| BH Virginis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Jungfrun |
| Rektascension | 13t 58m 24,860s |
| Deklination | -01° 39′ 38,95″ |
| Skenbar magnitud () | +9,60 - 10,56 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G0 V + G2 V |
| B–V | +0,650 ± 0,043 |
| Variabeltyp | Algolvariabel + RS Canum Venaticorum-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -22,80 ± 2,7 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +2,672 mas/år Dek.: -5,742 mas/år |
| Parallax () | 6,6834 ± 0,0181 |
| Avstånd | 488 ± 1 lå (149,6 ± 0,4 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 1,173 ± 0,006 M☉ |
| Radie | 1,22 ± 0,05 R☉ |
| Luminositet | 2,19 L☉ |
| Temperatur | 5 969 ± 11 K |
| Metallicitet | +0,1 dex |
| Andra beteckningar | |
| HD 121909, AG-01 1800, BD-00 2769, CABS 117, GSC 04968-00569, HIC 68258, HIP 68258, 2MASS J13582486-0139389, PPM 179196, RAVE J135824.9-013939, 1RXS J135824.4-013946, TYC 4968-569-1, BH Virginis, Gaia DR2 3658016297314889728, Gaia DR3 3658016297314889728, Gaia DR1 3658016293019191296 | |
BH Virginis är en dubbelstjärna i stjärnbilden Jungfrun. Med en typisk skenbar magnitud på 9,6 är den för svag för att vara synlig för blotta ögat. Parallaxmätningar anger att den befinner sig på ett avstånd av ca 488 ljusår från solen. Systemet rör sig närmare solsystemet med en heliocentriks radialhastighet av -23 km/s.

System fastställdes vara en kortperiodisk variabel stjärna av C. Hoffmeister år 1935. W. Zessewitsch fann en period på 19,6 timmar för systemet år 1944. År 1957 förfinade M. Kitamura och medarbetare ljuskurvan för denna förmörkelsevariabel av Algoltyp och upptäckte några oregelbundna fluktuationer som inte förklaras av förmörkelsecykeln. R.H. Kochrapporterade år 1967 att han observerade en förändring i djupet av primärstjärnans förmörkelse. År 1982 drog M. Hoffmann slutsatsen att båda stjärnorna är i sig variabla, vilket tyder på att det är ett variabelt system av typen RS Canum Venaticorum.
BH Virginis är en snäv dubbelstjärna i en cirkulär bana med en omloppsperiod på 19,61 timmar. Banplanet lutar i en vinkel på 88° mot siktlinjen från jorden, vilket gör att båda komponenterna kan förmörka varandra en gång per omloppsvarv. Under primärstjärnans förmörkelse minskar systemets ljusstyrka med 0,96 magnitud, medan följeslagarens grundare förmörkelse minskar systemet med 0,64 magnitud. Cykliska svängningar under omloppsperioden har observerats med två korta perioder på 9,2 och 11,8 år, och en längre svängning på 51,7 år. De korta svängningarna kan bero på magnetisk aktivitet på stjärnorna, medan den längre perioden kan orsakas av ett osynligt tredje objekt.
Båda komponenterna i systemet är huvudseriestjärnor av spektraltyp G, med spektralklass G0 V respektive G2 V. Bevis på stjärnfläckar har hittats på båda stjärnorna, men verkar huvudsakligen finnas på följeslagaren. De två stjärnorna är något större och mer massiva än solen.