AE Andromedae

AE Andromedae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension00t 43m 02,52s
Deklination+41° 49′ 13,2″
Skenbar magnitud ()+17,0 - 17,9
Stjärntyp
SpektraltypLBV
U–B-0,9
B–Vca +0,1
VariabeltypLysande blå variabel
Astrometri
Radialhastighet ()-193 km/s
Egenrörelse (µ)RA: +0,212 ± 0,065 mas/år
Dek.: +0,035 ± 0,060 mas/år
Parallax ()0,0134 ± 0,0749
Avståndca 2,5 miljoner lå (ca 780 000 pc)
Absolut magnitud ()-7,0 - -10,2
Detaljer
Massa50 - 120 M☉
Radie55 R☉
Luminositet450 000 - 700 000 L☉
Temperatur20 000 K
Andra beteckningar
2MASS J00430251+4149121, HV 4476, AP J00430252+4149124, AE Andromedae, WISEA J004302.49+414911.4, WISE J004302.49+414911.9, Gaia DR2 381314347667942912, Gaia DR3 381314347667942912

AE Andromedae är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 17,0 och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Early Data Release 3 på ca 0,0134 mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 2 500 000 ljusår (ca 780 000 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -193 km/s. Den är en lysande blå variabel (LBV) och en av de mest ljusstarka variabla stjärnorna i M31, Andromedagalaxen.

Observation

Ljuskurva i visuella bandet för AE Andromedae, skapad med Palomar Transient Factory-instrumentet.

AE Andromedae upptäcktes 1928 vid Harvard College Observatory vara variabel, med ett fotografiskt magnitudintervall på 14,7-15,6, och betecknades HV 4476. Ett år senare fick den variabelbeteckningen AE Andromedae. Vid den tiden var den det ljusaste stjärnobjektet i M31 och bibehöll en liknande ljusstyrka i cirka 20 år.

Tidigt i undersökningarna som ledde till definitionen av LBV:er identifierades AE Andromedae som lik de fem Hubble-Sandage-variablerna: Var A, Var B, Var C och Var 2 i M33, och Var 19 i M31 (=AF Andromedae). Baserat på färg-färgjämförelser tilldelades den spektraltyp B och beskrevs som relaterad till P Cygni-variablerna. Observationer från 1960 till 1970 visade oregelbundna variationer i B-magnituden (blå) mellan 16,2 och 17,6, med mycket liknande V-magnituder och U-magnituder runt 0,4 magnitud ljusare. Det första detaljerade spektrumet publicerades 1975.

Spektrum

AE Andromedae har ett säreget emissionslinjespektrum som beskrivs som mycket likt Eta Carinae, troligen på grund av en tät stjärnvind. Spektrumet år 2010 visade svagare emissionslinjer och några svaga och varierande absorptionslinjer.

AE Andromedae har framträdande tillåtna och förbjudna Fe II- och vätelinjer i dess emissionsspektrum, såväl som svagare He I- och N II- linjer. Vissa egenskaper tyder på en spektraltyp B2-B3 men emissionen och variabiliteten trotsar en normal klassificering.

250,7 nm Fe II-linjen har ovanligt stark emission. Samma egenskap i Eta Carinaes spektrum har tillskrivits en UV-laser.

Egenskaper

AD Andromedae var den ljusaste stjärnan i M31 när den först upptäcktes under ett utbrott, med en skenbar magnitud på runt 15, motsvarande en absolut magnitud på −10,2, eller ungefär en miljon gånger ljusare än solen. Detta antyder att utbrottet kan ha ökat stjärnans luminositet, vilket skulle vara ovanligt för en LBV. Temperaturen vid den tidpunkten är inte känd på grund av brist på spektra eller multibandsfotometri, men en typisk LBV är runt 8 000 K under ett utbrott.

Sedan upptäcktsutbrottet har AD Andromedae mestadels varit i den vilande, eller heta, LBV-fasen, med små oregelbundna ljusstyrkefluktuationer. Spektrumet har varierat avsevärt även under den tiden, vilket tillskrivs variationer i stjärnvindstyrkan. Temperaturen anses allmänt ligga runt 20 000 K, vilket överensstämmer med en position på S Doradus instabilitetsremsa.

Stjärnans stjärnvindar är starka, ca 3 × 10-5 solmassa per år, men långsamma, och har uppmätts i storleksordningen 100 km/s vilket bidrar till deras optiska densitet. Det finns ett skal av 6 × 10-3 solmassa som tros ha kastats ut under utbrottet i början av 1900-talet med en hastighet av minst 3 × 10-4 solmassa per år.

Den effektiva radien i viloläge har modellerats till 55 solradier, baserat på en effektiv temperatur på 21 000 K. Under ett utbrott skulle temperaturen sjunka och radien öka dramatiskt när en pseudofotosfär bildas på grund av ökad massförlust.

Stjärnans massa har inte beräknats explicit, men den här typen av stjärna är massiv, vanligtvis 50–120 solmassor.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, AE Andromedae, 20 september 2023.

Noter

  1. 1 2 Cutri, Roc M.; Skrutskie, Michael F.; Van Dyk, Schuyler D.; Beichman, Charles A.; Carpenter, John M.; Chester, Thomas; Cambresy, Laurent; Evans, Tracey E.; Fowler, John W.; Gizis, John E.; Howard, Elizabeth V.; Huchra, John P.; Jarrett, Thomas H.; Kopan, Eugene L.; Kirkpatrick, J. Davy; Light, Robert M.; Marsh, Kenneth A.; McCallon, Howard L.; Schneider, Stephen E.; Stiening, Rae; Sykes, Matthew J.; Weinberg, Martin D.; Wheaton, William A.; Wheelock, Sherry L.; Zacarias, N. (2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2246: II/246. Bibcode:2003yCat.2246....0C.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 Humphreys, R. M.; Blaha, C.; d'Odorico, S.; Gull, T. R.; Benvenuti, P. (1984). "IUE and ground-based observations of the Hubble-Sandage variables in M31 and M33". The Astrophysical Journal. 278: 124. Bibcode:1984ApJ...278..124H. doi:10.1086/161774.
  3. 1 2 3 4 5 Humphreys, R. M. (1975). "The spectra of AE Andromedae and the Hubble-Sandage variables in M31 and M33". Astrophysical Journal. 200: 426. Bibcode:1975ApJ...200..426H. doi:10.1086/153806.
  4. 1 2 3 4 5 https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=AE+And Arkiverad 30 november 2024 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtad 2025-06-18.
  5. ↑ Burggraf, B.; Weis, K.; Bomans, D. J. (2006). "LBVs in M33: Their Environments and Ages". Stellar Evolution at Low Metallicity: Mass Loss. 353: 245. Bibcode:2006ASPC..353..245B.
  6. 1 2 3 4 Szeifert, T.; Humphreys, R. M.; Davidson, K.; Jones, T. J.; Stahl, O.; Wolf, B.; Zickgraf, F.-J. (1996). "HST and groundbased observations of the 'Hubble-Sandage' variables in M 31 and M 33". Astronomy and Astrophysics. 314: 131. Bibcode:1996A&A...314..131S.
  7. 1 2 3 4 5 6 Humphreys, Roberta M.; Weis, Kerstin; Davidson, Kris; Bomans, D. J.; Burggraf, Birgitta (2014). "Luminous and Variable Stars in M31 and M33. II. Luminous Blue Variables, Candidate LBVs, Fe II Emission Line Stars, and Other Supergiants". The Astrophysical Journal. 790 (1): 48. arXiv:1407.2259. Bibcode:2014ApJ...790...48H. doi:10.1088/0004-637X/790/1/48. S2CID 119177378.
  8. ↑ Soraisam, Monika D.; Bildsten, Lars; Drout, Maria R.; Prince, Thomas A.; Kupfer, Thomas; Masci, Frank; Laher, Russ R.; Kulkarni, Shrinivas R. (April 2020). "Variability of Massive Stars in M31 from the Palomar Transient Factory". The Astrophysical Journal. 893 (1): 11. arXiv:1908.02439. Bibcode:2020ApJ...893...11S. doi:10.3847/1538-4357/ab7b7b. S2CID 199472825.
  9. ↑ Luyten, W. J. (1928). "A New Variable in the Andromeda Nebula, H.V. 4476". Harvard College Observatory Bulletin. 859 (859): 1. Bibcode:1928BHarO.859....1L.
  10. ↑ Guthnick, P.; Prager, R. (1929). "Benennung von veränderlichen Sternen". Astronomische Nachrichten. 234 (20): 377. Bibcode:1929AN....234..377G. doi:10.1002/asna.19282342002.
  11. 1 2 Sharov, A. S. (1973). "Bright variable stars in the Andromeda M31 and Triangulum M33 nebulae". Perem. Zvezdy. 19: 3. Bibcode:1973PZ.....19....3S.
  12. ↑ Humphreys, R. M. (1978). "Luminous variable stars in M31 and M33". The Astrophysical Journal. 219: 445. Bibcode:1978ApJ...219..445H. doi:10.1086/155797.
  13. ↑ Hubble, Edwin; Sandage, Allan (1953). "The Brightest Variable Stars in Extragalactic Nebulae. I. M31 and M33". Astrophysical Journal. 118: 353. Bibcode:1953ApJ...118..353H. doi:10.1086/145764.
  14. ↑ King, N. L.; Walterbos, R. A. M.; Braun, R. (1998). "Discovery of Candidate Luminous Blue Variables in M31". The Astrophysical Journal. 507 (1): 210–220. Bibcode:1998ApJ...507..210K. doi:10.1086/306296.
v • r
Stjärnor i Andromeda
Bayer
Flamsteed
Variabler
R Andromedae · S Andromedae · T Andromedae · U Andromedae · V Andromedae · W Andromedae · X Andromedae · Y Andromedae · Z Andromedae · IW Andromedae · R · T Andromedae · U Andromedae · W · Z Andromedae · RT Andromedae · RV Andromedae · RX Andromedae · SU Andromedae · SW Andromedae · TU Andromedae · TW Andromedae · WZ Andromedae · XZ Andromedae · AB Andromedae · AC Andromedae · AD Andromedae · AE Andromedae · AF Andromedae · AR Andromedae · BM Andromedae · BX Andromedae · CC Andromedae · CG Andromedae · CN Andromedae · DS Andromedae · DX Andromedae · EG Andromedae · ET Andromedae · EU Andromedae · FF Andromedae · HD 4778 · GP Andromedae · Groombridge 34 · Groombridge 34 · GR Andromedae · GY Andromedae · Ross 248 · HN Andromedae · IW Andromedae · KK Andromedae · KX Andromedae · KZ Andromedae · LL Andromedae · LN Andromedae · LP Andromedae · LQ Andromedae · OP Andromedae · OS Andromedae · OU Andromedae · PX Andromedae · HD 3322 · QR Andromedae · QV Andromedae · QX Andromedae · V385 Andromedae · HD 3346 · HD 166 · V455 Andromedae · V529 Andromedae · HD 15082
HD
Övriga