| RT Virginis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Jungfrun |
| Rektascension | 13t 02m 37,981s |
| Deklination | +05° 11′ 08,36″ |
| Skenbar magnitud () | +7,7 - 9,7 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M8 III |
| B–V | +1,352 ± 0,031 |
| Variabeltyp | Halvregelbunden variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +17,3 ± 0,2 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +37,037 mas/år Dek.: -17,714 mas/år |
| Parallax () | 4,417 ± 0,134 |
| Avstånd | 740 ± 20 lå (226 ± 7 pc) |
| Absolut magnitud () | +2,94 |
| Detaljer | |
| Massa | 1,5 M☉ |
| Radie | 390 R☉ |
| Luminositet | 5 012 +1 154−938 L☉ |
| Temperatur | 2 3902 K |
| Metallicitet | -0,33 dex |
| Andra beteckningar | |
| HD 113285, AG+05 1798, BD+05 2708, DO 3309, GSC 00304-00790, HIC 63642, HIP 63642, IRAS 13001+0527, IRC +10262, 2MASS J13023797+0511083, PPM 159423, RAFGL 1594, SAO 119734, TYC 304-790-1, RT Virginis, Gaia DR3 3705213108816150272, Gaia DR2 3705213108815271680 | |
RT Virginis är en variabel stjärna i stjärnbilden Jungfrun. Dess ljusstyrka varierar från en skenbar magnitud på 7,7 ner till 9,7, vilket är för svagt för att synas för blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar gjorda med VLBI är avståndet till stjärnan ca 740 ljusår. Den rör sig från solen med en heliocentrisk radialhastighet på 17 km/s.

Den långperiodiska variabiliteten hos stjärnan upptäcktes av W.P. Fleming år 1896, baserat på fotografiska plåtar tagna mellan 1886 och 1895. Den listades med sin variabelbeteckning, RT Virginis, i Annie Jump Cannons verk från 1907, Second Catalogue of Variable Stars. A.H. Joy kategoriserade den år 1942 som en oregelbunden variabel stjärna med spektralklass M8 III. År 1969 klassificerades den som en halvregelbunden variabel stjärna av SRb-typen. Perioden bestämdes till 155 dygn av P.N. Kholopov et al. år 1985, och omvärderades sedan till 375 dygn baserat på AAVSO- ljuskurvor år 1997. Den är en syrerik röd jättestjärna på den asymptotiska jättegrenen av sin utveckling och genomgår massförlust på grund av termisk pulsering.
Vattenångemission i närheten av stjärnan observerades i mikrovågsbandet av D.F. Dickinson år 1973. Detta härrör från stark maseremission i ett cirkumstellärt gas-stoftskal. Flödestätheten för dessa vattenmaser är över 100 Jansky. Stjärnan förlorar massa med en hastighet av 3 × 10−6 solmassa per år, motsvarande en solmassa på 3,3 miljoner år. Hastigheten hos den sfäriskt expanderande gasen är så hög som 11 km/s i vattenmaserområdet, inom en radie av 5 till 25 AE. I en SiO2-emitterande region belägen ca 400 AE från stjärnan är gashastigheten 7,8 km/s. Detta utflöde verkar klumpigt och asymmetriskt med en stark tidsmässig variation.