EG Andromedae

	EG Andromedae
Observationsdata; Epok: J2000.0
Stjärnbild	Andromeda
Rektascension	00t 44m 37,18738s
Deklination	+40° 40′ 45,7048″
Skenbar magnitud ()	+6,97 - 7,80 (variabel)
Stjärntyp
Spektraltyp	M2 IIIep
Variabeltyp	Symbiotisk stjärna
Astrometri
Radialhastighet ()	-94,80 ± 0,30 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +8,814 mas/år; Dek.: -15,466 mas/år
Parallax ()	1,6452 ± 0,0335
Avstånd	1 980 ± 40 lå (610 ± 10 pc)
Detaljer
Massa	0,4 M☉
Radie	0,019 - 0,023 R☉
Luminositet	12,9 - 38,4 L☉
Temperatur	8 000 - 9 500 K
Andra beteckningar
	HD 4174, AG+40 66, AKARI-IRC-V1 J0044372+404045, AP J00443718+4040456, BD+39 167, DO 8473, GSC 02801-01704, HIC 3494, HIP 3494, IRAS 00418+4024, IRC +40014, 2MASS J00443718+4040456, PPM 43262, SAO 36618, TYC 2801-1704-1, EG Andromedae, Gaia DR3 369176289048301312, Gaia DR1 369176284749656320, Gaia DR2 369176289048301312

EG Andromedae eller HD 4174, är en symbiotisk dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 7,22 och kräver en handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 1,65 mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 980 ljusår (ca 610 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -95 km/s.

Observation

Upptäckten av den fotometriska variabiliteten hos EG Andromedae tillkännagavs 1964 av den polska astronomen Tadeusz Jarzębowski, baserat på observationer gjorda från 1961 till 1963 vid Wroclawobservatoriet.

Hittills har inget utbrott observerats i EG Andromedae. Den observerade variationen beskrivs väl av att de två stjärnorna förmörkar varandra under omloppsbanan. Det finns dock vissa bevis för att jättestjärnan och stjärnvinden har en inneboende variation.

Egenskaper

EG Andromedae omfattar en vit dvärg och en utvecklad jättestjärna, med en omloppsperiod av 482,5 dygn. Jättestjärnan förlorar massa genom dess stjärnvind med en hastighet högre än 10⁻⁶ solmassa/år, och den vita dvärgen ackreterar en bråkdel av denna massa utan att bilda en ackretionsskiva. Den vita dvärgen själv skulle kunna avge en varm vind som interagerar med jättestjärnans kallare vind, förutom att inducera fotojonisering av den senare. Röntgenobservationer misslyckades dock med att upptäcka emission från kolliderande vindar, men fastställde den vita dvärgens ickemagnetiska natur och uppskattade dess ackretionshastighet till 1–10 × 10⁻⁷ solmassa/år.

Jättestjärnan fyller inte dess Roche-lob men det finns fortfarande stora osäkerheter kring dess massa och radie. Inte ens den vita dvärgens parametrar är strikt avgränsade, men tillgängliga modeller kan ange nedre och övre gränser.

Den vita dvärgen har en massa av ca 0,4 solmassa, en radie av 0,019 - 0,023 solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande 12,9 - 38,4 gånger solen vid en effektiv temperatur av 8 000 - 9 500 K.

Jättestjärnan har en massa av 1,1 - 2,4 solmassor och en effektiv temperatur av ca 3 700 K.

Spektrum

Den optiska spektralklassificeringen för EG Andromedae är M2 IIIep, för en kall jättestjärna med ett säreget spektrum och starka emissionslinjer. Den vita dvärgen kontaminerar jättestjärnans spektrum och fotojoniserar stjärnvinden, vilket ger upphov till de spektrala särdragen. Emissionslinjerna H-alfa och H-beta, såväl som TiO- och Ca_I-linjerna, ändrar fas med omloppsbanan.

Den vita dvärgen studeras bäst i ultraviolett ljus, där även högjoniserade ämnen som svavel, syre, kväve, kol och fosfor kan identifieras med sina absorptions- eller emissionslinjer.

Röntgenobservationer av EG Andromedae visade ett hett plasma (vid en temperatur på 3 keV) som sannolikt befinner sig i det yttre gränsskiktet av den vita dvärgen, utan något bidrag från en ackretionsskiva.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, EG Andromedae, 20 juni 2025.

Noter

1 2 3 4 5 6 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
1 2 3 4 5 EG And, database entry, Combined General Catalog of Variable Stars (GCVS4.2, 2004 Ed.), N. N. Samus, O. V. Durlevich, et al., CDS ID II/250 Accessed on line 2018-10-17.
↑ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, S2CID 59451347, A61.
1 2 3 4 Nuñez, N. E.; Nelson, T.; Mukai, K.; Sokoloski, J. L.; Luna, G. J. M. (2016). "Symbiotic Stars in X-Rays. III. Suzaku Observations". The Astrophysical Journal. 824 (1): 23. arXiv:1604.05980. Bibcode:2016ApJ...824...23N. doi:10.3847/0004-637X/824/1/23. S2CID 119292446.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 Sion, E. M.; Godon, P.; Mikolajewska, J.; Sabra, B.; Kolobow, C. (2017). "FUSE Spectroscopy of the Accreting Hot Components in Symbiotic Variables". The Astronomical Journal. 153 (4): 160. arXiv:1702.07341. Bibcode:2017AJ....153..160S. doi:10.3847/1538-3881/AA62A9. PMC 5810147. PMID 29456255.
↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=EG+And Arkiverad 13 oktober 2025 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtad 2025-06-27.
1 2 3 Kenyon, S. J.; Garcia, M. R. (2016). "EG Andromedae: A New Orbit and Additional Evidence for a Photoionized Wind". The Astronomical Journal. 152 (1): 1. arXiv:1604.04635. Bibcode:2016AJ....152....1K. doi:10.3847/0004-6256/152/1/1. S2CID 119203162.
↑ Skopal, Augustin (2006). "The Light Curves of Classical Symbiotic Stars". Journal of the American Association of Variable Star Observers. 35. Hämtad 8 oktober 2021.
↑ Jarzębowski, T. (1964). "Light Variation of Magnetic Star HD 4174". Acta Astronomica. 14: 77. Bibcode:1964AcA....14...77J. Hämtad 30 oktober 2024.
↑ Skopal, A.; Shugarov, S.; Vaňko, M.; Dubovský, P.; Peneva, S. P.; Semkov, E.; Wolf, M. (2012). "Recent photometry of symbiotic stars". Astronomische Nachrichten. 333 (3): 242. arXiv:1203.4932. Bibcode:2012AN....333..242S. doi:10.1002/asna.201111655.
1 2 Database entry, Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system (2002 Ed.), J. R. Ducati, CDS ID II/237 Upptagen on line 2018-10-25.

Externa länkar

https://www.universeguide.com/star/3494/egandromedae

[A-1] 1 2 3 4 5 6 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.

[B-2] 1 2 3 4 5 EG And, database entry, Combined General Catalog of Variable Stars (GCVS4.2, 2004 Ed.), N. N. Samus, O. V. Durlevich, et al., CDS ID II/250 Accessed on line 2018-10-17.

[D-3] Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, S2CID 59451347, A61.

[G-4] 1 2 3 4 Nuñez, N. E.; Nelson, T.; Mukai, K.; Sokoloski, J. L.; Luna, G. J. M. (2016). "Symbiotic Stars in X-Rays. III. Suzaku Observations". The Astrophysical Journal. 824 (1): 23. arXiv:1604.05980. Bibcode:2016ApJ...824...23N. doi:10.3847/0004-637X/824/1/23. S2CID 119292446.

[F-5] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Sion, E. M.; Godon, P.; Mikolajewska, J.; Sabra, B.; Kolobow, C. (2017). "FUSE Spectroscopy of the Accreting Hot Components in Symbiotic Variables". The Astronomical Journal. 153 (4): 160. arXiv:1702.07341. Bibcode:2017AJ....153..160S. doi:10.3847/1538-3881/AA62A9. PMC 5810147. PMID 29456255.

[SIMBAD-6] ttps://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=EG+And Arkiverad 13 oktober 2025 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtad 2025-06-27.

[E-7] 1 2 3 Kenyon, S. J.; Garcia, M. R. (2016). "EG Andromedae: A New Orbit and Additional Evidence for a Photoionized Wind". The Astronomical Journal. 152 (1): 1. arXiv:1604.04635. Bibcode:2016AJ....152....1K. doi:10.3847/0004-6256/152/1/1. S2CID 119203162.

[H-8] Skopal, Augustin (2006). "The Light Curves of Classical Symbiotic Stars". Journal of the American Association of Variable Star Observers. 35. Hämtad 8 oktober 2021.

[I-9] Jarzębowski, T. (1964). "Light Variation of Magnetic Star HD 4174". Acta Astronomica. 14: 77. Bibcode:1964AcA....14...77J. Hämtad 30 oktober 2024.

[J-10] Skopal, A.; Shugarov, S.; Vaňko, M.; Dubovský, P.; Peneva, S. P.; Semkov, E.; Wolf, M. (2012). "Recent photometry of symbiotic stars". Astronomische Nachrichten. 333 (3): 242. arXiv:1203.4932. Bibcode:2012AN....333..242S. doi:10.1002/asna.201111655.

[C-11] 1 2 Database entry, Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system (2002 Ed.), J. R. Ducati, CDS ID II/237 Upptagen on line 2018-10-25.