Abyssopelagiska zonen

Den pelagiska sjögurkan Pelagothuria natatrix, en ovanlig tagghuding som lever i den djupa vattenmassan.
Diagram över det öppna havets djupzoner.

Abyssopelagiska zonen är ett av de djupaste skikten i havets fria vattenmassa. Den sträcker sig vanligen från omkring 4 000 till 6 000 meters djup och ligger mellan den batypelagiska zonen och den hadalpelagiska zonen. Zonen kallas även avgrundszonen och ingår i den afotiska zonen, där solljus inte når ned och fotosyntes därför inte kan förekomma.

Miljön kännetecknas av permanent mörker, låga temperaturer och ett mycket högt hydrostatiskt tryck. Temperaturen ligger ofta nära fryspunkten för havsvatten, omkring 2–4 °C, men kan variera mellan olika havsområden. Trycket ökar med djupet och kan på 6 000 meters djup uppgå till omkring 600 gånger lufttrycket vid havsytan.

Eftersom fotosyntes saknas är organismerna i zonen beroende av organiskt material som transporteras ned från grundare vattenlager. En viktig näringskälla är så kallat marint snöfall, som består av sjunkande partiklar av döda organismer, avföring och annat organiskt material. Större födokällor, exempelvis döda fiskar och valar, kan också bidra med näring till djuphavets ekosystem. En del mikroorganismer kan dessutom utnyttja kemisk energi från miljöer med exempelvis hydrotermisk aktivitet, även om sådana miljöer inte är representativa för hela zonen.

Trots de extrema förhållandena förekommer ett specialiserat djurliv. Bland organismerna finns bland annat kräftdjur, ormstjärnor, sjögurkor, svampdjur och olika fiskar. Vissa arter lever nära havsbottnen, medan andra rör sig fritt i vattenmassan. Ett exempel på en ovanlig pelagisk art är sjögurkan Pelagothuria natatrix, som till skillnad från de flesta sjögurkor simmar fritt i vattnet. Många djuphavsorganismer har anpassningar till högt tryck, mörker och begränsad tillgång på föda. Bioluminiscens förekommer hos flera djuphavsorganismer och kan användas för kommunikation, födosök och försvar.

Den abyssopelagiska zonen övergår vid ungefär 6 000 meters djup i den hadalpelagiska zonen, som omfattar vattenmassorna i djuphavsgravarna. Djupgränserna är ungefärliga och används som en standardiserad indelning av havets pelagiska miljö.

Se även

Källor