| CU Virginis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Jungfrun |
| Rektascension | 14t 12m 15,80569s |
| Deklination | +02° 24′ 33,9342″ |
| Skenbar magnitud () | +4,99 (4,92 - 5,07) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | ApSi eller B8.5 Vp Si |
| B–V | +0,118 ± 0,006 |
| Variabeltyp | Alfa2 Canum Venaticorum-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -2,0 ± 7,4 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -43,049 mas/år Dek.: +26,081 mas/år |
| Parallax () | 13,9366 ± 0,2601 |
| Avstånd | 234 ± 4 lå (72 ± 1 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,50 |
| Detaljer | |
| Massa | 3,06 ± 0,06 M☉ |
| Radie | 2,06 ± 0,14 R☉ |
| Luminositet | 100 ± 11 L☉ |
| Temperatur | 12 750 ± 250 K |
| Vinkelhastighet | 145 ± 3 km/s |
| Andra beteckningar | |
| HD 124224, ADS 9152 A, AG+02 1732, BD+03 2867, CCDM J14123+0224A, FK5 3127, HIC 69389, HIP 69389, HR 5313, 2MASS J14121580+0224338, PLX 3226, PPM 160430, SAO 120339, TD1 17306, TYC 317-1590-1, uvby98 100124224, CU Virginis, WDS J14123+0225A, Gaia DR2 3667302325846472320, Gaia DR3 3667302325846472320 | |
CU Virginis är en ensam stjärna i stjärnbilden Jungfrun. Den har en skenbar magnitud på 4,99, och är tillräckligt ljusstark för att vara svagt synlig för blotta ögat. Avståndet till denna stjärna kan uppskattas utifrån dess årliga parallaxförskjutning på 13,9 mas, vilket ger ett avstånd på 234 ljusår.

CU Virginis är en av de bäst studerade Ap-stjärnorna. Den har spektralklass Ap Si med starka kisellinjer och svaga heliumlinjer. Stjärnan roterar snabbt med en period på ca 0,52 dygn kring en axel som lutar med 46,5 ± 4,1° mot siktlinjen från jorden. År 1956 upptäckte Robert Hardie att stjärnans ljusstyrka varierar. Både stjärnans spektrum och luminositet varierar med rotationen, och den klassificeras som en Alfa2 Canum Venaticorum-variabel med beteckningen CU Virginis (CU Vir). Det finns vissa bevis för att rotationsperioden kan variera något över en tidsskala mätt i decennier. Sådana förändringar har observerats inträffa i form av störningar, snarare än att variera konstant.
CU Virginis har tre gånger solens massa och dubbelt så stor radie. Den utstrålar 100 gånger solens luminositet från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på 12 750 K. Stjärnan har ett starkt magnetfält, vilket placerar den i klassen av magnetiskt kemiskt säregna stjärnor. Det polära magnetfältet har en styrka på cirka 3 kGauss. Magnetpolen kan vara förskjuten med 87° från rotationsaxeln, och det effektiva magnetfältet varierar under rotationens gång. Det genomsnittliga ytmagnetfältet varierar över området 1,2–3,2 kGauss.
Stjärnan är en radiostrålare där emissionen moduleras av rotationsfasen. Denna emission tros vara gyrosynkrotronstrålning som emitteras av milt relativistiska (Lorentzfaktor för γ ≤ 2) elektroner fångade i magnetosfären. Två pulser med 100 procent cirkulärt polariserad radioenergi observeras vid varje rotation, vilken kan produceras genom en elektroncyklotronmaserprocess. Dessa polariserade strålar bryts sedan när de passerar genom kall plasma i stjärnans magnetosfär.