Batypelagiska zonen

Diagram över det öppna havets djupzoner.

Batypelagiska zonen är ett djupskikt av havets fria vattenmassa som sträcker sig från ungefär 1 000 till 4 000 meters djup. Den kallas även midnattszonen eftersom solljus inte når ned till dessa djup. Zonen ligger under den mesopelagiska zonen och ovanför den abyssopelagiska zonen.

Melanocetus johnsonii), en djuphavsfisk som är anpassad till mörka vattenmiljöer.

Miljön kännetecknas av totalt mörker, låga och relativt stabila temperaturer samt ett mycket högt vattentryck. Eftersom solljus saknas kan fotosyntes inte förekomma. Näringstillförseln är därför till stor del beroende av organiskt material som sjunker från grundare vatten, exempelvis döda planktonorganismer, partiklar och större djurkroppar. Detta material brukar ibland beskrivas som marint snöfall.

Leptochilichthys förekommer vanligtvis på omkring 2 000 meters djup i den Batypelagiska zonen. Bilden togs dock på 900 m upp vilket var mindre vanligt för arten.

Trots de extrema förhållandena finns ett rikt anpassat djurliv i zonen. Där förekommer bland annat djuphavsfiskar, kräftdjur, bläckfiskar och maneter. Många arter har särskilda anpassningar till mörkret och det höga trycket. Vissa djuphavsdjur kan producera eget ljus genom bioluminiscens, vilket bland annat kan användas för att locka till sig byten, kommunicera eller undvika rovdjur.

Den batypelagiska zonen är en del av den djupa oceanen och övergår vid ungefär 4 000 meters djup i den abyssopelagiska zonen. Gränserna är standardiserade ungefärliga djupindelningar och kan variera något mellan olika klassificeringssystem.

Se även

Källor