Charpentier et E. Fasquelle, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20260218212753/https://www.gutenberg.org/cache/epub/37733/pg37733-images.html. Läst 30 juni 2026 
• von Goethe (1), Johann Wolfgang (1971). ”Studierzimmer” (på tyska). Faust. Eine Tragödie. Stuttgart: Reclam Verlag, återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20110827004214/http://gutenberg.spiegel.de/buch/3664/6. Läst 27 augusti 2011 
• von Goethe (2), Johann Wolfgang (1971). ”Vor dem Tor” (på tyska). Faust. Eine Tragödie. Stuttgart: Reclam Verlag, återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20110908030232/http://gutenberg.spiegel.de/buch/3664/5. Läst 8 september 2011 
• von Goethe (3), Johann Wolfgang (1971). ”Walpurgisnacht” (på tyska). Faust. Eine Tragödie. Stuttgart: Reclam Verlag, återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20110825150613/http://gutenberg.spiegel.de/buch/3664/24. Läst 2 november 2026 
• von Goethe, Johann Wolfgang (1969). Faust. Sorgespelets första del. översättning Britt G. Hallqvist. Uddevalla: Forum Pocket 
• von Goethe, Johann Wolfgang (1915). ”Faust. Sorgespel”. Faust och fauststudier. Skrifter (Viktor Rydberg). "vol. II". översättning Viktor Rydberg. Stockholm: Bonnier, återpublicerad av Projekt Runeberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20241219055044/https://runeberg.org/faust/0064.html. Läst 19 december 2024 
• Grimm, Jacob; Grimm, Wilhelm (1981). ”Nejlikan”. Sagor. "vol. I". översättning Ernst Lundquist. Stockholm: Gidlunds. ISBN 91-7021-374-7 
• Grimm, Jacob; Grimm, Wilhelm (1812). ”Die Nelke” (på tyska). Kinder- und Haus-Märchen. "vol. I". Berlin: Realschulbuchhandlung, återpublicerad av Wikisource. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250908013624/https://de.wikisource.org/wiki/Die_Nelke_(1812). Läst 25 april 2026 
• Heine, Heinrich (1857). ”Der tugendhafte Hund”. i Schad, Christian (på tyska). Deutscher Musenalmanach. "vol. VII". Würzburg: Stahel'sche Buchhandlung, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. https://www.digitale-sammlungen.de/en/view/bsb10115358?page=402,403. Läst 12 juni 2026 
• Ibsen, Henrik (1882). ”Fjerde Akt” (på norska (bokmål)). En folkefiende. Köpenhamn: Gyldendalske boghandels forlag, återpublicerad av Universitetet i Oslo. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250121215502/http://ibsen.uio.no/DRVIT_Fo%7CFoht.xhtml. Läst 21 januari 2025 
• Ibsen, Henrik (2008). En folkefiende. Pjäser. "vol. I". översättning Klas Östergren. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-301723-5 
• Lindgren, Astrid (1960). Madicken. Stockholm: Rabén & Sjögren 
• Oehlenschläger, Adam (1879). ”Erik og Abel”. i Liebenberg, F. L. (på danska). Oehlenschlägers Tragoedier. "vol. III". Köpenhamn: Selskabet til Adgivelse af Oehlenschlägers Skrifter, digital fotofaksimil, Internet Archive. http://www.archive.org/details/oehlenschlgers09oehluoft. Läst 19 maj 2011 
• Oehlenschläger, Adam (1825) (på danska). Øen i Sydhavet. "vol. III". Köpenhamn: Forfattarens Forlag, digital fotofaksimil, Google Books. http://books.google.se/books/download/%C4%9Bn_i_Sydhavet.pdf?id=NmoAAAAAcAAJ&output=pdf&sig=ACfU3U1Lw9rcJb1ECLcqAKh9FHhW9ktmvg. Läst 23 april 2011 
• Stein, Gertrude (1995) (på engelska). The geographical history of America, or, The relation of human nature to the human mind. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5133-5 
• Steinbeck, John (1966). Resa med Charley. översättning Pelle Fritz-Crone. Stockholm: Albert Bonniers Förlag