Untriennium

	Untriennium
; Ute	Untrioktium ← Untriennium → Unkvadnilium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	370 u
Fysikaliska egenskaper
Atomära egenskaper
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Uuo] 5g13 6f2 7d2 8s2 8p2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 50, 19, 8, 2
Kemiska egenskaper
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Untriennium, med kemisk beteckning Ute, är det tillfälliga IUPAC-namnet på det grundämne i periodiska systemet, som har atomnummer 139. Det kan också kallas eka-bhorium efter Dmitrij Mendelejevs förutsägelser om det periodiska systemet. Enligt vissa teorier har detta grundämne högre atomnummer i det periodiska systemet än vad som är möjligt.

Untriennium är det nittonde grundämnet i den åttonde perioden i det periodiska systemet.

Slutet på det periodiska systemet

Antalet möjliga grundämnen är okänt. Enligt vissa beräkningar slutar det periodiska systemet strax efter “Ön av stabilitet”, som har sitt centrum vid atomnummer 126, unbihexium och begränsas uppåt av antalet möjliga protoner och neutroner. Enligt andra beräkningar finns det kanske inte ens något slut på antalet möjliga atomnummer. Andra förutsägelser är att periodiska systemet avslutas med atomnummer 128 (John Emsley) och atomnummer 155 (Albert Khazan).

Det finns åtminstone tre modellberäkningar kring det periodiska systemets avslut:

Feynmans beräkningar som tyder på att grundämne 137, eller 173 utgör slutet.
Bohrs modell som också tyder på en begränsning vid atomnummer 137 och kräver annars elektroner som kan röra sig med en hastighet högre än ljusets.
Diracekvationen, enligt vilken inte heller atomnummer 173 behöver utgöra en gräns för det periodiska systemet.

Referenser

↑ M.E. Wieser (2006). ”Atomic weights of the elements 2005 (IUPAC Technical Report)” (på engelska). Pure Appl. Chem. 78 (11): sid. 2051–2066. doi:10.1351/pac200678112051. http://iupac.org/publications/pac/78/11/2051/. Läst 24 november 2013.
↑ ”139” (på engelska). Apsidium. 2002. Arkiverad från originalet den 12 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150112123141/http://www.princess-it.com/kp9/hrh-projects/file/20060327_sammakkee/lanchang/element/elements/139.htm. Läst 26 februari 2015.
1 2 Seaborg (2006). ”transuranium element (chemical element)” (på engelska). Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/603220/transuranium-element. Läst 24 november 2013.
↑ Fricke, B.; Waber, J. T. (1973) (på engelska). Theoretical Predictions of the Chemistry of Superheavy Elements. sid. 433-485
↑ Haire, Richard G. (2006) (på engelska). Transactinides and the future elements” Artikel i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3:e upplagan). Nederländerna: Springer Science och Business Media. ISBN 1-4020-3555-1. Läst 24 november 2013
↑ S. Cwiok, P.-H. Heenen, W. Nazarewicz (2005). ”Shape coexistence and triaxiality in the superheavy nuclei” (på engelska). Nature 433 (7027): sid. 705–709. doi:10.1038/nature03336. PMID 15716943. https://archive.org/details/sim_nature-uk_2005-02-17_433_7027/page/705.
1 2 Philip Ball (1 november 2010). ”Would element 137 really spell the end of the periodic table? Philip Ball examines the evidence” (på engelska). Chemistry World. Royal Society of Chemistry. http://www.rsc.org/chemistryworld/Issues/2010/November/ColumnThecrucible.asp. Läst 25 februari 2015.
↑ Emsley, John (2011) (på engelska). Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements. Oxford University Press, New York. sid. 593. ISBN 978-0-19-960563-7. https://archive.org/details/naturesbuildingb0000emsl_b1k4
↑ G. Elert. ”Atomic Models” (på engelska). The Physics Hypertextbook. http://physics.info/atomic-models/. Läst 25 februari 2015.
↑ R. Eisberg, R. Resnick (1985) (på engelska). Quantum Physics of Atoms, Molecules, Solids, Nuclei and Particles. John Wiley & Sons. https://archive.org/details/quantumphysicsof00eisb
↑ J. D. Bjorken, S. D. Drell (1964) (på engelska). Relativistic Quantum Mechanics. McGraw-Hill. https://archive.org/details/relativisticquan0000jame_n5l2
↑ W. Greiner, S. Schramm (2008) (på engelska). American Journal of Physics. "76". sid. 509.

[IUPAC-1] M.E. Wieser (2006). ”Atomic weights of the elements 2005 (IUPAC Technical Report)” (på engelska). Pure Appl. Chem. 78 (11): sid. 2051–2066. doi:10.1351/pac200678112051. http://iupac.org/publications/pac/78/11/2051/. Läst 24 november 2013.

[apsidium-2] ”139” (på engelska). Apsidium. 2002. Arkiverad från originalet den 12 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150112123141/http://www.princess-it.com/kp9/hrh-projects/file/20060327_sammakkee/lanchang/element/elements/139.htm. Läst 26 februari 2015.

[EB-3] 1 2 Seaborg (2006). ”transuranium element (chemical element)” (på engelska). Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/603220/transuranium-element. Läst 24 november 2013.

[waber-4] Fricke, B.; Waber, J. T. (1973) (på engelska). Theoretical Predictions of the Chemistry of Superheavy Elements. sid. 433-485

[haire-5] Haire, Richard G. (2006) (på engelska). Transactinides and the future elements” Artikel i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3:e upplagan). Nederländerna: Springer Science och Business Media. ISBN 1-4020-3555-1. Läst 24 november 2013

[Cwiok-6] S. Cwiok, P.-H. Heenen, W. Nazarewicz (2005). ”Shape coexistence and triaxiality in the superheavy nuclei” (på engelska). Nature 433 (7027): sid. 705–709. doi:10.1038/nature03336. PMID 15716943. https://archive.org/details/sim_nature-uk_2005-02-17_433_7027/page/705.

[rsc-7] 1 2 Philip Ball (1 november 2010). ”Would element 137 really spell the end of the periodic table? Philip Ball examines the evidence” (på engelska). Chemistry World. Royal Society of Chemistry. http://www.rsc.org/chemistryworld/Issues/2010/November/ColumnThecrucible.asp. Läst 25 februari 2015.

[emsley-8] Emsley, John (2011) (på engelska). Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements. Oxford University Press, New York. sid. 593. ISBN 978-0-19-960563-7. https://archive.org/details/naturesbuildingb0000emsl_b1k4

[Elert-9] G. Elert. ”Atomic Models” (på engelska). The Physics Hypertextbook. http://physics.info/atomic-models/. Läst 25 februari 2015.

[Eisberg-10] R. Eisberg, R. Resnick (1985) (på engelska). Quantum Physics of Atoms, Molecules, Solids, Nuclei and Particles. John Wiley & Sons. https://archive.org/details/quantumphysicsof00eisb

[Bjorken-11] J. D. Bjorken, S. D. Drell (1964) (på engelska). Relativistic Quantum Mechanics. McGraw-Hill. https://archive.org/details/relativisticquan0000jame_n5l2

[Greiner-12] W. Greiner, S. Schramm (2008) (på engelska). American Journal of Physics. "76". sid. 509.