Holywell Manor är en historisk byggnad i centrala Oxford i England, i Holywells församling. Det rymmer en del av Balliol Colleges forskarstuderande. Det ligger i hörnet av Manor Road och St Cross Road, bredvid St Cross Church, som har blivit Balliol College Historic Collections Centre.
Herrgården (The Manor) innehades av rektorerna för kyrkan St Peter-in-the-East på 1000- och 1100-talen. Den övergick till Merton College 1294 och byggdes om 1516. Den hyrdes ut till Edward Napper av colleget 1531. När huset beboddes av Nappers familj blev det en tillflyktsort för romersk-katolska präster. Byggnaden utvidgades under åren 1555–1572 och familjen Napper bodde kvar fram till 1600-talet. Byggnaden revs delvis 1761 och delades i tre delar 1828.
Balliol College har haft sin närvaro i området sedan rektorn Benjamin Jowett köpte det öppna området på 1870-talet, som nu är Balliols idrottsplats "The Master's Field". I utkanterna av denna, längs Mansfield Road och St Cross Road, har man byggt Fellowshus, särskilt då "The King's Mound" 1894.
Den äldsta bevarade delen av platsen är en bondgård från 1500-talet som nu inhyser "Praefectus", det vill säga den bofaste övervakande fellow. Det förvärvades av Balliol College 1929, innan dess hade det varit ett kloster för Community of St John Baptist, Clewer och ett hem för ogifta mödrar (även om det övergavs 1929). Köpet planerades av Kenneth Norman Bell för att tillhandahålla boende för studenter och finansierades genom donationer till Balliol Society, som han hade grundat uttryckligen för detta ändamål.
De omfattande utbyggnaderna av den ursprungliga herrgården ritades av arkitekten George Kennedy, en alumn från colleget. Dessa inkluderar fasaden som vetter mot vägen, entrégården och de storslagna flyglarna i Queen Anne-stil som omger de distinkta två raderna av Ginkgo-träd som planterats av C. S. Orwin.
Herrgården öppnade 1932 och förblev ett vandrarhem för Balliols studenter fram till 1960-talet, med undantag för under andra världskriget, då det lånades ut till St Hugh's College. Det blev sedan en blandad forskargrupp som delades med St Anne's Colleges kvinnliga studenter. Slutligen 1984 efter att Balliol College hade börjat ta emot kvinnor, tog det sin nuvarande form som en bostad bara för Balliols studenter. En kompletterande bostadsbyggnad för doktorander, byggd i det motsatta hörnet av vägen till herrgården på "Master's Field", öppnades 1966 och är officiellt "Martin Building" efter arkitekten Leslie Martin, och känd skämtsamt som "Holywell Minor". År 1986 öppnades ett annat kvarter bredvid detta som "Dellal Building", uppkallad efter Balliol Foundation-stipendiaten Jack Dellal. Mellan 2000 och 2008 har en grupp trappor utvecklats längs Jowett Walk. År 2019 revs byggnaderna "Dellal" och "Martin" för att ge plats åt nya Balliol-byggnader som sträcker sig längs Jowett Walk och St Cross Road, mittemot Holywell Manor.
Byggnaden utvidgades avsevärt 1993 med byggandet av James Fairfax Yard-kvarteret utanför herrgårdens norra flygel, ritat av Architects Design Partnership (ADP). En översyn av högskolans tjänster ledde till beslutet att stänga köken och matsalen, och de boende i herrgården skulle använda de nya lokalerna i College Hall från och med 2008. Detta vände en tendens mot att herrgården betraktades som en egen högskola. Balliol är i själva verket den nionde största forskarskolan vid universitetet av doktorandmedlemmar. Detta möjliggjorde interna förbättringar och faciliteter, särskilt ett extra gemensamt utrymme känt som "cockpit" eller "lounge", och ett gym, som är tillgängligt för användning av alla skolans medlemmar.
