Tetris (NES)

Poängsystem

Den poäng som ges för varje radrensning beror på nivån. Varje typ av radrensning – enkel, dubbel, trippel eller tetris – har ett grundvärde som multipliceras med talet en mer än aktuell nivå. På nivå ${\displaystyle n}$ ger en enkelrad ${\displaystyle 40(n+1)}$ poäng, en dubbelrad ${\displaystyle 100(n+1)}$, en trippel ${\displaystyle 300(n+1)}$ och en tetris ${\displaystyle 1200(n+1)}$ poäng. Spelet ger dessutom poäng för att hålla ned styrkorset nedåt (”soft drop”), en poäng per ruta som pjäsen faller snabbare. Till skillnad från radrensningar skalar denna extra poäng inte med nivån.

Poängsystemet gör tetriser markant mer effektiva än motsvarande antal rensade rader genom enkel-, dubbel- eller trippelrader. På nivå 0 ger en tetris 300 poäng per rensad rad, en trippel 100 per rad, en dubbel 50 per rad och en enkel 40 per rad. Exempelvis ger en enkel på nivå 0 40 poäng medan en tetris ger 1 200 poäng. På nivå 9 ger en enkel 400 poäng och en tetris 12 000 poäng, och på nivå 29 ger en enkel 1 200 poäng (samma som en tetris på nivå 0) och en tetris 36 000 poäng.

Hastighetstekniker

En av de mest begränsande faktorerna i NES-Tetris är hastigheten med vilken en tetromino kan flyttas åt vänster eller höger. I NTSC-versionen flyttas pjäsen en ruta direkt när en riktning hålls in, därefter uppstår en fördröjning på 16 bildrutor (Delayed Auto Shift) innan pjäsen fortsätter röra sig en ruta var sjätte bildruta, det vill säga tio gånger per sekund. På högre nivåer räcker denna hastighet inte, eftersom pjäserna faller för snabbt.

Tekniken ”hypertapping” utvecklades för att kringgå denna begränsning. Genom att trycka på styrkorset mer än tio gånger per sekund uppnås maximal horisontell hastighet. Metoden innebär att spelaren spänner biceps tills armen börjar skaka, så att skakningen driver tummen mot styrkorset. Thor Aackerlund var den första kända spelaren att använda hypertapping, men tekniken var ovanlig fram till att den populariserades av Joseph Saelee 2018. Jacob Sweet i The New Yorker beskrev hypertapping som att ”förvandla tummen till en tryckluftsborr”.

År 2020 utvecklade den tävlingsinriktade NES-Tetris-spelaren Chris ”Cheez_fish” Martinez den så kallade ”rolling”-tekniken. Tekniken innebär att ett finger ligger stilla på styrkorset medan den andra handen ”trummar” på kontrollens baksida, vilket pressar kontrollen upp mot det stilla fingret. För att minska friktionen används ibland en handske på den trummande handen. Rolling är både snabbare och mindre fysiskt ansträngande än hypertapping och kan ge upp till 30 sidoförflyttningar per sekund, vilket gör det möjligt att spela långt förbi nivå 29. Från 2021 har många världsrekord satts med rolling-tekniken, som även används i turneringar som Classic Tetris World Championship.

• 
  Hypertapping i kvalspel
• 
  En hypertappare (vänster) mot en ”roller” (höger)
• Video av spelare som använder rolling

Rekord och genombrott

I NTSC-versionen når pjäserna sin maximala fallhastighet på nivå 29, medan motsvarande hastighetssteg sker på nivå 19 i PAL-versionen. Enligt The New Yorker verkar nivå 29 avsiktligt ”omöjlig” – ett sätt för utvecklarna att med säkerhet avsluta spelet. Denna ”mjukvägg” gjorde länge att spelare behövde spela mycket effektivt för att maximera poängen innan nivån satte stopp. Under 2000-talet kom nivå 29 att kallas spelets ”kill screen”,Mall:Snden beteckning som visade sig vara felaktig när nivån passerades på 2010-talet.

Spelet visar inte poäng över 999 999, den så kallade ”maxout”-poängen. Att nå maxout gränsade länge till det möjliga innan nivå 29 satte stopp. 1992 listade Nintendo Power spelaren Scott Anderson som maxout-innehavare. Harry Hong gjorde den första oberoende dokumenterade maxouten 2009. Tidigare odokumenterade maxouter har uppgetts av Thor Aackerlund omkring 1990 och Jonas Neubauer omkring 2002.

E-sport

Vid Nintendo World Championships 1990 ingick A-Type-Tetris tillsammans med Super Mario Bros. och Rad Racer. Varje omgång gav deltagarna sex minuter på sig att samla så mycket poäng som möjligt i samtliga tre spel. Eftersom Tetris-poängen multiplicerades med 25 i den sammanlagda poängen blev strategin att snabbt klara de två andra spelen för att maximera tiden i Tetris.

Sedan 2010 har NES-versionen av Tetris varit huvudspelet i den årliga tävlingen Classic Tetris World Championship (CTWC), en en-mot-en-turnering där högsta poäng vinner. Specialkassetter gör det möjligt för båda spelarna att få exakt samma följd av pjäser.

Sedan 2017 arrangeras även turneringen Classic Tetris Monthly (CTM) varje månad, med liknande format. CTM har mer flexibla regler än CTWC och tillåter användning av emulatorer och tredjepartshårdvara. Både CTWC och CTM har en nivågräns vid nivå 39, antingen genom att matchen stoppas där eller genom en modifierad version med ”Super Killscreen” där farten fördubblas på nivå 39.

Andra tävlingar är Classic Tetris League (CTL), ett ligasystem med upp- och nedflyttning, samt Classic Tetris Wars med åttaspelarformat.^{[källa behövs]}

Licenser

Alexej Pasjitnov (vänster) skapade ursprungliga Tetris 1985. Henk Rogers (höger) förhandlade fram internationella licenser för hemdatorer och konsoler via ELORG.

Vid slutet av 1980-talet gjorde omkring sex olika företag anspråk på rättigheter att utveckla och distribuera Tetris till hemdatorer, konsoler och handhållna system. ELORG, det sovjetiska organ som hade den slutliga upphovsrätten, menade att inget av dessa företag lagligen hade rätt att producera en arkadversion och överlät arkadrättigheterna till Atari Games. Rättigheterna till konsol- och handhållet spelande utanför Japan överläts till Nintendo.

Tetris visades för omvärlden på Consumer Electronics Show i Las Vegas i januari 1988, där det uppmärksammades av den nederländsk-amerikanske spelförläggaren Henk Rogers, verksam i Japan. Detta ledde så småningom till en överenskommelse med Nintendo om att bunta ihop Tetris med Game Boy som ett av konsolens lanseringsspel.

Implementering

Pasjitnov krediteras i manualen för ”ursprunglig idé, design och programmering”, men var inte direkt involverad i utvecklingen av NES-versionen. Enligt Video Game History Foundation valdes spelets färgpaletter av Nintendos dåvarande talesperson Howard Phillips.

NES saknar hårdvarustöd för slumpgeneratorer. I stället används en 16-bitars LFSR som pseudorandom generator, vilket ger en nästan jämn men inte fullständigt uniform fördelning av de sju pjästyperna: för varje 224 pjäser genereras en lång linjeformad pjäs färre än vad en perfekt jämn fördelning skulle ge.

Koden innehåller en ofärdig och otillgänglig tvåspelarversion där rensade rader skickar blockrader (med ett tomrum) till motståndarens brunn. Funktionen tros ha strukits antingen på grund av tidspress eller för att uppmuntra försäljning av Game Link Cable till Game Boy-versionens tvåspelarläge.

Musik

Spelets soundtrack bygger huvudsakligen på rysk och europeisk klassisk musik, och innehåller arrangemang av ”Sockerdockans dans” ur Pjotr Tjajkovskijs balett Nötknäpparen samt uvertyren till Georges Bizets opera Carmen. Den förstnämnda ersätter arrangemanget av den ryska folkvisan ”Korobeiniki”, som används i Game Boy-versionen och som starkt kommit att förknippas med Tetris.

Användning i forskning

I en studie från 2018 ombads elva experter i classic Tetris att spela utan förhandsvisningsfönstret för nästa pjäs (”no next box”). Deras genomsnittliga poäng sjönk då från 465 371 till 6 457 poäng. Författaren noterar att ingen av deltagarna lyckades göra en enda tetris i något av ”no next box”-partierna, trots att en av spelarna senare samma år blev världsmästare.

En studie från 2023 registrerade 160 spelares blinkfrekvens under NES-Tetris. Nybörjare blinkade markant mindre än vanligt, medan erfarna spelare låg närmare normal blinknivå. Forskarna drog slutsatsen att en spelares skicklighetsnivå kan uppskattas utifrån blinkfrekvens under den första spelminuten. I kontrast uppges sju­faldige världsmästaren Jonas Neubauer ha medvetet undertryckt sin blinkreflex under spel, vilket ledde till ögonproblem och regelbunden användning av ögondroppar.

Anmärkningar

Noter