| HD 220105 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Andromeda |
| Rektascension | 23t 20m 44,09815 s |
| Deklination | +44° 06′ 58,1991 ″ |
| Skenbar magnitud () | +6,24 (V) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A5 Vn |
| U–B | +0,10 |
| B–V | +0,14 |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -1,8 ± 0,1 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -9,368 mas/år Dek.: -36,972 mas/år |
| Parallax () | 13,6314 ± 0,0382 |
| Avstånd | 239,3 ± 0,7 lå (73,4 ± 0,2 pc) |
| Absolut magnitud () | +1,87 |
| Detaljer | |
| Massa | 1,85 M☉ |
| Radie | 2,01 R☉ |
| Luminositet | 18.4+1.9 −3.7 L☉ |
| Temperatur | 8 367 ± 284 K |
| Vinkelhastighet | 259 km/s |
| Ålder | 525 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| AG+43 2232, BD+43 4440, CCDM J23207+4407A, GSC 03242-02192, HIC 115261, HIP 115261, HR 8884, 2MASS J23204411+4406581, PPM 64102, SAO 52927, TD1 29802, TYC 3242-2192-1, vby98 100220105, WDS J23207+4407A, Gaia DR1 1937050144785363968, Gaia DR2 1937050149083210880 | |
HD 220105 är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Andromeda och ingår i Sirius superhop. Den har en skenbar magnitud av ca 6,24 och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 13,6 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 239 ljusår (ca 73 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -2 km/s.
Primärstjärnan HD 220105 är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass A5 Vn där ’n’ anger ”diffusa” absorptionslinjer i spektrumet på grund av stjärnans snabba rotation. Den har en massa som är ca 1,9 solmassor, en radie som är ca 2 solradier och har ca 18 gånger solens utstrålning av energi från dess fotosfär vid en genomsnittlig effektiv temperatur av ca 8 400 K.
HD 220105 har en följeslagare med magnitud 10,13 som ligger med en vinkelseparation av 13,60 bågsekunder vid en positionsvinkel på 178°, år 2015, och den är listad som en snäv dubbelstjärna av Zorec och Royer (2012). Dess koordinater anger en källa för röntgenstrålning med en luminositet av 1,212×1022 W, som troligen kommer från den svaga följeslagaren.