| CS Virginis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Jungfrun |
| Rektascension | 14t 18m 38,251s |
| Deklination | -18° 42′ 57,47″ |
| Skenbar magnitud () | +5,84 - 5,95 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A1pSrCrEu eller ApSi(Cr) |
| B–V | +0,013 ± 0,006 |
| Variabeltyp | Alfa2 Canum Venaticorum-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -8,0 ± 0,8 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -52,197 mas/år Dek.: -46,004 mas/år |
| Parallax () | 11,497 ± 0,5361 |
| Avstånd | 280 ± 10 lå (87 ± 4 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,83 |
| Detaljer | |
| Massa | 2,0 ± 0,6 M☉ |
| Radie | 1,95 R☉ |
| Luminositet | 42,0 ± 8,3 L☉ |
| Temperatur | 9 850 ± 250 K |
| Vinkelhastighet | 18 km/s |
| Ålder | 234 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| 236 G. Virginis, HD 125248, BD-18 3789, FK5 1369, GC 19295, GSC 06143-01695, HD 125248, HIC 69929, HIP 69929, HR 5355, 2MASS J14183825-1842575, PPM 228604, SAO 158481, TD1 17377, TYC 6143-1695-1, uvby98 100125248, CS Virginis, Gaia DR2 6284165975916129280, Gaia DR3 6284165975916129280, Gaia DR1 6284165971620008576 | |
HD 125248 är en dubbelstjärna i stjärnbilden Jungfrun, som har variabelbeteckningen CS Virginis. Stjärnan är svagt synligt för blotta ögat som en ljuspunkt med en skenbar magnitud som varierar från 5,84 ner till 5,95. Den är belägen på ett avstånd av ca 280 ljusår från solen baserat på parallaxmätningar, men rör sig närmare solsystemet med en heliocentrisk radialhastighet på −8 km/s.
Stjärnan klassificerades som säregen med spektraltyp A0p i Henry Draperkatalogen, publicerad 1918–1924. Denna klass baserades på styrkan hos ett par linjer av joniserat kisel i dess stjärnspektrum. År 1931 upptäckte W.W. Morgan att stjärnans spektrum varierade över en period av flera dygn. I synnerhet varierade linjerna av joniserat krom och europium avsevärt i intensitet, från stark till mycket svag. Denna variation har likheter med de hos Alfa2 Canum Venaticorum. De två uppsättningarna linjer varierar i motsatt riktning från varandra, så att kromlinjerna var minimala när europiumlinjerna var maximerade, och vice versa. År 1947 fann A.J. Deutsch en period på 9,295 dygn för variationen.
H.W. Babcock undersökte stjärnan med hjälp av Coudé-spektrogram år 1947 och fann ett generellt magnetfält med en styrka på ca 5 500 Gauss vid polerna. Vid den tiden var det det starkaste magnetfältet som hade observerats i en stjärna. Han observerade att magnetfältet var variabelt och att det visade motsatt polaritet när europiums linjer var som minst jämfört med när de var som mest. Efterföljande observationer visade att variationens period och amplitud var stabila över tid. År 1950 föreslog D.W.N. Stibbs först en "sned rotatormodell" för att förklara stjärnans egenskaper, där dess magnetfält är låst i en vinkel mot rotationsaxeln.

Stjärnan visar variationer i radialhastighet som tyder på att den är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en period på 4,4 år och en omloppsexcentricitet på 0,21. Den synliga komponenten har spektralklass A1pSrCrEu, vilket anger att den är en magnetisk säregen Ap-stjärna med framträdande förekomstavvikelser av strontium, krom och europium i dess atmosfär. Den har dubbelt så stor massa och nästan dubbelt så stor radie som solen. Stjärnan är uppskattningsvis 234 miljoner år gammal och roterar med en projicerad rotationshastighet på 18 km/s. Den utstrålar 42 gånger solens luminositet från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på 9 850 K.
År 1950 publicerade Douglas Walter Noble Stibbs data som visade att HD 125248:s ljusstyrka varierar. Den är en variabel stjärna av typen Alfa2 Canum Venaticorum med en ljusstyrka som moduleras av dess rotation. Magnetisk Doppleravbildning av stjärnan tyder på att magnetfältet avviker kraftigt från en enkel dipolgeometri.