| HD 7853 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Andromeda |
| Rektascension | 01t 18m 47,0097 s |
| Deklination | +37° 23′ 10,592 ″ |
| Skenbar magnitud () | +6,497 (V) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | kA5hF1mF2 |
| B–V | +0,217 |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +5,0 ± 2,90 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -8,659 ± 0,107 mas/år Dek.: -3,016 ± 0,120 mas/år |
| Parallax () | 7,78 ± 0,70 |
| Avstånd | 420 ± 40 lå (130 ± 10 pc) |
| Detaljer | |
| Radie | 3,67 R☉ |
| Luminositet | 43 L☉ |
| Temperatur | 7 734 K |
| Andra beteckningar | |
| BD+36 220, CCDM J01188+3723A, HIC 6140, HIP 6140, HR 379, 2MASS J01184699+3723106, PPM 400022, SAO 54592, TD1 746, TYC 2303-79-1, UCAC4 637-004370, uvby98 100007853, WDS J01188+3724A, WISEA J011847.05+372310.7, WISE J011847.02+372310.8, Gaia DR2 321873271594305536 | |
HD 7853 är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 6,50 och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,8 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 420 ljusår (ca 130 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 5 km/s.
Primärstjärnan HD 7853 A är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass kA5hF1mF2 och är en Am-stjärna som i dess spektrum har ovanliga metalliska absorptionslinjer. Spektralklassen anger att stjärnan skulle ha en spektralklass på A5 om den endast baserades på kalcium K-linjen, F2 om den baseras på linjerna för andra metaller och F1 om den baseras på absorptionslinjerna för väte. Den har en radie som är ca 2,5 solradier och har ca 21 gånger solens utstrålning av energi från dess fotosfär vid en genomsnittlig effektiv temperatur av ca 7 600 K.
Följeslagaren HD 7853 B är en stjärna som har en radie som är ca 1,3 solradier och har ca 2,3 gånger solens utstrålning av energi från dess fotosfär vid en genomsnittlig effektiv temperatur av ca 6 200 K. De två stjärnorna ligger separerade med 6 bågsekunder ifrån varandra och följeslagaren är tre magnituder svagare än primärstjärnan.