Bodleianska biblioteket

Tillträde

Innan nya läsare får tillgång till biblioteket måste de godkänna en formell deklaration. Denna deklaration var traditionellt en muntlig ed, men görs numera vanligtvis genom att underteckna ett brev med liknande effekt. Ceremonier där läsare reciterar deklarationen utförs fortfarande för dem som vill; dessa sker främst i början av universitetets Michaelmas term. Externa läsare (de som inte är knutna till universitetet) måste fortfarande recitera deklarationen muntligt innan antagning. Bodleian Admissions Office har samlat ihop en stor samling översättningar av deklarationen— som täcker över hundra olika språk våren 2017 — vilket gör det möjligt för dem som inte är engelsktalande att recitera den på sitt modersmål. Den engelska texten av deklarationen är följande i översättning:

Jag åtar mig härmed att inte ta bort från biblioteket, eller att märka, vanställa eller skada på något sätt, någon volym, dokument eller annat föremål som tillhör det eller i dess förvar; inte att ta med eld eller låga in i biblioteket, eller tända eld däri, och inte röka i biblioteket; och jag lovar att följa alla bibliotekets regler.

Detta är en översättning av den traditionella latinska eden (den ursprungliga versionen förbjöd inte tobaksrökning, även om biblioteken då var ouppvärmda eftersom bränder var farliga):

Do fidem me nullum librum vel instrumentum aliamve quam rem ad bibliothecam pertinentem, vel ibi custodiae causa depositam, aut e bibliotheca sublaturum esse, aut foedaturum deformaturum aliove quo modo laesurum; item neque ignem nec flammam in bibliothecam inlaturum vel in ea accensurum, neque fumo nicotiano aliove quovis ibi usurum; item promitto me omnes leges ad bibliothecam Bodleianam attinentes semper observaturum esse.

1300- och 1400-talet

Medan Bodleianska, i sin nuvarande form, har en sammanhängande historia som går tillbaka till 1602, går dess rötter ännu längre tillbaka. Det första specialbyggda biblioteket som är känt att ha funnits i Oxford grundades på 1300-talet efter testamente av Thomas Cobham, biskop av Worcester (d. 1327). Denna lilla samling av kedjade böcker förvarades i Old Congregation House som låg ovanför norra sidan av University Church of St Mary the Virgin på High Street. Denna samling fortsatte att växa stadigt, men när Humphrey, hertig av Gloucester (bror till Henrik V av England), donerade ytterligare cirka 280 handskrifter mellan 1435 och 1437, ansågs utrymmet otillräckligt och en större byggnad krävdes. Ett lämpligt rum byggdes slutligen ovanför Divinity School och färdigställdes 1488. Detta rum är fortfarande känt som Duke Humfrey's Library. Efter 1488 slutade universitetet att spendera pengar på bibliotekets underhåll och inköp, och handskrifter slutade återlämnas till biblioteket.

Sir Thomas Bodley och omgrundandet av universitetsbiblioteket

Biblioteket gick igenom en period av nedgång i slutet av 1500-talet: bibliotekets möbler såldes och endast tre av de ursprungliga böckerna som tillhörde hertig Humphrey fanns kvar i samlingen. År 1550 beslagtogs större delen av samlingen av Richard Cox som på uppdrag av kung Edvard VI skulle rensa ut alla katolska spår i England, detta medförde att biblioteket stängdes år 1556 .

Det var inte förrän 1598 som biblioteket började blomstra igen, när Thomas Bodley skrev till universitetets rektor och erbjöd sig att stödja bibliotekets utveckling: "där det hittills finns ett publikt bibliotek i Oxford: vilket du vet är tydligt av Rom själv, och enligt dina laghandlingar tar jag på mig ansvaret och kostnaden, för att återigen reducera det till sitt tidigare bruk." Thomas James från New College utsågs till den förste bibliotekarien.

Bodley var tidigare fellow vid Merton College, som nyligen hade gift sig med en förmögen änka, och son till John Bodley (död 15 oktober 1591), en protestantisk köpman som valde utländsk exil istället för att stanna i England under drottning Marias romersk-katolska styre, och var därmed involverad i Rowland Hills publicering av Genèvebibeln, en tidig protestantis bibelöversättning.

Sex av Oxfords universitslärare fick i uppdrag att hjälpa Bodley att renovera biblioteket i mars 1598. Duke Humfrey's Library renoverades, och Bodley donerade några av sina egna böcker för att möblera det. Biblioteket återöppnades formellt den 8 november 1602 under namnet "Bodleian Library" (officiellt Bodleys bibliotek). Det fanns omkring 2 000 böcker i biblioteket vid denna tid, med ett utsmyckat Benefactor's Register framträdande för att uppmuntra donationer. Tidiga välgörare motiverades av reformationens senaste minne att donera böcker i hopp om att de skulle hållas säkra.

Bodleys samlarintressen var varierade; enligt bibliotekets historiker Ian Philip försökte han redan i juni 1603 hämta verk från Turkiet, och det var under "samma år som den första kinesiska boken förvärvades", trots att ingen vid Oxford kunde förstå dem vid den tiden. År 1605 gav Francis Bacon biblioteket ett exemplar av sin The Advancement of Learning och beskrev Bodleian som "en ark för att rädda lärdomen från syndafloden". Vid denna tid fanns det få böcker skrivna på engelska i biblioteket, delvis eftersom akademiskt arbete inte utfördes på engelska. År 1605 trycktes den första bibliotekskatalogen och nästa utgåva år 1620 omfattade redan 675 sidor. Bibliotekarien Thomas James föreslog att Bodley skulle be Stationers' Company att tillhandahålla ett exemplar av alla böcker som tryckts till Bodleian och 1610 ingick Bodley en överenskommelse med företaget om att placera ett exemplar av varje bok som var registrerad hos dem i biblioteket. Bodleian-samlingen växte så snabbt att byggnaden utökades mellan 1610 och 1612 (känd som Arts End), och återigen 1634–1637. När John Selden dog 1654 lämnade han Bodleian sin stora samling böcker och handskrifter. Den senare tillbyggnaden av Duke Humfrey's Library är fortfarande känd som "Selden End".

År 1620 fanns 16 000 föremål i Bodleians samling. Den som ville använda Bodleian var tvungen att köpa ett exemplar av bibliotekets katalog från 1620 till en kostnad av 2 shilling och 8 pence.

Schools Quadrangle och Tower of the Five Orders

Vid Bodleys död 1613 hade hans planerade ytterligare utbyggnad av biblioteket just börjat. Schools Quadrangle (ibland kallad "Old Schools Quadrangle" eller "Gamla biblioteket") byggdes mellan 1613 och 1619 genom att lägga till tre flyglar till Proscholium och Arts End. Tornet utgör huvudingången till biblioteket och är känt som Tower of the Five Orders. Tornet har fått sitt namn eftersom det är utsmyckat, i stigande ordning, med kolonner från var och en av de fem klassiska arkitekturstilarna: toskansk, dorisk, jonisk, korintisk och komposita.

De tre flyglarna i innergården har tre våningar: rum på bottenvåningen och övervåningen (exklusive Duke Humfrey's Library, ovanför Divinity School) användes ursprungligen som föreläsningsrum och konstgalleri. Föreläsningssalarna anges fortfarande av inskriptionerna över dörrarna (se illustration). När bibliotekets samlingar växte togs dessa rum gradvis över, och universitetsföreläsningar och examinationer flyttades in i den nybildade University Schools-byggnaden. Konstsamlingen överfördes till Ashmolean Museum. En av skolorna användes för att visa bibliotekets skatter, som nu flyttats till det renoverade Weston Library, medan de andra används som kontor och mötesrum för bibliotekets administratörer, ett läsarrum och en liten presentbutik.

1700- och 1800-talet

Avtalet med Stationers' Company innebar att tillväxten var konstant och det fanns även ett antal stora testamenten och förvärv av andra skäl. Fram till grundandet av British Museum 1753 var Bodleian i praktiken Englands nationalbibliotek. Vid den tiden var Bodleian, Cambridge University Library och Royal Library de mest omfattande boksamlingarna i England och Wales

Astronomen Thomas Hornsby observerade Venuspassagen från Tower of the Five Orders år 1769.

Biblioteket levererades i stor utsträckning av Strasbourg-företaget Treuttel & Würtz. En stor samling medeltida italienska handskrifter köptes från Matteo Luigi Canonici år 1817. År 1829 köpte biblioteket samlingen av rabbin David Oppenheim och utökade sin hebreiska samling.

År 1849 uppskattades samlingarna till cirka 220 000 böcker och cirka 21 000 manuskript .

Radcliffe Camera

I slutet av 1800-talet krävde fortsatt expansion av biblioteket mer expansionsyta. År 1860 fick biblioteket tillstånd att ta över den intilliggande byggnaden, Radcliffe Camera. År 1861 överfördes bibliotekets medicinska och vetenskapliga samlingar till Radcliffe Science Library, som hade byggts längre norrut intill universitetsmuseet.

Clarendon Building

Clarendon Building ritades av Nicholas Hawksmoor och byggdes mellan 1711 och 1715, ursprungligen för att hysa tryckpressarna från Oxford University Press. Den lämnades av pressen i början av 1800-talet och användes av universitetet för administrativa ändamål. År 1975 överlämnades det till Bodleian Library och erbjuder nu kontors- och möteslokaler för seniora medarbetare.

1900- och 2000-talet

År 1907 hade chefsbibliotekarien Nicholson påbörjat ett projekt för att revidera katalogen över tryckta böcker. År 1909 donerade Nepals premiärminister Chandra Shum Shere en stor samling sanskritlitteratur till biblioteket.

År 1911 fortsatte Copyright Act 1911 (nu ersatta av Legal Deposit Libraries Act 2003) Stationers avtal genom att göra Bodleian till ett av de sex (dåvarande) biblioteken med pliktexemplar i Storbritannien där varje exemplar av varje publicerad bok måste deponeras.

Mellan 1909 och 1912 byggdes en underjordisk bokplattform under Radcliffe Camera och Radcliffe Square, känd sedan 2011 som Gladstone Link. År 1914 översteg det totala antalet böcker i bibliotekets samlingar 1 miljon. År 1915 hade endast en fjärdedel av den reviderade katalogen färdigställts, en uppgift som försvårades av bibliotekspersonalen som gick in i krigsinsatsen, antingen genom att tjänstgöra i väpnade styrkor eller frivilligt tjänstgöra på sjukhus. I juli 1915 hade de mest värdefulla böckerna flyttats till en hemlig plats på grund av rädsla för att Oxford skulle bombas, och en frivillig brandkår utbildades och var redo, men Oxford undkom första världskriget utan att bli bombat. På 1920-talet behövde biblioteket ytterligare utbyggnad, och 1937 påbörjades byggarbetet på New Bodleian Building, mittemot Clarendon Building i nordöstra hörnet av Broad Street.

New Bodleian ritades av arkitekten Sir Giles Gilbert Scott. Bygget slutfördes 1940. Byggnaden hade en innovativ ziqquratdesign, med 60 % av bokbeståndet under marknivå. En tunnel under Broad Street förbinder de gamla och nya Bodleian-byggnaderna och innehåller en gångväg, en mekanisk boktransportör och ett pneumatiskt rörpostsystem som användes för bokbeställningar tills ett elektroniskt automatiserat system för magasinförfrågningar infördes 2002. Rörpostsystemet fortsatte att användas av läsare som begärde att handskrifter skulle levereras till Duke Humfrey's Library tills det stängdes av i juli 2009. År 2010 meddelades att transportbandet, som hade transporterat böcker under Broad Street sedan 1940-talet, skulle stängas och demonteras den 20 augusti 2010. The New Bodleian stängde den 29 juli 2011 före återuppbyggnaden.

Bibliotekets nutid och framtid

The New Bodleian building byggdes om bakom sin ursprungliga fasad för att erbjuda förbättrade förvaringsmöjligheter för sällsynta och ömtåliga material, samt bättre faciliteter för läsare och besökare. Det nya byggnadskonceptet designades av WilkinsonEyre och designen utfördes av ingenjörskonsulten Hurley Palmer Flatt. Det öppnades åter för läsare som Weston Library den 21 mars 2015. I mars 2010 bytte gruppen av bibliotek som kollektivt kallas "Oxford University Library Services" namn till "The Bodleian Libraries", vilket gjorde det möjligt för Oxford-medlemmar utanför Bodleian att förvärva Bodleian-varumärkets glans. Byggnaden nominerades till Stirlingpriset 2016.

I november 2015 översteg samlingarna 12 miljoner exemplar i samband med förvärvet av Shelleys "Poetical Essay on the Existing State of Things". Bodleian, som trodde att exemplaret var förlorat sedan kort efter publiceringen 1811 tills ett exemplar återupptäcktes i en privat samling 2006, har digitaliserat det 20-sidiga häftet för onlineåtkomst. Den kontroversiella dikten och den tillhörande essän tros ha bidragit till att poeten portades från Oxfords universitet.

Fi

Fram till 2010 använde biblioteket den grekiska bokstaven fi för att märka böcker som ansågs vara för utmanande för att vara med i den allmänna samlingen. Fi användes då i betydelsen "fy!". Märkningen infördes under den viktorianska tiden och i november 2018 invigdes en utställning, Story of Phi: Restricted Books, med många föremål som aldrig tidigare visats på biblioteket. Utställningen tar även upp hur idéer om sexualitet och censurering förändrats.

Romaner

Bodleian är ett av de bibliotek som Christine Greenaway (en av Bodleys bibliotekarier) konsulterar i Colin Dexters Kommissarie Morse-roman Kvinnan i kanalen (1989). Slutet på Michael Innes deckare Operation Pax (1951) utspelar sig i en påhittad version av det underjordiska bokmagasinet, som nås på natten genom att glida ner för "Mendip-klyftan", en ränna gömd i Radcliffe Square.

Eftersom J.R.R. Tolkien studerade filologi vid Oxford och så småningom blev professor, finns många av Tolkiens manuskript nu på biblioteket.

Historikern och romanförfattaren Deborah Harkness placerade mycket av den tidiga delen av sin roman från 2011, A Discovery of Witches, i Bodleian, särskilt i Selden End. Romanen innehåller också en av bibliotekets Ashmole-handskrifter (Ashmole 782) som ett centralt inslag i boken.

Medeltidshistorikern Dominic Selwood placerade delar av sin kryptothriller från 2013, The Sword of Moses, i Duke Humfrey's Library, och romanen bygger på bibliotekets kopia av en magisk medeltida hebreiskt handskrift känt som "The Sword of Moses".

Filminspelningar

Bibliotekets arkitektur har gjort det till en populär plats för filmskapare, som representerar antingen Oxford University eller andra platser. Det kan ses i öppningsscenen i Guldkompassen (2007), En förlorad värld (TV-serie från 1981), Wonka (2023), Ett annat land(1984), Den galne kung George (1994) och de två första, liksom den fjärde, Harry Potter-filmerna, där Divinity School också fungerar som Hogwarts sjukhusflygeln och rummet där professor McGonagall lär eleverna dansa, samt Duke Humfrey's Library som Hogwarts bibliotek.