| Regeringen Trygger Sveriges regering | |
Regeringen Trygger | |
| Statschef | |
| Statschef | Gustaf V |
| Tidsperiod | |
| Tillträde | 19 april 1923 |
| Frånträde | 18 oktober 1924 |
| Ministrar och partier | |
| Statsminister | Ernst Trygger |
| Regeringsparti(er) | Allmänna valmansförbundet |
| Status i parlamentet | minoritetsregering (FK & AK) |
| Oppositionsparti(er) | Socialdemokraterna Liberala samlingspartiet Bondeförbundet Sveriges kommunistiska parti Sverges socialdemokratiska vänsterparti |
| Historik | |
| Val | 1924 |
| Senaste valet | 62 / 230
|
| Mandatperiod(er) | 1922–1924 |
| Företrädare | Branting II |
| Efterträdare | Branting III |

Regeringen Trygger var Sveriges regering från den 19 april 1923 till den 18 oktober 1924. Det var en moderat enparti- och minoritetsregering ledd av statsminister Ernst Trygger.
| Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2026-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Den 11 november 1923 avgick utrikesminister Carl Hederstierna efter ha hållit ett tal om ett försvarsförbund mellan Sverige och Finland, som inte var regeringens politik, utan att notifiera den. Hans efterträdare blev Erik Marks von Württemberg.
* Statsminister eller departementschef
Den 15 mars 1924 erkände Sverige Sovjetunionen och länderna tecknade samtidigt ett handelsavtal. Den 24 maj 1924 förkastade Sveriges riksdag regeringen Tryggers försvarsproposition.
Efter andrakammarvalet i september 1924 påyrkade både Socialdemokraterna och Frisinnade folkpartiet, samt även vissa från Liberala riksdagspartiet, ett regeringsskifte. Den 14 oktober 1924 meddelade Trygger att han avgick, det som ett resultat av att riksdagen tidigare röstat ned regeringen Tryggers försvarsproposition till det planerade försvarsbeslutet 1924. Den 18 oktober 1924 presenterade Hjalmar Branting sin tredje socialdemokratiska regering, med nedskärning av svenska försvaret överst på dagordningen och Östen Undén blev utrikesminister. Ernst Trygger avgick samtidigt som svensk statsminister.